Det är alltså inte deras förtjänst att Sverige är ett av världens mest demokratiska länder, med större frihet och möjligheter för fler människor att göra vad de vill av sina liv än i de flesta länder i världen. Det erkänner de så gärna, svart på vitt!
Jag har så vitt jag kan minnas träffat på en intellektuell person som är Sverigedemokrat. Denna person är en tvättäkta fascist. Hens syn på nationens överordnade status, som ska samla den grupp av människor som rättmätigt kan räknas till nationen, är exakt det ideologiska huvuddrag som brukar känneteckna fascism.
Det betyder inte att jag tror att en femtedel av Sveriges befolkning är fascister, verkligen inte. Frågan är om partiledningen är det och, i likhet med idolen Donald Trump, ljuger om vad de egentligen tycker för att vinna makt.
En filosof i podden Filosofiska rummet sa i höstas: Historien upprepar sig inte. Visst kan vi titta på hur nazisterna grep makten i Tyskland på 1930-talet, men det var under helt andra förutsättningar än vi har nu, både i grundlagen och samhällssituationen. Däremot kan andra saker hända nu, som vi kan ha svårt att föreställa oss och som vi varken önskar eller förväntar oss.
I podden gav olika filosofer sin syn på vad fascism är. Partiprogrammet har enligt dem en underordnad betydelse, och det är istället myter om hur samhället efter en tid av nedgång ska återuppväckas till en diffus historisk epok, som är drivande för fascismen. Flera filosofer nämnde att fascism är våldsbejakande, och det skulle väl vara det, förutom vissa järnrörsincidenter och liknande, som räddar SD från att vara fullfjädrade fascister. Men våld behöver ju inte nödvändigtvis vara fysiskt. Alltför omfattande lagändringar på kort tid är en form av våld på ett system som hittills har varit ganska stabilt.
Faktum är att de uppfyller alla andra kriterier som nämndes: De odlar en myt om en odefinierad forntid då allt var mycket bättre än nu. Nu har samhället degenererat och de vill återgå till den utmålade forna tiden: "Make Sweden great again". De har en bestämd uppfattning om vilka som ska få ingå i denna nation, trotsar enskilda människors självuppfattning och hävdar att de som känner anknytning till flera länder och kulturer känner fel. Denna typ av överförmynderi har alltid skrämt mig.
Vill man veta vad en människa tycker så frågar man hen. Det är mycket säkrare att hen själv vet vad hen tycker och vill än att någon annan kan gissa sig till det genom att titta på hens kön, ursprung eller religion. Men så tycker alltså inte SD, och är väldigt tydliga med det: Hallå, vi vet mer om dig än du själv, du kan inte vara lojal med flera länder för det har vi bestämt.
Det är inget fel med att älska sitt land. Jag kommer att älska Sverige så länge det är ett bra land där jag kan känna mig trygg. Men att stanna här om det blir krig och förtryck är som att stanna hos en partner som misshandlar. Jag kommer inte att vilja vara kvar för att försvara ett system som jag inte vill försvara, bara för att jag är född inom landets gränser. Den typen av nationalism är däremot något som SD står för. Även om de har blivit mer försiktiga med ord som "folksjäl" och "nedärvd essens" tyder mycket som de säger på att de betraktar nationen som någon sorts väsen.
De flesta som röstar på SD har naturligtvis ingen koll på sånt här. De har bara svalt myten om det goda homogena samhället som påstås ha funnits "förr" och att invandrarna har förstört det. Och den om möjligt ännu mer korkade myten att det är fullt reversibelt.
SD har profilerat sig som enfrågeparti för att de vinner röster på det. Men i partitoppen finns ett gäng med större kunskap och intresse än genomsnittsväljaren. Deras invandringsmotstånd kan inte rimligtvis vila på så lösa grunder.
Man ska inte måla fan på väggen men vad händer den dagen då de på allvar börjar dra in medborgarskap och göra folk statslösa? Vad händer den dagen då de bestämmer att andra kriterier än ålder ska gälla för rösträtt? Har folk blivit okänsliga mot vad det egentligen innebär, nu när de redan har börjat föreslå att dra in redan beviljade permanenta uppehållstillstånd?
Tja, vi lär halka betydligt längre ner än plats 4 på the Economists lista över demokratier i alla fall.
