Buzzbuzzbuzzzz

(OBS! Detta inlägg kan innehålla spår av ironi.)

Tänk att "sakligt" och "vetenskapligt" skulle gå och bli innehållslösa buzzwords som man kallar sig själv om man vill verka lite bra. Att "kritiskt tänkande" redan är det råder det ingen tvivel om. Det kan betyda allt från att noggrant granska det man hör och ser och tänker, med en öppen beredskap att ändra sig om man märker att man har haft fel, till att helt enkelt tycka tvärtemot någon annan, och sen inbilla sig att man tänker själv, ungefär som en treåring i trotsåldern.

Det är alltså "sakligt" och "vetenskapligt" att rösta på SD. ("Helg seger! Sha-la-la-la-la!") Och vi kvinnor är känslostyrda, så därför röstar vi inte på SD ("Helg seger! Sha-la-la-la-la!" OK, en del kvinnor är visst känslostyrda.)

Jag har ett annat förslag på varför så få kvinnor röstar på SD: Ovanstående kvinnosyn. Men det är inte vetenskapligt. Så jag letade fram lite vetenskap. Och för alla som inte vet vad vetenskap är kan jag tala om att det här är vetenskap.

Vetenskapen visade ungefär det jag trodde om SD:s väljare (gäller för valet 2014):

På s. 125 står det att utbildningsnivån bland SD:s väljare är mycket lägre än för andra partier. Så att de skulle veta mer om vetenskap än genomsnittet tvivlar jag på. Visserligen kan man ha olika åsikter om vad vetenskap är i detta åsiktsfrihetens land, men det snurras till lite när det ibland påstås att de vetenskapliga institutionerna hjärntvättar folk om vad vetenskap är. Tycker man att vetenskap är bra eller dåligt när man påstår sånt? Vill man verkligen kännas vid institutioner som hjärntvättar folk?

På s. 246 visas att SD-väljare är mer ointresserade och har sämre kunskaper om politik än andra väljare. Vad ska man säga? Tja det säger ju egentligen inte emot att de skulle vara sakliga.

Ingen analys görs dock om varför färre kvinnor röstar på SD.

När jag kritiskt har granskat den vetenskapliga rapportens kapitel om varför människor röstar på SD måste jag erkänna att jag hade fel om att de inte skulle vara sakliga: 

"Huvudresultatet är dock med emfas att svenska väljare som röstar på Sverigedemokraterna i första hand åsiktsröstar. De motiveras av ett motstånd mot flyktinginvandringen och ett motstånd mot ett mångkulturellt samhälle." (Oscarsson&Holmberg, 2016, s. 257)

Att rösta på en sakfråga måste väl kunna tolkas som "sakligt", eller?

-----------------------------

Källa: Oscarsson, H och Holmberg, S, 2016, Svenska väljare, Rapport nr 29 i Statistiska centralbyråns skriftserie Valundersökningar, Wolters Kluwer, Stockholm.

Det sovande folket del 2

Med ett viss känsla av obehag efter valresultatet kan jag konstatera att jag nu bättre förstår den verkliga betydelsen av Fredrik Reinfelts boktitel "Det sovande folket". Det går inte att ta trygghet, demokrati och tryckfrihet för givet, utan vi måste hela tiden återerövra det. 

Sedan boken kom ut har tryggheten monterats ned, skolor och vårdcentraler har sålts ut till folk som är mer intresserade av pengar än av människor. Stora köpcentra har konkurrerat ut lokala butiker och gjort människor beroende av bil. En livsstil som bygger på bilåkande minskar hindren mot nedläggningar av servicen på landsbygden, och gör människor ännu mer beroende av bil och av rimliga bränslekostnader. 

Polariseringen mellan fattig och rik, landsbygd och stad, nya och gamla svenskar, och folk med och utan jobb, har befästs, och marginaliseringen av vissa grupper har motiverat dem till att bilda kriminella subkulturer, där de kan känna sig hemma.

Nu kommer nästa steg: Demokratin och tryckfriheten. Det är moderaterna som måste vakna, och se till att skydda grundlagarna bättre medan tid är. Två riksdagsbeslut med enkel majoritet räcker inte, det måste bli kvalificerad majoritet! För än så länge finns det nog moderater kvar med tillräckligt mycket vett i skallen.

Man ska inte måla fan på väggen i tid och otid. Men det är bättre att göra det en gång för mycket än en gång för lite. Så tänk tillbaka till 1980-talet och säg till ditt dåtida jag: Om 40 år har Bevara Sverige Svenskt bildat ett parti, som är Sveriges näst största parti, och förhandlar om att köpa makt i utbyte mot jobbiga och ansvarstyngda regeringsplatser.

Om ditt dåtida jag ens skulle tro att det var sant: Skulle det inte vakna då?

Klimatförnekare - det nya skällsordet

Så har det gått och blivit mode att slänga ur sig "klimatförnekare" till alla som tycker olika en själv. Jag trodde i min enfald att det handlade om sådana som förnekar att klimatet förändras, eller som visserligen inser att klimatet förändras, men förnekar att mänskliga aktiviteter har påverkat det. Men så används det inte längre. Nu är man tydligen klimatförnekare så fort man slutar flyga eller äta kött p.g.a. klimatet, eller föreslår förändringar i utsläppsregler i Sverige etc. 

Men nu blev det väl ologiskt, eller? Nej då, inte alls. Det finns en grupp som brukar omnämnas "klimatfördröjare" som har en helt annan logik. De hävdar nämligen att de som förändrar sig själva eller förändrar något i Sverige inte har insett att problemet är globalt. Men så bra att det finns folk som förstår det då: De som menar att bästa är att göra ingenting och passivt vänta på att tekniken löser det hela helt av sig själv, simsalabim, eftersom alla andra åtgärder ändå är för små.

Jag tror egentligen att vi alla är klimatförnekare om det ska användas brett. Den mänskliga hjärnan är inte kapabel att förstå omfattningen av klimatförändringarna. Några superintelligenta kanske gör det, men vi normalbegåvade kan åtminstone försöka förstå att vi inte förstår. När man går ut och säger att man har förstått vidden av klimatförändringarna vittnar det nästan alltid om att man är dum nog att inte förstå att man inte gör det.

Det värsta är att dessa människor är intelligenta nog att göra väldigt mycket skada. De påverkar folk till att tro att de ska fortsätta att leva i så mycket lyx och överflöd som de har råd med, att de gynnar teknikens framsteg och industrins omställning ju mer de konsumerar och ju mer olja de bränner av. Och det är ju precis det folk vill höra: Lev som förr, gör inga uppoffringar, det är bara symbolpolitik!

Nej inte spelar det någon roll om jag är den enda i världen som slutar flyga eller äta kött. Det finns ju sju miljarder människor på jorden som inte gör det. Och det kommer inte att förändras så länge de som har inflytande och kan påverka uppmanar folk att inte göra några förändringar i sina liv. Vi vet att det går att påverka folk och få till ganska stora förändringar. Till klimatfördröjarnas förtret går t.ex. tågbranschen på högvarv på flygets bekostnad. Jag säger inte att det är tillräckligt eller ens bra, men det visar att folk bryr sig om klimatet och kan ändra sig. Problemet är väl det, att uppmanar de inflytelserika personerna andra människor att förändra sina liv så måste de ju göra det själva, och det vill de inte.

Det är då de går ut och kallar de som gör små förändringar i sina liv för klimatförnekare. För det är det värsta ordet de kan tänka sig att miljömedvetna människor kan bli anklagade för. Och ja, visst, men det kommer att urholka hela begreppet till ett tomt icke-ord. Som att jag numera bara rycker på axlarna om någon till exempel kallar mig fascist, eftersom det säger mer om den som använder ordet än om mig. Det är ett skällsord som inte har någon anknytning till ursprungsdefinitionen. Samma sak kommer snart att hända om någon korkad klimatfördröjare kallar mig klimatförnekare. De har bara månader på sig att komma åt mig på det sättet, så det är bäst att de skyndar sig om de vill kränka mig.

Ett ovanligt sportlov

Åter ett sportlov har nått sin ända. Det började med snöstorm och innesittande, förutom en livsfarlig hämtning av barn som blivit strandad p.g.a. inställda bussar. Snön brydde jag mig mindre om än vanligt, eftersom min senaste skidtur resulterade i en bruten handled som satt mitt skidåkande på paus. 

Däremot har jag skaffat mig en ny fritidsaktivitet: Att promenera minst en timme om dagen och lyssna på ljudbok. Då spelar det mindre roll var jag går, eftersom läsning är trevligt och alltså lika gärna kan göras längs landsvägarna i hemområdet som hemma i soffan. Nu håller jag på med Ensam i Berlin av Hans Fallada. Uppläst av Reine Brynolfsson. Redan på twosday, den 22/2-22, var jag ute igen, efter stormen, i det vackra vintervädret.

Sen blev det krig. Vad ska man säga om det? Putins vansinnesdröm om ett Storryssland, som han tror har funnits, hade fått stanna på tryggt avstånd från verkligheten i hans pojkrum, om han bara hade varit så dum i huvudet som han borde ha varit. Han spelar inte ens dum, som hans anhängare i USA gör. Trump tror förmodligen inte alls på Putin egentligen, han är bara emot. Emot vad som helst. Biden skulle kunna säga att två plus två är fyra och Trump skulle vara emot, och hävda att det var en konspiration av etablissemanget, fast han vet att han har fel men gör det för att vinna röster.

Förutom Trump kan inte Putin få medhåll av någon. Ingen annan vinner på ett Storryssland. Han har inte ens någon populistisk ideologi, som kommunism, eller nazism, eller ens antisemitism, i åtanke att sprida, bara ett stort Ryssland. Undrar hur galen han kan bli, hur långt han kan gå innan han blir stoppad.

Den sport vi har ägnat sportlovet åt har mest varit e-sport, men det heter sportlov och inte idrottslov, så varför röra sig mer än man behöver? På torsdagen rörde vi oss dock en del: Till Mars, ned i gruvhistoriken och in i diverse dataspelsvärldar. Fysiskt dock bara till Stockholm och Tekniska muséet. 

Angående Marsresor känns det mest som ett stort misstag, ett sätt att sopa de problem vi har ställt till med på jorden under mattan. Det är kanske möjligt att åka till Mars, kolonisera det och bosätta sig där, men just nu verkar det mer osannolikt än att lösa klimatkrisen. Märkligt är att det finns människor som tycker att det verkar för svårt att bosätta sig i Antarktis och Sahara, och därför föreslår Mars som utväg.

Vi tittade också på förbättrade kroppar, möjligheter till inplantat som ger större fördelar än min inopererade titanplatta i handleden. Det konstigaste är att folk redan har inopererade chip som de kan betala med ute på stan. Visst, man behöver inte oroa sig för att tappa bort betalkortet, så det skulle kanske passa mig, men jag skulle föredra ett armband av något slag i så fall.

Så var mina reflexioner färdiga denna sista dag på sportlovet. Ett sportlov utan möjlighet till skidåkning, och med rapporter om en galen diktator som oprovocerat startar anfallskrig mot ett grannland. I morgon är det arbetsdag igen. Och Vasaloppsvecka. Och bara sex veckor till påsklovet.