Det lider mot jul, och sannolikt haglar frågorna som vanligt tätt, från dig och din omgivning, till dig och din omgivning: Varför firar vi jul? Behövs så många och dyra julklappar? Borde vi inte ha det enkelt i år? Skall vi tänka på Jesus eller på släkten, eller kanske på de fattiga, de där med de kokande grytorna, eller hur det nu var?
Det är intressant att man ifrågasätter en trevlig fest på det här sättet. Är det vår asketiska hållning till fest och glam: Skall vi verkligen ha trevligt, inte skall väl vi...
Eller är det vår inbillningssjuka som får oss att tro att omvärlden kräver att vi skall bete oss på ett visst sätt: Men barnen vill ju så gärna ha julklappar, och de blir nog gladare för dyra saker tror jag. Och svärmor måste ha julbord, annars kommer hela året bli förstört för henne. Det blir ju litet stressigt, men det är ju så på julen, alla skall vara glada (utom jag då, som skall vara alla till lags.)
Dessutom är det väl varken maten eller julklapparna som dikterar villkoren under julafton, är de inte bara utfyllnad i väntan på Kalle, i väntan på Karl-Bertil, och i väntan på Svensson Svensson? Om vi bara håller oss till svt, vilket jag föredrar just nu i alla fall, annars blir det riktigt jobbigt.
På julafton förra året, ungefär vid den tiden då alla andra såg på TV (vilken tid då, hela dagen?) roade jag mig med att göra ett "mitt livs novell-typ-test" om min syn på julen. Frågorna visade sig vara komplett omöjliga att svara på, eftersom allt verkade gå ut på att man antingen skiter i julen, eller anstränger sig hårt för att köpa så dyra julklappar som möjligt. Dessutom, vill man inte köpa, köpa, köpa, så klassas man som egoist, och vill helst av allt ha, ha, ha. Är de månne sponsrade av köpmännen för att hjälpa till att sätta agendan för julen som enbart klapparnas?
Ärligt, hur många har den inställningen? De som jag känner som säger att det är roligast att ge, de som anstränger sig hårdast för att hitta passande julklappar till allt och alla, är också de som blir surast när de inte får så mycket som de förväntat sig.
Jag tänkte försöka mig på jättejobbet att besvara alla dessa frågor som jag ställde i första stycket, utifrån mitt perspektiv.
Varför firar vi jul?
Svar: Varför bry sig om varför? Debatten om vi firar till åminnelse av Jesus födelse, eller för att de kristna bytte ut en gammal hednisk midvinterfest, eller bara för att vi tycker det är så himla kul med ett släktparty mitt i vintermörkret, överskuggar ju snart det roliga. ...med att ha ett släktparty mitt i vintermörkret. End of case.
Behövs så många och så dyra julklappar?
Svar: Behövs och behövs. Behov som går utöver de mest grundläggande är alltid subjektiva. Vissa behöver många dyra julklappar för att må bra, andra mår bra ändå, eller för all del, mår dåligt i vilket fall som helst. Låt oss bestämma själva.
Borde vi inte ha det enkelt i år?
Svar: Jo, absolut! Minsta möjliga motstånd skall man alltid sträva efter. Hur själva resultatet blir beror självklart på vad som känns enklast: Att ta litet glögg och pepparkakor och mysa framför brasan, eller följa frestelsen att ha en riktigt storslagen fest med underbart frosseri och överflöd på alla sätt, eller vad som helst däremellan.
Skall vi tänka på Jesus eller på släkten, eller kanske på de fattiga, de där med de kokande grytorna, eller hur det nu var?
Svar: Tja, Jesus har väl inte så mycket med julen att göra. En högst spekulativ varelse som knappast föddes på julen om han ens föddes alls har nog påverkat vår midvinterfest mindre än vi vill tro. Det finns många julsånger med förträffliga musikaliska värden, men texter om julefrid, värme i vinterkylan och ljus i vintermörkret känns betydligt mer meningsfulla och stämningsskapande än texter om bebisar och herdar. Och stall och stjärnor associerar åtminstone jag mer till ovan nämnda värme och ljus än till en förmodad höstkväll för tvåtusen år sen. Fast det beror väl på att jag har sett för många Jenny Nyström-kort där hustomten sköter om hästarna i skenet av en lykta som lyser upp snön utanför.
Släkten har inget med julen att göra heller. Men man skall fira jul med släkten är det ändå en god ide att bry sig om dem. Det blir trevligast så.
De fattiga har inte heller något att göra med julen. Men att lätta sitt samvete när man köpt alldeles för mycket julklappar och julmat, med att lägga en slant i frälsningsarmens gryta eller sätta in pengar till radiohjälpen, tror jag bidrar till en bättre julstämning. Har man gjort en aldrig så liten insats för världen så kan man slappna av bättre, och förutsättningarna ökar för att göra julen till den högtid man vill ha, utformad efter egna önskemål, hur de än må se ut.
