VAKNA FÖR FAN SVENSKA FOLK!

 Jo, jag är lite frustrerad idag. Eller rentav galet frustrerad, som märks på rubriken. Vi hamnade i en diskussion om angiverilagen i lärarrummet. Medan alla var rörande överens om att ingen någonsin skulle följa den lagen hade vi lite delade meningar om hur skrämmande förslaget är. Att lärare, läkare och samtliga andra inom offentliga sektorn skulle med straffansvar vara skyldiga att ange papperslösa flyktingar menar vissa är bara korkat. De slår sig till ro med att det är enkelt att förneka att man vetat att personen är papperslös. 

Jag ser det på ett annat sätt: Jag bor för tillfället i ett land där jag kan vara en god människa genom att följa lagen. Det ger mig en stor trygghet att veta att lagarna är till för mig, och att jag blir beskyddad av ordningsmakten. Systemet är förstås inte alltid perfekt, men principen är i alla fall den. Visst finns det tillfällen då man med gott syfte kan bryta mot lagen, med civil olydnad och demonstrationer utan tillstånd, men det är inget som inverkar på vardagslivet och jag behöver inte utföra dessa handlingar för att vara en god människa. Och framför allt är jag aldrig tvungen att utsätta andra människor för fara!

Med förslaget om angiverilagen är denna princip för första gången hotad. Jag kan för första gången i mitt liv tvingas att bryta mot lagen för att skydda andra människor. Principen att ordningsmakten står på min sida så länge jag sköter mig ställs ur spel.

Demokratin minskar i världen, så det är inte bara här det går utför. Kommer vi människor att förstå hur värdefull den är innan det är för sent?

Kaos och katastrofer

Ovädret Hans är över oss. En i raden av kaotiska händelser som inträffat denna sommar. Det började hyfsat bra, men torrt. Några befarade att sommaren skulle bli som torrsommaren 2018, när en stor del av landets skogar brann upp. Men så blev det inte.

Istället regnade det. Några veckor före min fjälltur svämmade Kebnekaise fjällstation över och pumphuset spolades bort. Nåja, jag skulle inte precis dit, men tråkigt för dem som var där och inte fick uppleva lyxen med rinnande vatten och WC i väglöst land. Jag hade blivit besviken. Min egen fjälltur blev däremot förträfflig. Förutom lite väl låga moln vissa dagar hade vi perfekt väder utan vare sig regn eller gassande sol.

Veckan efter åkte jag på scoutläger. Det blev en till härlig upplevelse. Förutom en förmiddags hällregn, då vi planerade om en heldags kanottur till en halvdags, och satt under regnskydd och pysslade fram till lunch, och en kväll när det blev blött på väg till och från ledarcaféet, så hade vi mestadels uppehåll, och några dagar rentav soligt och varmt och badväder. 

Samtidigt pågick en mindre lyckad scouttillställning, som ett par av våra scouter tyvärr hade föredragit framför vårt fina läger. Jamboreen i Sydkorea började vi få rapporter från redan de första dagarna på lägret. Där hade det hällregnat och översvämmats, så att lägerplatsen förvandlats till en decimeterdjup gyttjepöl där inga tält kunde slås upp och lägerstarten måste senareläggas. Senare hade det torkat upp och istället blivit ohälsosamt varmt så att inget annat än att sitta i skuggan och lida var möjligt. 

På bussen hem från vårt läget hörde vi fler rapporter om kaoset på Jamboreen på radion. Dåligt organiserat, ingen tvål på dassen, magsjuka, uttorkning och skytteltrafik med ambulanser mellan lägret och sjukhuset. Flera länders byar skulle evakueras redan då. Dagen efter kom tyfonvarningen som definitivt satte punkt för lägrets fortsättning. Många scouter som var där hade sett fram emot detta under hela sin scouttid, eftersom det endast ges en chans i livet att åka på ett sånt här stort internationellt Jamboree. Och många hade säkert sparat pengar i åratal eftersom det inte heller är helt gratis. Jag lider med dem. Det var ju inte så här det skulle bli.

Och nu är Hans här. Vår tomt här hemma börjar likna en sjö mer än en villatomt, men än har nog vattnet inte kommit in i krypgrunden. Värre är det i Åre, och på andra rödvarnade ställen i Sverige, där människor avråds från att gå ut, vägarna är avstängda och tåg spårar ur när banvallen spolas bort.

Det var säkert så här förr också, ibland. Men experterna säger ju att det kommer att bli vanligare med klimatförändringarna. Lika bra att vänja sig. Och att vara mer tacksam för de stunder som faktiskt blir som önskats.

Den ständigt växande populariteten av AI-diskussioner i mediavärlden.

Det är poppis att diskutera AI i media just nu. Jag tänkte skriva ett blogginlägg om det, men var lite för lat. Lyckligtvis finns det ju en lösning: Jag bad open AI att skriva det åt mig. Här är resultatet:

Introduktion:

I dagens digitalt framdrivna värld är artificiell intelligens (AI) inte bara en vetenskaplig och teknisk utveckling längre. Det har blivit en integrerad del av vårt vardagliga liv och har också blivit ett hett ämne inom media. Diskussioner om AI tar plats på olika plattformar, från nyhetsartiklar och blogginlägg till TV-program och podcastavsnitt. Det är ingen överdrift att säga att AI har tagit mediavärlden med storm. I detta blogginlägg kommer vi att utforska hur populärt det har blivit att diskutera AI i media och vilka faktorer som har bidragit till dess framväxt.

1. Förändring av medielandskapet:

I en digital tidsålder har medielandskapet genomgått en enorm förändring. Med framväxten av sociala medieplattformar och onlinepublikationer har spridningen av nyheter och information blivit omedelbar och global. Detta har öppnat upp för en bredare diskussion om AI. Människor har nu möjlighet att uttrycka sina åsikter, dela kunskap och vara en del av en ständigt pågående dialog om AI.

2. AI som en livsstilsfaktor:

AI har också blivit en integrerad del av vår livsstil. Från röstassistenter som Siri och Alexa till personliga rekommendationssystem på streamingplattformar som Netflix, AI finns överallt omkring oss. Detta har skapat en ökad medvetenhet och nyfikenhet bland allmänheten, vilket i sin tur har genererat ett större intresse för att diskutera AI i media. Användare vill förstå tekniken bakom AI och dess påverkan på samhället.

3. Framväxten av AI-ekosystemet:

AI-ekosystemet har blomstrat under de senaste åren. Det har skapats ett stort antal startups, forskningsinstitut och företagsinitiativ inom AI. Denna ökning av aktörer inom AI-sektorn har resulterat i en bredare rapportering och analys av ämnet i mediavärlden. Journalister och experter ser AI som en spännande och lovande framtidsteknik, och det finns ett konstant flöde av nyheter och artiklar om innovationer inom AI-området.

4. De etiska och samhälleliga frågorna:

Diskussioner om AI handlar inte bara om tekniska framsteg. Det handlar också om de etiska och samhälleliga frågor som AI reser. Potentiella faror och konsekvenser, såsom dataprivatesskydd, automatisering av jobb och AI-bias, har blivit ämnen av allmänt intresse. Mediavärlden har spelat en avgörande roll i att belysa dessa frågor och stimulera en bredare debatt om hur vi som samhälle ska hantera AI-teknologi på ett ansvarsfullt sätt.

Slutsats:

Det är uppenbart att diskussioner om AI har blivit oerhört populära i mediavärlden. Denna popularitet kan tillskrivas förändringar i medielandskapet, AI: s påverkan på vår livsstil, tillväxten av AI-ekosystemet och de etiska och samhälleliga frågor som omger teknologin. Genom att uppmärksamma och engagera sig i dessa diskussioner kan vi alla vara med och forma AI: s framtid på ett sätt som gynnar mänskligheten som helhet.

Jösses vad opersonligt det blev! Ska passa alla men passar ingen riktigt bra. Nä, jag tror att jag håller mig till att skriva själv i fortsättningen.

Hur rädd ska man vara för Sverigedemokraterna?

De blev alltså Sveriges näst största parti vid valet i år. På deras hemsida står det att det inte är de, utan de andra partierna som har gjort att Sverige ser ut som det gör i dag. 

Det är alltså inte deras förtjänst att Sverige är ett av världens mest demokratiska länder, med större frihet och möjligheter för fler människor att göra vad de vill av sina liv än i de flesta länder i världen. Det erkänner de så gärna, svart på vitt!

Jag har så vitt jag kan minnas träffat på en intellektuell person som är Sverigedemokrat. Denna person är en tvättäkta fascist. Hens syn på nationens överordnade status, som ska samla den grupp av människor som rättmätigt kan räknas till nationen, är exakt det ideologiska huvuddrag som brukar känneteckna fascism. 

Det betyder inte att jag tror att en femtedel av Sveriges befolkning är fascister, verkligen inte. Frågan är om partiledningen är det och, i likhet med idolen Donald Trump, ljuger om vad de egentligen tycker för att vinna makt. 

En filosof i podden Filosofiska rummet sa i höstas: Historien upprepar sig inte. Visst kan vi titta på hur nazisterna grep makten i Tyskland på 1930-talet, men det var under helt andra förutsättningar än vi har nu, både i grundlagen och samhällssituationen. Däremot kan andra saker hända nu, som vi kan ha svårt att föreställa oss och som vi varken önskar eller förväntar oss.

I podden gav olika filosofer sin syn på vad fascism är. Partiprogrammet har enligt dem en underordnad betydelse, och det är istället myter om hur samhället efter en tid av nedgång ska återuppväckas till en diffus historisk epok, som är drivande för fascismen. Flera filosofer nämnde att fascism är våldsbejakande, och det skulle väl vara det, förutom vissa järnrörsincidenter och liknande, som räddar SD från att vara fullfjädrade fascister. Men våld behöver ju inte nödvändigtvis vara fysiskt. Alltför omfattande lagändringar på kort tid är en form av våld på ett system som hittills har varit ganska stabilt.

Faktum är att de uppfyller alla andra kriterier som nämndes: De odlar en myt om en odefinierad forntid då allt var mycket bättre än nu. Nu har samhället degenererat och de vill återgå till den utmålade forna tiden: "Make Sweden great again". De har en bestämd uppfattning om vilka som ska få ingå i denna nation, trotsar enskilda människors självuppfattning och hävdar att de som känner anknytning till flera länder och kulturer känner fel. Denna typ av överförmynderi har alltid skrämt mig. 

Vill man veta vad en människa tycker så frågar man hen. Det är mycket säkrare att hen själv vet vad hen tycker och vill än att någon annan kan gissa sig till det genom att titta på hens kön, ursprung eller religion. Men så tycker alltså inte SD, och är väldigt tydliga med det: Hallå, vi vet mer om dig än du själv, du kan inte vara lojal med flera länder för det har vi bestämt.

Det är inget fel med att älska sitt land. Jag kommer att älska Sverige så länge det är ett bra land där jag kan känna mig trygg. Men att stanna här om det blir krig och förtryck är som att stanna hos en partner som misshandlar. Jag kommer inte att vilja vara kvar för att försvara ett system som jag inte vill försvara, bara för att jag är född inom landets gränser. Den typen av nationalism är däremot något som SD står för. Även om de har blivit mer försiktiga med ord som "folksjäl" och "nedärvd essens" tyder mycket som de säger på att de betraktar nationen som någon sorts väsen.

De flesta som röstar på SD har naturligtvis ingen koll på sånt här. De har bara svalt myten om det goda homogena samhället som påstås ha funnits "förr" och att invandrarna har förstört det. Och den om möjligt ännu mer korkade myten att det är fullt reversibelt.

SD har profilerat sig som enfrågeparti för att de vinner röster på det. Men i partitoppen finns ett gäng med större kunskap och intresse än genomsnittsväljaren. Deras invandringsmotstånd kan inte rimligtvis vila på så lösa grunder.

Man ska inte måla fan på väggen men vad händer den dagen då de på allvar börjar dra in medborgarskap och göra folk statslösa? Vad händer den dagen då de bestämmer att andra kriterier än ålder ska gälla för rösträtt? Har folk blivit okänsliga mot vad det egentligen innebär, nu när de redan har börjat föreslå att dra in redan beviljade permanenta uppehållstillstånd?

Tja, vi lär halka betydligt längre ner än plats 4 på the Economists lista över demokratier i alla fall.