Jo, jag är lite frustrerad idag. Eller rentav galet frustrerad, som märks på rubriken. Vi hamnade i en diskussion om angiverilagen i lärarrummet. Medan alla var rörande överens om att ingen någonsin skulle följa den lagen hade vi lite delade meningar om hur skrämmande förslaget är. Att lärare, läkare och samtliga andra inom offentliga sektorn skulle med straffansvar vara skyldiga att ange papperslösa flyktingar menar vissa är bara korkat. De slår sig till ro med att det är enkelt att förneka att man vetat att personen är papperslös.
Jag ser det på ett annat sätt: Jag bor för tillfället i ett land där jag kan vara en god människa genom att följa lagen. Det ger mig en stor trygghet att veta att lagarna är till för mig, och att jag blir beskyddad av ordningsmakten. Systemet är förstås inte alltid perfekt, men principen är i alla fall den. Visst finns det tillfällen då man med gott syfte kan bryta mot lagen, med civil olydnad och demonstrationer utan tillstånd, men det är inget som inverkar på vardagslivet och jag behöver inte utföra dessa handlingar för att vara en god människa. Och framför allt är jag aldrig tvungen att utsätta andra människor för fara!
Med förslaget om angiverilagen är denna princip för första gången hotad. Jag kan för första gången i mitt liv tvingas att bryta mot lagen för att skydda andra människor. Principen att ordningsmakten står på min sida så länge jag sköter mig ställs ur spel.
Demokratin minskar i världen, så det är inte bara här det går utför. Kommer vi människor att förstå hur värdefull den är innan det är för sent?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar