Vår uppochnedgradering av bilinnehav

Vi har köpt en ny bil! En röd! En dieseldriven! En mindre än den vi hade innan!

Att den är röd är viktigt. Jag hörde för längesen ett påstående om att ägare till röda bilar är lyckligare än ägare till beige bilar. Helt oprövat tror jag på det. Jag tror att en lycklig människa tenderar att köpa en bil som syns mer medan en litet mindre lycklig inte vill synas. Men om jag nu helt ologiskt vänder på det hela så kan jag ju tro att jag blir lyckligare av att äga en röd bil än att äga en gråmetallic. Gråmetallic bilar är faktiskt rätt tråkiga, röda är roliga. Om jag känner mig litet lycklig varje gång jag ser vår nya röda bil, så stämmer ju sambandet mellan röda bilar och lycka, åtminstone för mig.

Röda bilar syns bättre på parkeringsplatsen. Jag som tillhör den stora skara som aldrig minns var jag ställde bilen hade ett elände utanför ICAmaxi varje gång jag var där. Alla bilar är ju gråmetallic! Syftet är väl att smutsen inte skall synas. Det tyckte jag också var en bra idé en gång i tiden, men det är det inte när ingenting av bilen syns. Det går mindre dyrbar tid av letande om man genast ser den röda färgklicken lysa upp i den gråmetallic dimman.

Men röda bilar lär också vara mer olycksdrabbade än bilar med andra färger. Men det måste väl ändå bero på att alla sportbilar, ägda av oerfarna och impulsiva förare som inte fattar att det är riskfullt att köra för fort, är röda. Jag som är en erfaren och begåvad bilförare, världens bästa faktiskt, skall nu hjälpa till att dra ner olycksstatistiken för denna fantastiska färg.

Att den är dieseldriven är också viktigt. Vår förra gick på bensin. Ett dåligt alternativ till ett annat dåligt bränsle, men det drar i alla fall mindre. Jag blev litet fundersam häromdagen när de sa på nyheterna att luften i städerna har försämrats sedan dieselbilarna har blivit vanligare. Diesel släpper ut mer partiklar. En orsak till att fundera på bränslen. Nästa steg är biogas, när tankställena har blivit fler. Nästa är el, när de har blivit överkomligare i pris.

Att den är mindre är väldigt viktigt. Vi testade konceptet sjusitsig, och visst är det bekvämare, men varför? Bil är bekvämt i sig, det behövs inte att den är ännu bekvämare då. Köra omkring med en bränsletörstig dödvolym känns dumt.

Det här var faktiskt första gången vi lämnade ifrån oss en bil som fungerar. Det kändes litet konstigt. Varför blir man så fäst vid en bil? Jag utreder det vidare någon annan dag.