Det finns ett litet fåtal högljudda individer som vill avskaffa allemansrätten. Debatten börjar ofta på en rätt ytlig nivå om nedskräpning och förstörelse och organiserade grupper som tjänar pengar på andras mark. Mycket av sakerna i den här kategorin är redan förbjudet och det som inte är det kunde regleras bättre, och det vet egentligen alla så det är konstigt att det tas upp så ofta.
Vidare kommer exempel på övertolkningar av strandskyddet som leder till att markägaren inte får ställa en hopfällbar trädgårdsstol närmare än 100 meter från stranden. Det kan ju tyckas som onödigt paragrafrytteri, men att det enda alternativet skulle vara markägarens fulla rätt att efter tycke och smak sätta upp taggtråd, förbudsskyltar och övervakningskameror för att hålla allmänheten ute är en av de falskaste dikotomierna jag har hört.
Nu börjar de intressanta ideologiska diskussionerna bli relevanta. De som handlar om vad äganderätt är och vad demokrati är. Ofta verkar de mest hetlevrade motståndarna synnerligen omedvetna om grunderna till privat ägande, vad äganderätt är och vem som har gett dem den rätten. Privat äganderätt är ingen självklarhet, men i en modern liberal demokrati är den ett viktigt inslag som alla vill värna om. Även de flesta mest inbitna flumvänsterkommunistfascister är emot totalt avskaffande av äganderätten.
Men vem ger dig den rätten? En del filosofer har definierat naturrättslig äganderätt till sådant vi har format och bearbetat själva. Tillverkar jag ett föremål så är föremålet alltså mitt. Liknande kan även tillämpas på mark, i bemärkelsen brukar jag marken så är den min. Men på grund av att det här inte innefattar obrukad mark, hävdvunnet brukande, och hinder för allmänheten att börja bruka en obrukad markplätt och därmed tillskansa sig den, så är naturrätten väldigt svår att tillämpa för markägande.
Vi behöver alltså en annan definition för äganderätt. Jag kommer på två:
1) Den socialistiska, där de onda kapitalisterna/feodalherrarna/makthavarna har roffat åt sig mark som borde vara gemensam
2) Den liberala, där vi alla fria individer genom demokratiska val stiftar lagar som ger enskilda personer rätt att nyttja markområden enligt de regler som vi bestämmer.
Jag antar att få markägare tycker sig ha roffat åt sig mark. Däremot finns det nog många som tycker att staten har roffat åt sig makten över den mark som borde vara deras. Jag ställer mig alltid frågande till hur de motiverar sin naturliga privata rätt till marken. Att motivera naturlig gemensam rätt till marken är betydligt enklare, även för vilken övertygad liberal och antisocialist som helst.
Den liberala ståndpunkten ger däremot rätt till olika åsikter. Det vet de flesta som argumenterar om hur allemansrätten och den privata äganderätten borde stå i förhållande till varandra. Men fler av dem som ger sig in i debatten borde ta reda på den här grundläggande förutsättningen först. Då kunde motståndarna börja försöka övertyga mig om att jag borde ge dem oinskränkt makt över sina ägor, istället för att hävda att de redan borde ha det av någon anledning som de inte ens vet själva.
