I diskussioner med religiösa dyker ofta frågor om generna upp. Alla har ju hört att våra gener bara vill föröka sig, eller hur? En vanlig, men tyvärr felaktig, slutsats av detta är att våra gener, om de inte hindrades av något annat, skulle driva i synnerhet män att knulla runt helt ohämmat för att så sin vildhavre i största möjliga mängd för största möjliga avkomma.
Resonemanget håller inte av minst två anledningar. För det första är vi däggdjur och föder outvecklade ungar, som kräver stor omsorg under många år för att ha en chans att överleva. För att män skall kunna säkra sina geners spridning behövs mer än att se till att äggen befruktas. De behöver försäkra sig om att avkomman blir ordentligt omhändertagen också. Innan de knullar måste de därför se till att göra det med en kvinna som är villig att hjälpa honom med den uppgiften och därmed att föra generna vidare. Det vill kvinnorna med all säkerhet inte om barnen är resultatet av någon av en rad våldtäkter begångna av varenda man de träffar. Ohämmad sex leder således inte till största möjliga avkomma.
Som regel våldtar inte djur varandra. Det finns förmodligen enstaka störda individer bland lejon och älgar och så vidare, liksom bland människor, men normalt sett så blir det inget om den ena parten inte vill. Det gäller att visa upp sig, visa hur stark och bra man är, för att bli vald som kärlekspartner. Så även bland människor. Vi visar våra bästa sidor för vår tilltänkta partner, för att denne skall välja just mig. Det har inte mer med religiösa regler att göra för människor än för andra djur. Det är helt enkelt sociala spelregler som har utvecklats för att det är fördelaktigt för artens överlevnad.
För det andra, och det viktigaste, så bygger resonemanget på ett felaktigt antagande om genernas relation till moral och socialt samspel. Den här föreställningen om genernas egenskaper är härledd ur de religiösa dogmerna, genom att sätta dem i en kropp-och-själ-motsatsställning för att definiera hur generna fungerar. Det här antagandet utesluter på förhand att socialt samspel och etik hör till de kroppsliga funktionerna, och tar för givet att det finns någon sorts "själ", skild från fysiologin, som hyser dessa, och som stävjar genernas vilda strävan efter ett ociviliserat beteende.
I själva verket finns det inget som tyder på att generna skulle koda för "ociviliserat" beteende. Tvärtom föds vi med förutsättningar för att socialiseras, så vi kan uppträda på ett moraliskt godtagbart och socialt accepterat sätt i relationer med andra människor. Det går utmärkt att förklara de mest "förfinade" mänskliga beteenden, god moral och även ett strikt iakttagande av religiösa dogmer, med biologi.
Visst har även det här synsättet sin motsvarighet till teodicé-problemet, men jag ser det inte som ett dugg svårare att förklara hur sex miljarder känslostyrda individer, utvecklade för att se till familjens behov, men inte för att tänka på folk på andra sidan jordklotet, kan misslyckas med att gemensamt bygga en bra värld, än att förklara hur en allvetande och allsmäktig Gud kan misslyckas med det.
Varje gång jag försöker förstå mig på hur religiösa människor tänker stöter jag på något stadium i diskussionen på fenomenet att de börjar besvara mina frågor med kryptiska påståenden om att det inte behövs några svar, för de kommer ändå alltid att tro på Gud vad jag än säger. Skillnaden mellan fundamentalister och liberalt troende är bara var i resonemanget det här dyker upp. Hos fundamentalister börjar det redan när jag frågar hur de kan veta att Bibeln är bokstavligt sann, hos de mest liberala kan jag komma ända till frågan om hur de tänker sig egenskaperna hos en Gud som existerar för dem som tror, men inte för ateister.
En del skulle kanske göra den har bakutsparken vid mitt inlägg om att generna inte kan skiljas från moralen, men långt ifrån alla. Om man nu tror på att vetenskap inte motsäger tro kan det nog tänkas en smidig tanke om att Gud har skapat våra gener och att även de är goda. Därför slutar jag här den här gången. Religion kan med litet fritt tolkande hålla för nästan all kritik. Den kritik den inte håller för drämmer jag inte till med just nu, för husfridens skull.
