De sovande trygghetsnarkomanerna

I dag vill jag göra ett tankeexperiment om hur människor skulle kunna ändra tankemönster i energifrågan. Jag vill använda orden "sovande" och "trygghetsnarkoman" på ett annat sätt än en del världsfrånvända penningstinna människor gör. Man är ingen sovande trygghetsnarkoman om man har kämpat sig blodig för rättvisa löner och allmän sjukförsäkring och därmed räknar med att kunna överleva ekonomisk, socialt och hälsomässigt på samma gång.

Däremot är man en sovande trygghetsnarkoman om man tror att el kommer bara man trycker på knappen. Det gör det inte. Kärnkraftsel kommer när man delar atomer för att koka vatten, vattenel kommer när forsen går genom turbinen och vindel kommer när det blåser. Har man inte dessa energikällor, eller någon liknande, kommer det ingen el.

En kärnkraftsmotståndare kallade kärnkraft för "ett komplicerat sätt att koka vatten". Eller hur! När det bara är att sätta på spisen, eller? Men det stämmer att kraftverk är ganska komplicerade sätt att få turbiner att snurra så att de genererar el. Till exempel när tillgången på energikällan varierar.

Tänk om gemene man kunde ta mer eget ansvar för sin tillgång till el, precis som vi uppmanas att ta eget ansvar för vår tillgång på sjukvård, pension, och andra socialförsäkringar. De kunde uppmanas att hitta verktyg för att anpassa sin elanvändning till tillgången. 

Jag menar inte att vi ska ha ständiga strömavbrott för att elen inte räcker till, för anledningen till att det händer är att folk tror att elen än obegränsad, och då överbelastas systemet om man inte har väldigt mycket el att tillgå. Jag menar att folk ska förstå att elen är begränsad.

En politiker i en valstuga för ett antal val sen skrattade lättjefullt åt tanken:

- Tänk om vi bara kunde tvätta när det blåser.

Ja, tänk om! 

Vad gör vi då? 

Väntar med att tvätta tills det blåser kanske? Man kan handtvätta strumpor och underkläder i vattnet från sin stora lagringstank, och byxor och tröja kan man säkert ha en dag till.

Tänk er en blåsig dag, då alla människor tänker: Vad bra, nu ska jag passa på att tvätta! Det är en framgång jämfört med för hundra år sen, när folk handtvättade allt. Redan på den tiden, och för ännu längre sen, fanns vindkraftverk, t.ex. väderkvarnar. Vad gjorde folk då när de inte kunde mala säden för att det inte blåste? Jag tror inte att vindstilla dagar var huvudorsaken till hungersnöd och svältkatastrofer.

Just tvätten var ett så bra exempel, för det hör till det som faktiskt kan vänta en dag eller två. Det finns viktigare saker som inte kan vänta. Koppla kärnkraften till dem, så kan vi koppla in tvättmaskiner, löpband och brödrostar till vindkraftverken. Då får vi vissa dagar missa förmånen att svettas ner rena kläder när vi tar en löprunda i skogen innan vi går hem och käkar kalla mackor med kärnkraftskylt smör.

Oroligheterna i USA - kuppförsök eller fascism?

 När jag häromdagen satt uppe mitt i natten och tittade på Rapports extrasändningar med anledning av "oroligheterna i USA" var det med en viss surrealistisk känsla. Nog för att jänkarna kan vara aggressiva med sina vapenlagar och skydda sig själv-inställning, men "oroligheter" är definitivt inget som de till vardags brukar ägna sig åt. Massdemonstrationer hör inte riktigt hemma i individens förlovade land.

Ordet kuppförsök har förekommit i sammanhanget, men de flesta menar att ett kuppförsök måste vara lite mer planerat och ha mer väldefinierade krav än detta. Gränserna är dock otydliga för när en stormning (eller vad det nu ska kallas) övergår till ett kuppförsök. Kravet kan ju ändå anses vara att Trump ska fortsätta vara president, och hade de lyckats hade det onekligen varit en statskupp. Det som talar emot kuppförsök var mest att de inte hade en chans i världen att lyckas eftersom aktionen var för oorganiserad.

Samtidigt är det intressant att se hur människor själva kan driva vidare det som en politiker har satt igång. Paralleller finns med det gamla amerikanska experimentet "The third wave", som filmerna "The wave" och "Die Welle" bygger på. Där upptäcker läraren att rörelsen snart lever sitt eget liv, eleverna tar saken i egna händer och läraren tappar kontrollen. En riktig blivande diktator skulle bara kunna rida på vågen och ta över makten utan att behöva göra annat än att utnyttja situationen till sin fördel. 

Det finns nog liknande situationer i historien där en del av militären och polisen har gått med på demonstranternas sida, som skulle kunna kallas kuppförsök. Är det att ge demonstranterna för stor politisk betydelse att kalla stormningen av kongressen för kuppförsök? Eller är det att bagatellisera händelsen att inte kalla det så? De flesta är överens om att upploppen är ett tecken på hur skör demokratin är, och jag vill bara tillägga att den stora folkmassa som hjälper betydande politiker att genomföra statskupper inte behöver vara mindre galna än de som stormade kongressen. Nyttiga idioter brukar de vanligtvis kallas.

Jenny Nordberg i dagens SvD kallar upploppen för fascism, samtidigt som hon avfärdar kuppförsöksbegreppet. Hon hänvisar till Erik Bergins fråga om att vara republikan innebär att tro mer på Trump än på demokratin. Om fascism definieras som en ideologi där en stark ledare förhärligar nationen som en organisk enhet med en "folksjäl", så ligger det kanske något i det, förutsatt att Trump och hans anhängare verkligen tror mer på Trump än på demokratin. Men att dra fram fascismkortet i tid och otid verkar inte heller särskilt konstruktivt.

Den viktigaste frågan, slutligen, är ändå hur man gör världens folk medvetna om skillnaden mellan att göra uppror mot ett demokratiskt samhälle och en diktatur. Skillnaden mellan att vilja störta en ledare som inte har tillsatts genom folkviljan och att vilja gå emot folkviljan. Hur insyn i valprocesserna, yttrandefrihet och politisk frihet gör att man kan vara säker på att det verkligen är folkviljan som har fått råda.