Återigen är jag inblandad i en debatt om jämställdhet och kvinnligt och manligt. Denna gång var upprinnelsen en diskussion om frimurarorden, en i mina ögon rätt harmlös organisation utom när det gäller en enda sak, som egentligen är rent åt skogen förskräckligt fruktansvärd. Dock är det inte deras fel, utan ett allmänt samhällsfenomen, som är svårt att ta till sig om man dissekerar det, och ofta misstänker jag faktiskt att det är därför folk låter bli att fundera på det.
Tänk er för en liten stund att det fanns en förening som stängde ute svarta människor av tradition. de förklarade sig med att alla raser visst är lika mycket värda, att det finns separata föreningar för svarta som de kan gå med i om de vill, och att det är bra om svarta och vita kan umgås åtskiljda ibland, för vi har ju så olika bakgrund och erfarenheter. Och alla föreningar måste ju få lov att finnas i ett demokratiskt samhälle!
Jag hittar inte ens på. I Odd Fellow var svarta utestängda in på 1950-talet. I Sydafrika rådde apartheid till 1994, minns ni det? Det är 19 år sen. Går det att vara mot rasism om man är för rassegregerade föreningar? Går det att vara för jämställdhet om man är för könssegregerade föreningar?
Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter skall alla människor behandlas lika, oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning, funktionshinder o.s.v. Följaktligen är det sedan 19 år tillbaka helt otänkbart för vilken förening som helst i den demokratiska delen av världen att stänga ute folk p.g.a. hudfärg, sexuell läggning och funktionshinder. Men det är helt självklart att det skall gå att stänga ute folk p.g.a. kön.
Tänk er t.ex. att endast män fick spela fotboll och endast kvinnor fick spela handboll. De fick inte veta varandras regler eller gå på varandras matcher. Om någon kvinna ville spela fotboll, eller man ville spela handboll, så blev de kallade bittra och missunsamma, och ombedda att hålla sig till sin sport om det nu var så intressant för dem. Precis så fungerar de könssegregerade sällskapen.
I frimurarordens begynnelse så fanns det faktiskt även kvinnor, så diskussionen är inte precis ny. Att man då valde att utestänga dem vet jag inte vad det berodde på, men synen på kvinnor var litet annorlunda då jämfört med nu. Att man idag väljer att bevara en tradition som härstammar från 1700-talet, då kvinnor i princip ansågs vara förfelade män, och hänvisa till samma tradition, är skrämmande.
Rotary tog in kvinnor till slut. Det blev ganska snart en självklarhet att de får vara med. Odd fellow har gjort tvärtom, reglerat segregationen fram till sista graderna, då det plötsligt är tillåtet att gå på varandras möten. Frimurarna har inte gjort något alls. Vad finns det som hindrar dem, som inte hindrade Rotary? Och om det skulle förändras, hur lång tid skulle det egentligen dröja innan folk tycker det är lika skrattretande med könssegregerade frimurarloger, som de nu tycker om könssegregerade Rotaryföreningar? Min gissning är ungefär 19. Dagar.
