När jag var i 20-årsåldern var det poppis med märken i form av händer där det stod "Rör inte min kompis", som signalerade att man protesterade mot rasism. Märkena kostade 2 kronor, och skulle inte kosta mer, ändå fanns det människor som sålde dem för 10 kronor och tog vinsten för att sko sig på. När man inte ville köpa märken för det priset fick man ofta höra att man var rasist och: "Du vill inte köpa av mig för du gillar inte n..." (Ja de sa n-ordet.)
Samma felaktiga anklagelser om rasism hör man nu när människor protesterar mot Israels krig i Gaza genom att bua åt schlagerfestivaldeltagarna. Påståenden om att den egentliga orsaken till buandet är sångerskans etnicitet haglar fritt och utan minsta eftertanke. Visst kan jag hålla med om att hon inte borde behöva bära skulden för kriget. (Och kanske borde inte alla fina ryska artister behöva bära skulden för Ukraina-kriget heller.) Men det är fruktansvärt tröttsamt att varenda liten kritik av Israel alltid kopplas till antisemitism.
Det är precis exakt samma sak som att dra upp rasism mot asiater om någon kritiserar Kim Jong-Un!
Vi är alla människor och det finns skitstövlar och tyranner bland alla folk. Inser man inte det så har man hemfallit åt omvänd rasism som är nästan lika illa: Den gör skillnad på folk och folk! Det är inte så att vissa folk bara är "glada och musikaliska", eller att vissa folk alltid är snälla. Det är fruktansvärt nedvärderande att klumpa ihop folkgrupper till några få egenskaper och inte se alla människor som unika individer med ett eget människovärde.
Att få kritik för sin politik borde istället ses som ett bevis på att andra människor betraktar en som en jämlike. Det indikerar att man tror att personen har en förmåga till förändring. Annars skulle man inte kritisera politiken.
Dessutom är inte alla som kritiserar Hamas islamofober heller. Hoppas jag verkligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar