Den första dagen lät det som vanligt: Ett gäng högerextremister svartmålade islam, samtidigt som de slog sig för bröstet och gapade högt om hur "politiska inkorrekta" de var som kunde säga det så säkert redan. Vänster och liberaler å sin sida upprepade tålmodigt att de flesta muslimer inte är terrorister.
Sen greps förövaren. Och allt kom av sig. Få verkade veta hur de skulle resonera när de inte längre kunde kopiera tidigare kommentarer och blogginlägg. Vi har ju inga standardfraser på lager om en terrorist som inte är muslim. Dessutom skämdes nog många av oss litet, även bland oss som hade sagt oss inte vilja spekulera i gärningsmannens religiösa och politiska hemvist. För även om vi försökte trycka undan bilden som poppade upp i huvudet, så föreställde den en man med typiskt arabiska drag.
Det finns naturligtvis massor att säga och många chanser till analyser om vad som hände i Oslo och på Utöya, och varför. Tankar om vad en stark tro på något, vare sig det är islam, kristendom, nationalism eller teknikfientlighet, kan leda till. Tankar om hur många, från början ensamma, galningar kan forma terrornätverk tillsammans, eller inte.
Nu tycks folk ha sansat sig och vi börjar få ihop bilden av den blonde konservative terroristen. Några försöker fortfarande skilja honom från muslimska terrorister genom att hävda den ensamme galningen kontra terrornätverk, men det skall nog till en väldigt svartvit syn på verkligheten för att kunna inbilla sig någon skarp kontrast mellan Breivik å ena sidan och samtliga islamistiska terrorister å andra sidan.
Naturligtvis är alla terrorister olika. Det finns förmodligen inte två personer vars världsbild är exakt densamma. Den som ser skillnader mellan Breivik och en godtyckligt vald islamistisk självmordsbombare borde fundera på hur lika två godtyckliga islamister egentligen är.
Breivik ville också bli martyr. Dock inte som död i ett paradis fyllt av vackra läskedrycksserverande jungfrur, utan som försmäktande samvetsfånge i ett norskt fängelse, hyllningsbar av de likasinnade. Hur många de nu är.
Breivik har inget som helst stöd bland Sverigedemokrater och andra stockkonservativa element, utan de fördömer honom lika mycket som vi mer "politiskt korrekt" lagda. Islamistiska självmordsbombare har inte heller något stöd bland majoriteten av muslimerna, utan de fördömer dem lika mycket som vi ateister och kristna och buddhister och judar och hinduer och hedningar och shintoister och pastafarianer och vad helst vi kan tänkas vara.
Men det är kanske bra att anklaga Sverigedemokraterna litetgrann för att vara "indirekt ansvariga", så får de smaka sin egen medicin när de påstår att alla muslimer är indirekt ansvariga till självmordsattentaten.
Jag tror inte att någon specifik ideologi kan kopplas till våld. Den som vill bruka våld kan bara ta en valfri ideologi, plocka russinen ur kakan och tolka som han eller hon vill, sno ett maskingevär eller en dynamitladdning och gå ur och panga litet. Oftast väljer våldsverkarna en ideologi som anses litet spännande och icke-mainstream. Men en skicklig terrorist kan nog hitta stöd för sina handlingar i folkpartiets partiprogram med litet letande.
Det har ju t.ex. varit superpoppis att omvärdera Pinochet ett tag. Av en del kallas han liberal och alltså inte så dum ändå, medan dessas kritiker protesterar mot att han skulle vara liberal eftersom han var så dum. Men kombinera litet och man får en liberal OCH dum person, och jag tycker faktiskt inte att sådana egentligen är mer motsägelsefulla än våldsverkande muslimer.
Det homeopatiska självmordet
Jag känner att jag vill tycka litet om den nyligen uppblossade debatten om alternativmedicin. Det började med en repris av Kropp och själ i P1 från mars i år. Den handlade om "ilskan" som vetenskapen riktar emot alternativmedicinen. Det visar sig förstås att det mesta av den s.k. ilskan är ett påhitt av alternativförespråkarna, det gamla vanliga angreppet mot "samhället och etablissemanget" som "är emot mig och köpta av läkemedelsbolagen" o.s.v. som Christina Doctare ger ett utmärkt avskräckande exempel på. Ironiskt nog med just de fåniga härskartekniker som hon anklagar andra för.
Dessutom blir jag så vansinnigt trött på uppfattningen att forskare studerar traditionell medicin med en förutfattad mening och gör det för att bevisa att den inte är verksam. Då vet de inte hur forskning fungerar! På de konferenser i naturproduktskemi som jag har deltagit i och de otaliga artiklar som jag har läst är tonen helt tvärtom. Inom detta forskarsamhälle vill folk självklart inget hellre än att hitta nya verksamma substanser! Det ger ju både publikationer och pengar! Mycket mer än att bevisa att saker inte fungerar. Snarare borde forskare vara mer försiktiga än de är när de letar bland gamla traditionella mediciner.
Trots den smått föraktfulla tonen mot vetenskapen som kan antydas på sina ställen i programmet, så kommer det fram en bra poäng med att lära sig mera om alternativmedicin. Det är att det faktiskt finns folk som använder den och att det därför är viktigt för seriösa läkare att veta vad som finns. Dels för att kunna förklara mer kunnigt för patienterna vad skillnaden är, dels för att förstå hur människor tänker för att kunna hjälpa dem bättre.
Jag tänkte tycka litetgrann om debatten från det homeopatiska självmordsförsöket i Almedalen, där Christer Fuglesang och ett gäng andra skeptiker svalde sömnmedel i tiofald dos.
Homeopati är ungefär som religiös tro. Det råder inga tvivel om att religiösa upplevelser existerar, det är deras ursprung som det råder delade meningar om. Likaså tror jag fullt och fast på dem som har upplevt smärtlindring av homeopatiska läkemedel. Smärta är en upplevelse och inte en sjukdom i sig. Ursprunget till denna upplevelse är i normalfallet en kroppslig signal på en skada. Smärtlindring kan sättas in var som helst. I vissa fall lindrar man smärtan genom att läka skadan, men väldigt ofta lindrar man bara smärtupplevelsen och låter kroppen läka skadan själv.
Jag kommer ihåg ett gammalt avsnitt av "Lilla huset på prärien", där en pojke fick ont i magen och "botades" från smärtan genom förbön i kyrkan. Det gick bra tills blindtarmen sprack av en inflammation som redan på den tiden var relativt enkel att åtgärda om man upptäckte det i tid. Han trodde så fullt och fast på bönen att han inte märkte smärtan. Nu är det här en TV-serie och inte verklighet. Jag vet inte om det går att tränga bort just blindtarmsinflammationssmärta på det här dramatiska sättet. Men smärta med mer diffust ursprung kan lindras genom placeboeffekten.
När det gäller homeopatisk smärtlindring kan man tänka sig även andra mekanismer än placebo. Det homeopatiska medlet kanske har tillsatser eller kombineras med saker som faktiskt fungerar. Men homeopati som läketeori, d v s späda ut en tvivelaktig orsak till åkomman så mycket att det bara finns vatten kvar, för att låta vattnet "dra ut" åkomman, är otvivelaktigt verkningslöst.
Dessutom är det vansinne att argumentera för homeopati med samma argument som för alternativmedicin i största allmänhet. Alternativmedicin innehåller väldigt många olika behandlingsformer, och en hel del av dem har visat sig inte fungera. Men det finns även fortfarande massor av medicin som är alternativ bara för att den ännu inte har hunnit gå igenom de hårda tester som krävs för att kunna få den stora äran och bekräftelsen att kallas skolmedicin om den passerar. Homeopati är en liten del av alternativmedicinen. Just den delen har redan gått igenom testerna, och bevisats vara verkningslös.
Dessutom blir jag så vansinnigt trött på uppfattningen att forskare studerar traditionell medicin med en förutfattad mening och gör det för att bevisa att den inte är verksam. Då vet de inte hur forskning fungerar! På de konferenser i naturproduktskemi som jag har deltagit i och de otaliga artiklar som jag har läst är tonen helt tvärtom. Inom detta forskarsamhälle vill folk självklart inget hellre än att hitta nya verksamma substanser! Det ger ju både publikationer och pengar! Mycket mer än att bevisa att saker inte fungerar. Snarare borde forskare vara mer försiktiga än de är när de letar bland gamla traditionella mediciner.
Trots den smått föraktfulla tonen mot vetenskapen som kan antydas på sina ställen i programmet, så kommer det fram en bra poäng med att lära sig mera om alternativmedicin. Det är att det faktiskt finns folk som använder den och att det därför är viktigt för seriösa läkare att veta vad som finns. Dels för att kunna förklara mer kunnigt för patienterna vad skillnaden är, dels för att förstå hur människor tänker för att kunna hjälpa dem bättre.
Jag tänkte tycka litetgrann om debatten från det homeopatiska självmordsförsöket i Almedalen, där Christer Fuglesang och ett gäng andra skeptiker svalde sömnmedel i tiofald dos.
Homeopati är ungefär som religiös tro. Det råder inga tvivel om att religiösa upplevelser existerar, det är deras ursprung som det råder delade meningar om. Likaså tror jag fullt och fast på dem som har upplevt smärtlindring av homeopatiska läkemedel. Smärta är en upplevelse och inte en sjukdom i sig. Ursprunget till denna upplevelse är i normalfallet en kroppslig signal på en skada. Smärtlindring kan sättas in var som helst. I vissa fall lindrar man smärtan genom att läka skadan, men väldigt ofta lindrar man bara smärtupplevelsen och låter kroppen läka skadan själv.
Jag kommer ihåg ett gammalt avsnitt av "Lilla huset på prärien", där en pojke fick ont i magen och "botades" från smärtan genom förbön i kyrkan. Det gick bra tills blindtarmen sprack av en inflammation som redan på den tiden var relativt enkel att åtgärda om man upptäckte det i tid. Han trodde så fullt och fast på bönen att han inte märkte smärtan. Nu är det här en TV-serie och inte verklighet. Jag vet inte om det går att tränga bort just blindtarmsinflammationssmärta på det här dramatiska sättet. Men smärta med mer diffust ursprung kan lindras genom placeboeffekten.
När det gäller homeopatisk smärtlindring kan man tänka sig även andra mekanismer än placebo. Det homeopatiska medlet kanske har tillsatser eller kombineras med saker som faktiskt fungerar. Men homeopati som läketeori, d v s späda ut en tvivelaktig orsak till åkomman så mycket att det bara finns vatten kvar, för att låta vattnet "dra ut" åkomman, är otvivelaktigt verkningslöst.
Dessutom är det vansinne att argumentera för homeopati med samma argument som för alternativmedicin i största allmänhet. Alternativmedicin innehåller väldigt många olika behandlingsformer, och en hel del av dem har visat sig inte fungera. Men det finns även fortfarande massor av medicin som är alternativ bara för att den ännu inte har hunnit gå igenom de hårda tester som krävs för att kunna få den stora äran och bekräftelsen att kallas skolmedicin om den passerar. Homeopati är en liten del av alternativmedicinen. Just den delen har redan gått igenom testerna, och bevisats vara verkningslös.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)