Undergångsnostalgi

Minns ni Fredsboken? Boken om hotet om kriget, som med all sannolikhet skulle innebära kärnvapen och jordens undergång. En pojke gick in i en TV-studio och sa med hög och klar röst: Jag vill inte dö, jag vill leva, alla barn vill leva, de vuxna vill leva... o.s.v. Och sen tror jag att det blev fred och alla kärnvapen skrotades och vi levde lyckliga och hade picknick på gröna ängar, eller nåt sånt.

Jag vet inte om alla barn är rädda för krig i någon period av livet, och att det var att jag var barn snarare än kalla kriget som gjorde att jag var så krigsrädd på 70-80-talen. Men jag tror ändå att klimathotet har ersatt kärnvapenhotet som ett någorlunda realistiskt, och ännu mer globalt, undergångsscenario. Demonstrationerna för fred, broarna mellan dödsfiendeländernas ambassader, har ersatts av Earth Hour och annat som ligger mer i tiden. Det är bra att folk fortfarande vill rädda världen, även om det passar bättre att demonstrera var och en för sig hemma i brasvärmen än att gå ut med en massa annat folk på gator och torg, nu när individualism regerar över samarbete.

Det påstås att vi är extra besatta av jordens undergång i år, men jag tror inte att det stämmer. Även om vi har större resurser att förstöra jorden nu än förr vet de flesta som tar de realistiska hoten på allvar att vi också har mycket större resurser att rädda den, om vi vill. I de mer vidskepliga kretsarna har undergången alltid varit nära, och domedagsprofeter och dito sekter har alltid hittat en orsak till att vi lever i den absolut sista tiden just nu.

En betygsatt lista på undergångsscenarier fanns redan i nr 7 2010 av Kupé. Zoroastrernas undergång utsågs till den häftigaste. Den handlar om ett 12000-årigt krig mellan Ohrmadz (snäll) och Ahriman (dum), som avslutas med att en drake äter upp alla syndare och en meteor smälter all berggrund, varpå alla renade människor pratar samma språk, är glada och får dricka en magisk odödlighetsdryck.

På delad sistaplats kom Klimathotet, med sin sega handling, och Syndafloden, med sitt konstiga upplägg med en kort actionsekvens i början, som följs av ett långt relationsdrama. Övriga tävlande var Ragnarök, Harmageddon, Andra världskriget och 2012-apokalypsen.

Kärnvapenhotet togs upp som fortsättning på andra världskriget, men betygssattes inte som självständigt undergångsscenaio. Men nu har det dykt upp litet nya kärnvapenhot som inte ens har så mycket med andra världskriget att göra: Nordkoreas nya ledare som ingen vet något om förutom att han har kärnvapen till sitt förfogande, Irans märkliga "kärnkrafts"-bygge som nästan ingen vet något om, Sverige som mitt bland sina vapenaffärer, som tydligen är lätt att slippa ta ansvar för, skickar plutonium till det enda landet som faktiskt har använt kärnvapen i krig, kan något av dem ge oss det där globalt förödande kärnvapenkriget som vi har fruktat så länge?

Egentligen tror jag ju inte det, men undergångsspekulationer är kul. Och nostalgi är ännu bättre.