Människor som börjar tappa greppet

Det finns experter som med all rätta tilldelas en stor respekt för de goda råd de kan ge till allmänheten inom sitt kunskapsområde. Så finns det några av dessa respekterade experter som plötsligt börjar ge helt galna råd om saker långt utanför sitt kunskapsområde men ändå fortsätter att respekteras. 

En av de nya stjärnorna inom genren är Agnes Wold. Så ny är hon dock kanske inte. Det mest användbara exemplet på hennes vetenskaplighetsslarv är väl att hon tipsade folk om att det räcker att hålla andan för att inte bli Covid-smittad. Men hon säger andra saker också, som folk gillar, och då blir man ju mindre kritisk.

Det lite farliga med Agnes Wold är att hon blandar pseudovetenskap med riktigt förnuftiga resonemang, eftersom hon pratar om så många olika saker. I hennes fall gäller det alltså att vara riktigt observant och plocka russinen ur kakan med förstånd. 

Ett stort misstag av den säkert kunniga, men lika specialiserade som andra experter, tarmbaktierieforskaren är att ge sig in i barnavårdsrådvärlden. Hon har gett ut en bok som enligt många förståsigpåare "bygger på vetenskap", där hon försöker slå dem som har läst tre artiklar om barnavård, istället för hennes två, på fingrarna. I lika vanlig ordning som Anna Wahlgren och diverse andra självutnämnda föräldrarådgivare skuldbelägger hon föräldrar, mest mammor förstås, för att de gör fel med sina barn på en massa olika sätt.

Jag har läst hennes råd om amning. De är så tröttsamma att de luttrade inte bryr sig, men nyblivna, känsliga mammor kan nog skadas av dem. Det räcker inte för henne att berätta att bröstmjölksersättning är ett fullgott alternativ i rika länder med tillgång till rent vatten. Hon har dessutom det smått sadistiska behovet att påstå att amning är skadligt här, som en käftsmäll åt alla som vill amma. Hon bygger då på hela två vetenskapliga artiklar. Det finns tusentals om ämnet. De ger naturligtvis olika resultat beroende på vad man undersöker, inklusive att amning är mer hälsosamt även här, om man ställer den typen av frågor. Och slagsmålet mellan ammare och flaskmatare kan därvid hållas vid liv. Så onödigt. 

Jag fick inspirationen till detta blogginlägg av en betydligt mer trivial sak än den här. I ett poddavsnitt som jag lyssnade på häromdagen ges ett lysande exempel på hennes sanslösa slarv, när hon förklarade att anledningen till att ljushåriga kan få en grön nyans i håret av att bada i pool är kloret i vattnet. Så lätt att kolla upp och så fritt från tveksamheter och komplexitet. Det är kopparjoner från vattenledningar som gör håret grönt. Inte ens det klarade hon. Hon bryr sig inte och behöver inte bry sig när folk lyssnar ändå. 

VAKNA FÖR FAN SVENSKA FOLK!

 Jo, jag är lite frustrerad idag. Eller rentav galet frustrerad, som märks på rubriken. Vi hamnade i en diskussion om angiverilagen i lärarrummet. Medan alla var rörande överens om att ingen någonsin skulle följa den lagen hade vi lite delade meningar om hur skrämmande förslaget är. Att lärare, läkare och samtliga andra inom offentliga sektorn skulle med straffansvar vara skyldiga att ange papperslösa flyktingar menar vissa är bara korkat. De slår sig till ro med att det är enkelt att förneka att man vetat att personen är papperslös. 

Jag ser det på ett annat sätt: Jag bor för tillfället i ett land där jag kan vara en god människa genom att följa lagen. Det ger mig en stor trygghet att veta att lagarna är till för mig, och att jag blir beskyddad av ordningsmakten. Systemet är förstås inte alltid perfekt, men principen är i alla fall den. Visst finns det tillfällen då man med gott syfte kan bryta mot lagen, med civil olydnad och demonstrationer utan tillstånd, men det är inget som inverkar på vardagslivet och jag behöver inte utföra dessa handlingar för att vara en god människa. Och framför allt är jag aldrig tvungen att utsätta andra människor för fara!

Med förslaget om angiverilagen är denna princip för första gången hotad. Jag kan för första gången i mitt liv tvingas att bryta mot lagen för att skydda andra människor. Principen att ordningsmakten står på min sida så länge jag sköter mig ställs ur spel.

Demokratin minskar i världen, så det är inte bara här det går utför. Kommer vi människor att förstå hur värdefull den är innan det är för sent?

Kaos och katastrofer

Ovädret Hans är över oss. En i raden av kaotiska händelser som inträffat denna sommar. Det började hyfsat bra, men torrt. Några befarade att sommaren skulle bli som torrsommaren 2018, när en stor del av landets skogar brann upp. Men så blev det inte.

Istället regnade det. Några veckor före min fjälltur svämmade Kebnekaise fjällstation över och pumphuset spolades bort. Nåja, jag skulle inte precis dit, men tråkigt för dem som var där och inte fick uppleva lyxen med rinnande vatten och WC i väglöst land. Jag hade blivit besviken. Min egen fjälltur blev däremot förträfflig. Förutom lite väl låga moln vissa dagar hade vi perfekt väder utan vare sig regn eller gassande sol.

Veckan efter åkte jag på scoutläger. Det blev en till härlig upplevelse. Förutom en förmiddags hällregn, då vi planerade om en heldags kanottur till en halvdags, och satt under regnskydd och pysslade fram till lunch, och en kväll när det blev blött på väg till och från ledarcaféet, så hade vi mestadels uppehåll, och några dagar rentav soligt och varmt och badväder. 

Samtidigt pågick en mindre lyckad scouttillställning, som ett par av våra scouter tyvärr hade föredragit framför vårt fina läger. Jamboreen i Sydkorea började vi få rapporter från redan de första dagarna på lägret. Där hade det hällregnat och översvämmats, så att lägerplatsen förvandlats till en decimeterdjup gyttjepöl där inga tält kunde slås upp och lägerstarten måste senareläggas. Senare hade det torkat upp och istället blivit ohälsosamt varmt så att inget annat än att sitta i skuggan och lida var möjligt. 

På bussen hem från vårt läget hörde vi fler rapporter om kaoset på Jamboreen på radion. Dåligt organiserat, ingen tvål på dassen, magsjuka, uttorkning och skytteltrafik med ambulanser mellan lägret och sjukhuset. Flera länders byar skulle evakueras redan då. Dagen efter kom tyfonvarningen som definitivt satte punkt för lägrets fortsättning. Många scouter som var där hade sett fram emot detta under hela sin scouttid, eftersom det endast ges en chans i livet att åka på ett sånt här stort internationellt Jamboree. Och många hade säkert sparat pengar i åratal eftersom det inte heller är helt gratis. Jag lider med dem. Det var ju inte så här det skulle bli.

Och nu är Hans här. Vår tomt här hemma börjar likna en sjö mer än en villatomt, men än har nog vattnet inte kommit in i krypgrunden. Värre är det i Åre, och på andra rödvarnade ställen i Sverige, där människor avråds från att gå ut, vägarna är avstängda och tåg spårar ur när banvallen spolas bort.

Det var säkert så här förr också, ibland. Men experterna säger ju att det kommer att bli vanligare med klimatförändringarna. Lika bra att vänja sig. Och att vara mer tacksam för de stunder som faktiskt blir som önskats.

Den ständigt växande populariteten av AI-diskussioner i mediavärlden.

Det är poppis att diskutera AI i media just nu. Jag tänkte skriva ett blogginlägg om det, men var lite för lat. Lyckligtvis finns det ju en lösning: Jag bad open AI att skriva det åt mig. Här är resultatet:

Introduktion:

I dagens digitalt framdrivna värld är artificiell intelligens (AI) inte bara en vetenskaplig och teknisk utveckling längre. Det har blivit en integrerad del av vårt vardagliga liv och har också blivit ett hett ämne inom media. Diskussioner om AI tar plats på olika plattformar, från nyhetsartiklar och blogginlägg till TV-program och podcastavsnitt. Det är ingen överdrift att säga att AI har tagit mediavärlden med storm. I detta blogginlägg kommer vi att utforska hur populärt det har blivit att diskutera AI i media och vilka faktorer som har bidragit till dess framväxt.

1. Förändring av medielandskapet:

I en digital tidsålder har medielandskapet genomgått en enorm förändring. Med framväxten av sociala medieplattformar och onlinepublikationer har spridningen av nyheter och information blivit omedelbar och global. Detta har öppnat upp för en bredare diskussion om AI. Människor har nu möjlighet att uttrycka sina åsikter, dela kunskap och vara en del av en ständigt pågående dialog om AI.

2. AI som en livsstilsfaktor:

AI har också blivit en integrerad del av vår livsstil. Från röstassistenter som Siri och Alexa till personliga rekommendationssystem på streamingplattformar som Netflix, AI finns överallt omkring oss. Detta har skapat en ökad medvetenhet och nyfikenhet bland allmänheten, vilket i sin tur har genererat ett större intresse för att diskutera AI i media. Användare vill förstå tekniken bakom AI och dess påverkan på samhället.

3. Framväxten av AI-ekosystemet:

AI-ekosystemet har blomstrat under de senaste åren. Det har skapats ett stort antal startups, forskningsinstitut och företagsinitiativ inom AI. Denna ökning av aktörer inom AI-sektorn har resulterat i en bredare rapportering och analys av ämnet i mediavärlden. Journalister och experter ser AI som en spännande och lovande framtidsteknik, och det finns ett konstant flöde av nyheter och artiklar om innovationer inom AI-området.

4. De etiska och samhälleliga frågorna:

Diskussioner om AI handlar inte bara om tekniska framsteg. Det handlar också om de etiska och samhälleliga frågor som AI reser. Potentiella faror och konsekvenser, såsom dataprivatesskydd, automatisering av jobb och AI-bias, har blivit ämnen av allmänt intresse. Mediavärlden har spelat en avgörande roll i att belysa dessa frågor och stimulera en bredare debatt om hur vi som samhälle ska hantera AI-teknologi på ett ansvarsfullt sätt.

Slutsats:

Det är uppenbart att diskussioner om AI har blivit oerhört populära i mediavärlden. Denna popularitet kan tillskrivas förändringar i medielandskapet, AI: s påverkan på vår livsstil, tillväxten av AI-ekosystemet och de etiska och samhälleliga frågor som omger teknologin. Genom att uppmärksamma och engagera sig i dessa diskussioner kan vi alla vara med och forma AI: s framtid på ett sätt som gynnar mänskligheten som helhet.

Jösses vad opersonligt det blev! Ska passa alla men passar ingen riktigt bra. Nä, jag tror att jag håller mig till att skriva själv i fortsättningen.

Hur rädd ska man vara för Sverigedemokraterna?

De blev alltså Sveriges näst största parti vid valet i år. På deras hemsida står det att det inte är de, utan de andra partierna som har gjort att Sverige ser ut som det gör i dag. 

Det är alltså inte deras förtjänst att Sverige är ett av världens mest demokratiska länder, med större frihet och möjligheter för fler människor att göra vad de vill av sina liv än i de flesta länder i världen. Det erkänner de så gärna, svart på vitt!

Jag har så vitt jag kan minnas träffat på en intellektuell person som är Sverigedemokrat. Denna person är en tvättäkta fascist. Hens syn på nationens överordnade status, som ska samla den grupp av människor som rättmätigt kan räknas till nationen, är exakt det ideologiska huvuddrag som brukar känneteckna fascism. 

Det betyder inte att jag tror att en femtedel av Sveriges befolkning är fascister, verkligen inte. Frågan är om partiledningen är det och, i likhet med idolen Donald Trump, ljuger om vad de egentligen tycker för att vinna makt. 

En filosof i podden Filosofiska rummet sa i höstas: Historien upprepar sig inte. Visst kan vi titta på hur nazisterna grep makten i Tyskland på 1930-talet, men det var under helt andra förutsättningar än vi har nu, både i grundlagen och samhällssituationen. Däremot kan andra saker hända nu, som vi kan ha svårt att föreställa oss och som vi varken önskar eller förväntar oss.

I podden gav olika filosofer sin syn på vad fascism är. Partiprogrammet har enligt dem en underordnad betydelse, och det är istället myter om hur samhället efter en tid av nedgång ska återuppväckas till en diffus historisk epok, som är drivande för fascismen. Flera filosofer nämnde att fascism är våldsbejakande, och det skulle väl vara det, förutom vissa järnrörsincidenter och liknande, som räddar SD från att vara fullfjädrade fascister. Men våld behöver ju inte nödvändigtvis vara fysiskt. Alltför omfattande lagändringar på kort tid är en form av våld på ett system som hittills har varit ganska stabilt.

Faktum är att de uppfyller alla andra kriterier som nämndes: De odlar en myt om en odefinierad forntid då allt var mycket bättre än nu. Nu har samhället degenererat och de vill återgå till den utmålade forna tiden: "Make Sweden great again". De har en bestämd uppfattning om vilka som ska få ingå i denna nation, trotsar enskilda människors självuppfattning och hävdar att de som känner anknytning till flera länder och kulturer känner fel. Denna typ av överförmynderi har alltid skrämt mig. 

Vill man veta vad en människa tycker så frågar man hen. Det är mycket säkrare att hen själv vet vad hen tycker och vill än att någon annan kan gissa sig till det genom att titta på hens kön, ursprung eller religion. Men så tycker alltså inte SD, och är väldigt tydliga med det: Hallå, vi vet mer om dig än du själv, du kan inte vara lojal med flera länder för det har vi bestämt.

Det är inget fel med att älska sitt land. Jag kommer att älska Sverige så länge det är ett bra land där jag kan känna mig trygg. Men att stanna här om det blir krig och förtryck är som att stanna hos en partner som misshandlar. Jag kommer inte att vilja vara kvar för att försvara ett system som jag inte vill försvara, bara för att jag är född inom landets gränser. Den typen av nationalism är däremot något som SD står för. Även om de har blivit mer försiktiga med ord som "folksjäl" och "nedärvd essens" tyder mycket som de säger på att de betraktar nationen som någon sorts väsen.

De flesta som röstar på SD har naturligtvis ingen koll på sånt här. De har bara svalt myten om det goda homogena samhället som påstås ha funnits "förr" och att invandrarna har förstört det. Och den om möjligt ännu mer korkade myten att det är fullt reversibelt.

SD har profilerat sig som enfrågeparti för att de vinner röster på det. Men i partitoppen finns ett gäng med större kunskap och intresse än genomsnittsväljaren. Deras invandringsmotstånd kan inte rimligtvis vila på så lösa grunder.

Man ska inte måla fan på väggen men vad händer den dagen då de på allvar börjar dra in medborgarskap och göra folk statslösa? Vad händer den dagen då de bestämmer att andra kriterier än ålder ska gälla för rösträtt? Har folk blivit okänsliga mot vad det egentligen innebär, nu när de redan har börjat föreslå att dra in redan beviljade permanenta uppehållstillstånd?

Tja, vi lär halka betydligt längre ner än plats 4 på the Economists lista över demokratier i alla fall.

Buzzbuzzbuzzzz

(OBS! Detta inlägg kan innehålla spår av ironi.)

Tänk att "sakligt" och "vetenskapligt" skulle gå och bli innehållslösa buzzwords som man kallar sig själv om man vill verka lite bra. Att "kritiskt tänkande" redan är det råder det ingen tvivel om. Det kan betyda allt från att noggrant granska det man hör och ser och tänker, med en öppen beredskap att ändra sig om man märker att man har haft fel, till att helt enkelt tycka tvärtemot någon annan, och sen inbilla sig att man tänker själv, ungefär som en treåring i trotsåldern.

Det är alltså "sakligt" och "vetenskapligt" att rösta på SD. ("Helg seger! Sha-la-la-la-la!") Och vi kvinnor är känslostyrda, så därför röstar vi inte på SD ("Helg seger! Sha-la-la-la-la!" OK, en del kvinnor är visst känslostyrda.)

Jag har ett annat förslag på varför så få kvinnor röstar på SD: Ovanstående kvinnosyn. Men det är inte vetenskapligt. Så jag letade fram lite vetenskap. Och för alla som inte vet vad vetenskap är kan jag tala om att det här är vetenskap.

Vetenskapen visade ungefär det jag trodde om SD:s väljare (gäller för valet 2014):

På s. 125 står det att utbildningsnivån bland SD:s väljare är mycket lägre än för andra partier. Så att de skulle veta mer om vetenskap än genomsnittet tvivlar jag på. Visserligen kan man ha olika åsikter om vad vetenskap är i detta åsiktsfrihetens land, men det snurras till lite när det ibland påstås att de vetenskapliga institutionerna hjärntvättar folk om vad vetenskap är. Tycker man att vetenskap är bra eller dåligt när man påstår sånt? Vill man verkligen kännas vid institutioner som hjärntvättar folk?

På s. 246 visas att SD-väljare är mer ointresserade och har sämre kunskaper om politik än andra väljare. Vad ska man säga? Tja det säger ju egentligen inte emot att de skulle vara sakliga.

Ingen analys görs dock om varför färre kvinnor röstar på SD.

När jag kritiskt har granskat den vetenskapliga rapportens kapitel om varför människor röstar på SD måste jag erkänna att jag hade fel om att de inte skulle vara sakliga: 

"Huvudresultatet är dock med emfas att svenska väljare som röstar på Sverigedemokraterna i första hand åsiktsröstar. De motiveras av ett motstånd mot flyktinginvandringen och ett motstånd mot ett mångkulturellt samhälle." (Oscarsson&Holmberg, 2016, s. 257)

Att rösta på en sakfråga måste väl kunna tolkas som "sakligt", eller?

-----------------------------

Källa: Oscarsson, H och Holmberg, S, 2016, Svenska väljare, Rapport nr 29 i Statistiska centralbyråns skriftserie Valundersökningar, Wolters Kluwer, Stockholm.

Det sovande folket del 2

Med ett viss känsla av obehag efter valresultatet kan jag konstatera att jag nu bättre förstår den verkliga betydelsen av Fredrik Reinfelts boktitel "Det sovande folket". Det går inte att ta trygghet, demokrati och tryckfrihet för givet, utan vi måste hela tiden återerövra det. 

Sedan boken kom ut har tryggheten monterats ned, skolor och vårdcentraler har sålts ut till folk som är mer intresserade av pengar än av människor. Stora köpcentra har konkurrerat ut lokala butiker och gjort människor beroende av bil. En livsstil som bygger på bilåkande minskar hindren mot nedläggningar av servicen på landsbygden, och gör människor ännu mer beroende av bil och av rimliga bränslekostnader. 

Polariseringen mellan fattig och rik, landsbygd och stad, nya och gamla svenskar, och folk med och utan jobb, har befästs, och marginaliseringen av vissa grupper har motiverat dem till att bilda kriminella subkulturer, där de kan känna sig hemma.

Nu kommer nästa steg: Demokratin och tryckfriheten. Det är moderaterna som måste vakna, och se till att skydda grundlagarna bättre medan tid är. Två riksdagsbeslut med enkel majoritet räcker inte, det måste bli kvalificerad majoritet! För än så länge finns det nog moderater kvar med tillräckligt mycket vett i skallen.

Man ska inte måla fan på väggen i tid och otid. Men det är bättre att göra det en gång för mycket än en gång för lite. Så tänk tillbaka till 1980-talet och säg till ditt dåtida jag: Om 40 år har Bevara Sverige Svenskt bildat ett parti, som är Sveriges näst största parti, och förhandlar om att köpa makt i utbyte mot jobbiga och ansvarstyngda regeringsplatser.

Om ditt dåtida jag ens skulle tro att det var sant: Skulle det inte vakna då?