Tänk om det fanns ett samhälle där jag slapp köra bil! Tänk om bussen kunde gå en kvart senare eller dagis öppna en kvart tidigare så att jag kunde lämna barnen och ändå hinna med bussen. Sitta och vila medan någon annan jobbar med att transportera mig. Tänk om de som bodde närmast kunde vara där och öppna, så de andra kunde komma med bussen.
Tänk om vi kunde samåka mer. Ha gemensamma minibussar och samordna alla arbetsresor som går åt samma håll. Det är många som har så regelbundna arbetstider så de skulle kunna göra det till rutin.
Tänk om de kunde öppna butiken i byn, som lades ner för 30 år sen, och distriktssköterskemottagningen som också den lades ner. Tänk att slippa sätta sig i bilen, åka flera mil och leta parkering i en kvart. Tänk att i stället kunna promenera några hundra meter för att uträtta ärenden.
Tänk om jag kunde ta alla pengar som bilen slukar och köpa en tågresa till ett vackert semestermål. Lasta in packningen och familjen i bussen till järnvägsstationen, och fortsätta mot spännande äventyr.
Vilken frihet!
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4
Reklam sponsras - forskning finansieras
När skall journalisterna lära sig att "köttlobbyn" inte "sponsrar" vetenskapliga studier? Problemet med LCHF-anhängarnas referenser är inte studierna, utan hur de används för att propagera för LCHF. En artikel säger naturligtvis inte hela sanningen, utan ger bara ett litet, litet bidrag till det stora sammanhanget. Annika Dahlqvist och Andreas Eenfeldt har trots det ensidigt valt ut de studier som stämmer med deras intressen och ratar dem som går emot dem.
Ekot, DN, gp, sydsvenskan och UNT väljer samtliga ordet "sponsrad" om köttindustrins finansiering av studier om dieter. Är det så, så är det inga vetenskapliga studier, utan reklam. Reklam är inte trovärdig, på grund av att den medvetet utelämnar obekväma fakta, och överdriver vinsterna med produkten rejält, samtidigt som den lägger stora pengar på själva utformningen av annonsen, så att den skall se inbjudande ut.
Forskning går inte till så. Visst händer det att forskare mer eller mindre medvetet undviker att undersöka områden som kan ge obekväma resultat, men det brukar de få betala igen genom dåligt rykte och färre finansiärer, så de flesta undviker det så gott de kan.
Annika Dahlqvist må vara hur galen som helst, men när man granskar hennes lista på vetenskapliga artiklar och dito nr 2, så ser man inte bara att studierna finansieras av kött- och mjölkindustrin, utan också att många har publicerats i ansedda vetenskapliga tidskrifter där fusk och undanhållande av fakta är extremt ovanligt. Det är Annika Dahlqvist som sysslar med reklam genom att publicera selektiva referenslistor. Jag vet inte om hon är "sponsrad" av någon, men är hon det, så har "köttlobbyn" gett pengarna direkt till henne, medan forskarna har fått nöja sig med finansiering för betydligt friare forskning än så.
Jag är ingen anhängare av LCHF. Personligen tycker jag att dieten är rätt så förkastlig, framför allt p.g.a. klimatpåverkan, men även för att långtidseffekterna på hälsan visserligen är osäkra, men tendenser tyder på att det kanske inte är så bra att vara utan frukt och fullkornsbröd. Men jag blir irriterad när forskningsfinansiering framställs på det här viset i media.
Ekot, DN, gp, sydsvenskan och UNT väljer samtliga ordet "sponsrad" om köttindustrins finansiering av studier om dieter. Är det så, så är det inga vetenskapliga studier, utan reklam. Reklam är inte trovärdig, på grund av att den medvetet utelämnar obekväma fakta, och överdriver vinsterna med produkten rejält, samtidigt som den lägger stora pengar på själva utformningen av annonsen, så att den skall se inbjudande ut.
Forskning går inte till så. Visst händer det att forskare mer eller mindre medvetet undviker att undersöka områden som kan ge obekväma resultat, men det brukar de få betala igen genom dåligt rykte och färre finansiärer, så de flesta undviker det så gott de kan.
Annika Dahlqvist må vara hur galen som helst, men när man granskar hennes lista på vetenskapliga artiklar och dito nr 2, så ser man inte bara att studierna finansieras av kött- och mjölkindustrin, utan också att många har publicerats i ansedda vetenskapliga tidskrifter där fusk och undanhållande av fakta är extremt ovanligt. Det är Annika Dahlqvist som sysslar med reklam genom att publicera selektiva referenslistor. Jag vet inte om hon är "sponsrad" av någon, men är hon det, så har "köttlobbyn" gett pengarna direkt till henne, medan forskarna har fått nöja sig med finansiering för betydligt friare forskning än så.
Jag är ingen anhängare av LCHF. Personligen tycker jag att dieten är rätt så förkastlig, framför allt p.g.a. klimatpåverkan, men även för att långtidseffekterna på hälsan visserligen är osäkra, men tendenser tyder på att det kanske inte är så bra att vara utan frukt och fullkornsbröd. Men jag blir irriterad när forskningsfinansiering framställs på det här viset i media.
Om detta vore manlighet borde kvinnor styra världen
Dessa stackars män. De får inte leva ut sina aggressiva lustar. De har berövats sin manlighet av det ondsinta jämställdhetssamhället. De tvingas leva som fjollor och styras av kvinnor, och av äkta manliga fjollor. Jag talar alltså om denna yttepyttelilla minoritet av personer med vissa manliga attribut, som är missnöjda med livet i största allmänhet och har hittat på en orättvisa att klaga på, som de kallar "mannens kris".
Maskulinitetsforskaren Michael Kimmels hävdar i sin artikel i DN i dag att de som värvas av nazistpartier gör det för att de vill vara framgångsrika vita, starka män som klarar av att försörja sin familj och kontrollera sina kvinnor utan våld. Paradoxalt nog påminner sig nästan mina moderskänslor när jag hör dessa infantila tankegångar. Breivik och gänget, skulle de kunna försörja en familj? De skulle väl inte ens kunna försörja sig själva om de så fick dubbla skatten tillbaka som gåva av staten varje månad. Tack, jag försörjer och kontrollerar mig hellre själv än att ha dessa förvuxna barn på halsen också.
Om de är ledsna över att inte vara riktiga män så borde de innan de försöker avhjälpa problemet ta reda på vad en riktig man är för något. För inte ens det vet de, så långt ifrån manligheten är de.
Vad riktig manlighet är illustrerades så fantastiskt bra i sista avsnittet av "Allsång på skansen". (47 minuter in i programmet, som finns på svtplay tills den 15 september.) Fyra riktiga män (Loa Falkman, Björn Skifs, Peter Jöback och Måns Zelmerlöw) stod på scenen och sjöng stolt om hur de sjunger opera och piper högt, drar på rockturné regisserad av frun, gifter sig med män och slutar raka sig fast det bara blir fjun. De gör detta, och de är män, alltså är det manligt. Och riktiga män är de för att de vågar stå för det!
Maskulinitetsforskaren Michael Kimmels hävdar i sin artikel i DN i dag att de som värvas av nazistpartier gör det för att de vill vara framgångsrika vita, starka män som klarar av att försörja sin familj och kontrollera sina kvinnor utan våld. Paradoxalt nog påminner sig nästan mina moderskänslor när jag hör dessa infantila tankegångar. Breivik och gänget, skulle de kunna försörja en familj? De skulle väl inte ens kunna försörja sig själva om de så fick dubbla skatten tillbaka som gåva av staten varje månad. Tack, jag försörjer och kontrollerar mig hellre själv än att ha dessa förvuxna barn på halsen också.
Om de är ledsna över att inte vara riktiga män så borde de innan de försöker avhjälpa problemet ta reda på vad en riktig man är för något. För inte ens det vet de, så långt ifrån manligheten är de.
Vad riktig manlighet är illustrerades så fantastiskt bra i sista avsnittet av "Allsång på skansen". (47 minuter in i programmet, som finns på svtplay tills den 15 september.) Fyra riktiga män (Loa Falkman, Björn Skifs, Peter Jöback och Måns Zelmerlöw) stod på scenen och sjöng stolt om hur de sjunger opera och piper högt, drar på rockturné regisserad av frun, gifter sig med män och slutar raka sig fast det bara blir fjun. De gör detta, och de är män, alltså är det manligt. Och riktiga män är de för att de vågar stå för det!
Fråga barnen och generna
Dagens hälsoinlägg kommer att handla om abort och fetma. Mest fetma.
Men jag börjar med en undran om MRO (Människorätt För Ofödda) och deras kampanj mot abort, där de visar stora bilder på aborterade foster på en bil som de kör runt. Det skall skrämma folk till abortmotstånd. Och visst, det är mycket blod och sönderslitna foster på deras hemsida, men jag vet ju redan att det är så det ser ut vid de ytterst fåtaliga sena aborter som utförs. Det är betydligt värre att se barnlik från krig och massakrer på nyheterna, och det skonas vi inte ifrån.
Däremot var min första tanke: Hur etiskt borde organisationen egentligen tycka att det är att visa bilder på döda foster, utan att fostren har gett sitt tillstånd till det? De pratar bara om att de inte tycker att kvinnan som gjort abort har rätt att bestämma över bilderna. Men om de verkligen betraktar fostren som människor med rättigheter borde de har nämnt deras rätt att slippa bli uppvisade döda och sönderslitna, uppslagna på jätteaffischer som täcker en hel lastbilssida.
Nästa reflektion handlar om barnfetma. Fetma är både svårt och kontroversiellt att diskutera, och när det gäller barn är det extra allt. Boken "Maggie goes on a diet" har kritiserats hårt redan innan den ens har kommit ut, för att den anses ge signalen att bantning leder till ökat självförtroende.
Författaren har gjort flera fel: Han har inte rådfrågat experter på barnfetma, han utmålar bantning som enkel och allena saliggörande, och det värsta av allt: Han skuldbelägger det tjocka barnet för att hon blir retad.
Jag tror inte att startskottet till den onda cirkeln med tröstätning och fetma har ett dugg med vikten att göra, utan det finns helt andra orsaker till att man en gång började gå upp i vikt. Det går inte att bara lägga om sina kost- och motionsvanor utan det är mer som måste ändras. Börja spela fotboll kan leda till en förändrad livsstil på många sätt. Och det är lättare att spela fotboll om man inte behöver dras med övervikt.
Det är förmodligen inte smalheten i sig som ger självförtroende och kompisar. Men att vara med och vinna en fotbollsmatch ger ökat självförtroende och i laget hittar man kompisar. Alla normalviktiga människor är naturligtvis inte bra eller intresserade av just fotboll, men det finns massor av aktiviteter som förenklas om man inte är alltför överviktig, samtidigt som det motverkar övervikt och social isolering. En god cirkel med andra ord.
Undrar om boken hade varit bättre om författaren hade angripit problemet från det hållet? Eller nöjt sig med att uppmuntra barn till rörliga aktiviteter och bra mat.
En kul parallell är "Lazy town" som tidigare gick på Playhouse Disney. Ibland på eftermiddagarna, när jag lät barnen slappa framför TV:n sådär som barnlösa och praktnissar förfasar sig över, hände det att dottern plötslig stängde av TV:n helt självmant, och började klä på sig ytterkläderna.
"Nu skall jag gå ut och leka", sa hon. "Det är nyttigt att leka och springa, precis som Sportacus och Stephanie i Lazy town."
Till sist tänkte jag reflektera om våra gener, hur de har blivit ett säljande mode. Jag har nog, helt ärligt, aldrig köpt en hälsoblaska själv, men jag har läst andras, och där fullkomligt vimlar det av recept på hur man bantar utifrån sina "förutsättningar", ibland analyserat på kroppsform, ibland på horoskop, eller annat trams. Och nu har alltså turen kommit till generna. För endast 159 US-dollar kan man få en genanalys som talar om vilken bantningsmetod du skall äta enligt för att gå ner i vikt.
Visst, det finns inte en universallösning som passar alla, så länge den privata lösningen följer principen Energi in - Energi ut < 0. Kanske generna i någon mån styr vilka näringsämnen vi tenderar att lägga på oss, men det är ändå alldeles för tidigt för vinstdrivande företag att skinna oss på så mycket pengar. Det behövs förmodligen många års forskning till innan de har tillräckligt med stöd för att veta om de kan oss den service de erbjuder eller ej.
Men en lönande affär är det säkert. Och det kommer nog att hjälpa många att gå ner i vikt. Dock troligen inte på det sätt som det sägs, utan som ren mental placebo.
Men jag börjar med en undran om MRO (Människorätt För Ofödda) och deras kampanj mot abort, där de visar stora bilder på aborterade foster på en bil som de kör runt. Det skall skrämma folk till abortmotstånd. Och visst, det är mycket blod och sönderslitna foster på deras hemsida, men jag vet ju redan att det är så det ser ut vid de ytterst fåtaliga sena aborter som utförs. Det är betydligt värre att se barnlik från krig och massakrer på nyheterna, och det skonas vi inte ifrån.
Däremot var min första tanke: Hur etiskt borde organisationen egentligen tycka att det är att visa bilder på döda foster, utan att fostren har gett sitt tillstånd till det? De pratar bara om att de inte tycker att kvinnan som gjort abort har rätt att bestämma över bilderna. Men om de verkligen betraktar fostren som människor med rättigheter borde de har nämnt deras rätt att slippa bli uppvisade döda och sönderslitna, uppslagna på jätteaffischer som täcker en hel lastbilssida.
Nästa reflektion handlar om barnfetma. Fetma är både svårt och kontroversiellt att diskutera, och när det gäller barn är det extra allt. Boken "Maggie goes on a diet" har kritiserats hårt redan innan den ens har kommit ut, för att den anses ge signalen att bantning leder till ökat självförtroende.
Författaren har gjort flera fel: Han har inte rådfrågat experter på barnfetma, han utmålar bantning som enkel och allena saliggörande, och det värsta av allt: Han skuldbelägger det tjocka barnet för att hon blir retad.
Jag tror inte att startskottet till den onda cirkeln med tröstätning och fetma har ett dugg med vikten att göra, utan det finns helt andra orsaker till att man en gång började gå upp i vikt. Det går inte att bara lägga om sina kost- och motionsvanor utan det är mer som måste ändras. Börja spela fotboll kan leda till en förändrad livsstil på många sätt. Och det är lättare att spela fotboll om man inte behöver dras med övervikt.
Det är förmodligen inte smalheten i sig som ger självförtroende och kompisar. Men att vara med och vinna en fotbollsmatch ger ökat självförtroende och i laget hittar man kompisar. Alla normalviktiga människor är naturligtvis inte bra eller intresserade av just fotboll, men det finns massor av aktiviteter som förenklas om man inte är alltför överviktig, samtidigt som det motverkar övervikt och social isolering. En god cirkel med andra ord.
Undrar om boken hade varit bättre om författaren hade angripit problemet från det hållet? Eller nöjt sig med att uppmuntra barn till rörliga aktiviteter och bra mat.
En kul parallell är "Lazy town" som tidigare gick på Playhouse Disney. Ibland på eftermiddagarna, när jag lät barnen slappa framför TV:n sådär som barnlösa och praktnissar förfasar sig över, hände det att dottern plötslig stängde av TV:n helt självmant, och började klä på sig ytterkläderna.
"Nu skall jag gå ut och leka", sa hon. "Det är nyttigt att leka och springa, precis som Sportacus och Stephanie i Lazy town."
Till sist tänkte jag reflektera om våra gener, hur de har blivit ett säljande mode. Jag har nog, helt ärligt, aldrig köpt en hälsoblaska själv, men jag har läst andras, och där fullkomligt vimlar det av recept på hur man bantar utifrån sina "förutsättningar", ibland analyserat på kroppsform, ibland på horoskop, eller annat trams. Och nu har alltså turen kommit till generna. För endast 159 US-dollar kan man få en genanalys som talar om vilken bantningsmetod du skall äta enligt för att gå ner i vikt.
Visst, det finns inte en universallösning som passar alla, så länge den privata lösningen följer principen Energi in - Energi ut < 0. Kanske generna i någon mån styr vilka näringsämnen vi tenderar att lägga på oss, men det är ändå alldeles för tidigt för vinstdrivande företag att skinna oss på så mycket pengar. Det behövs förmodligen många års forskning till innan de har tillräckligt med stöd för att veta om de kan oss den service de erbjuder eller ej.
Men en lönande affär är det säkert. Och det kommer nog att hjälpa många att gå ner i vikt. Dock troligen inte på det sätt som det sägs, utan som ren mental placebo.
Roger Lundgren har fel!
Jag har aldrig varit så nära att sätta kaffet i halsen som när jag läste SvDs frågor och svar om det kungliga barnet i dag. Den s.k. "hovexperten" Roger Lundgren påstår att barnet aldrig kommer att bli kung eller drottning om det är gravt utvecklingsstört eller har Downs Syndrom, och att det inte kommer att få titeln arvprins eller -prinsessa, utan bli en vanlig prins eller prinsessa, medan nästa person i tronföljden kommer att bli tronarvinge.
Först tänkte jag att det är ett vidrigt samhälle vi har, där synen på funktionshindrade är så usel att det är underförstått att de inte har arvsrätt. Att vi så självklart inte ens definierar dem som "barn" eller "människor" i grundlagarna. Men rätt snart började jag tvivla på om uppgiften verkligen stämde, och efter en genomläsning av grundlagarna så förstår jag att Roger Lundgren har förfärligt fel.
Det står ingenstans att någon har rätt att beröva ett nyfött barn arvsrätten av någon orsak alls. Enligt successionsordnigen är det enda som räknas "blodet", den evangeliska tron, godkända äktenskap och utlandsresor, och att han eller hon inte blir regent i ett annat land. Är dessa krav uppfyllda så kommer barnet att bli statschef, om han eller hon inte avsäger sig tronen själv.
Däremot finns det en möjlighet att avsätta någon som redan är statschef. I regeringsformens 5:e kapitel om statschefen står det att om statschefen är förhindrad att utföra sina uppgifter, så kommer nästa person i tronföljden att bli riksföreståndare och utföra dem i statschefens ställe. Först efter sex månader kan riksdagen fatta beslut om att statschefen skall anses ha avgått.
Det är bra om "hovexperter" har koll på grundlagarna. Ännu bättre om de har fattat vad som står där. Och bäst av allt vore om de inte lät sin sjukt fördomsfulla syn på funktionshindrade lysa igenom när de försöker sig på att göra "expertutlåtanden". Roger Lundgren kan inte föreställa sig en kung eller drottning med Downs syndrom, och därför tar han för givet att han eller hon inte har arvsrätt. Att journalister har fel är inget ovanligt och oftast bara mänskligt, men fel som kränker en folkgrupp är fruktansvärt illa.
Först tänkte jag att det är ett vidrigt samhälle vi har, där synen på funktionshindrade är så usel att det är underförstått att de inte har arvsrätt. Att vi så självklart inte ens definierar dem som "barn" eller "människor" i grundlagarna. Men rätt snart började jag tvivla på om uppgiften verkligen stämde, och efter en genomläsning av grundlagarna så förstår jag att Roger Lundgren har förfärligt fel.
Det står ingenstans att någon har rätt att beröva ett nyfött barn arvsrätten av någon orsak alls. Enligt successionsordnigen är det enda som räknas "blodet", den evangeliska tron, godkända äktenskap och utlandsresor, och att han eller hon inte blir regent i ett annat land. Är dessa krav uppfyllda så kommer barnet att bli statschef, om han eller hon inte avsäger sig tronen själv.
Däremot finns det en möjlighet att avsätta någon som redan är statschef. I regeringsformens 5:e kapitel om statschefen står det att om statschefen är förhindrad att utföra sina uppgifter, så kommer nästa person i tronföljden att bli riksföreståndare och utföra dem i statschefens ställe. Först efter sex månader kan riksdagen fatta beslut om att statschefen skall anses ha avgått.
Det är bra om "hovexperter" har koll på grundlagarna. Ännu bättre om de har fattat vad som står där. Och bäst av allt vore om de inte lät sin sjukt fördomsfulla syn på funktionshindrade lysa igenom när de försöker sig på att göra "expertutlåtanden". Roger Lundgren kan inte föreställa sig en kung eller drottning med Downs syndrom, och därför tar han för givet att han eller hon inte har arvsrätt. Att journalister har fel är inget ovanligt och oftast bara mänskligt, men fel som kränker en folkgrupp är fruktansvärt illa.
6-8 skivor, och så fullkorn på det.
Brödinstitutet är tillbaka, lyder en rubrik i cerealias informationsskrift som ligger i fikarummet på jobbet. Alla kaffedrickande medelålders medarbetare skrattar och säger ironiskt "6-8 skivor bröd om dagen", och undrar litetgrann vad socialstyrelsen hade med saken att göra. Troligen har de blivit litet omtolkade, precis som "svenska och internationella rekommendationer" har i Brödinstitutets Ingemar Grööns artikel i SvD. Att vi skall äta mer fullkornsprodukter tycks han tolka han som att vi skall äta mer bröd, dvs äta fullkorn utöver det bröd vi redan äter.
Brödinstitutet är en branchorganisation för bagare och konditorer. Det står i en svårhittat bisats på hemsidan att det finansieras av dem. De har uppenbart ekonomiska intressen i att vi äter både kanelbullar och fullkornsbröd. Bland sådana, som inte utför egen forskning utan bara väljer bland andras, blir det lätt att urvalet blir ganska vinklat.
Att vi inte blir tjocka av någon enskild maträtt har Ingemar Gröön rätt i. Att minska eller ta bort en enda maträtt gynnar inte hälsan, det har han också rätt i. Men han menar ju bara de som tar bort kolhydrater. Brödinstitutets "provocerande" påstående att de flesta som bantar borde äta mer bröd blir ju rätt motsägelsefullt.
En kostextremist bråkar med andra kostextremister. Vi andra står bredvid och hejar. Medan vi äter vad vi vill.
Brödinstitutet är en branchorganisation för bagare och konditorer. Det står i en svårhittat bisats på hemsidan att det finansieras av dem. De har uppenbart ekonomiska intressen i att vi äter både kanelbullar och fullkornsbröd. Bland sådana, som inte utför egen forskning utan bara väljer bland andras, blir det lätt att urvalet blir ganska vinklat.
Att vi inte blir tjocka av någon enskild maträtt har Ingemar Gröön rätt i. Att minska eller ta bort en enda maträtt gynnar inte hälsan, det har han också rätt i. Men han menar ju bara de som tar bort kolhydrater. Brödinstitutets "provocerande" påstående att de flesta som bantar borde äta mer bröd blir ju rätt motsägelsefullt.
En kostextremist bråkar med andra kostextremister. Vi andra står bredvid och hejar. Medan vi äter vad vi vill.
Statsskicket är demokrati... eller?
De kallas visst spegelneuroner, de nervceller som reagerar på andras beteende. Det måste alltså ha varit mina spegelneuroner som fick mig att känna sådana fruktansvärda skamkänslor när ordföranden för Rojalistiska föreningen, Patrik Åkesson, satt och gjorde bort sig i TV i morse.
Till följd av det glada tillkännagivandet om kronprinsessans graviditet var det en mindre glad debatt om monarkins vara eller icke-vara, mellan denne rojalist och republikanska föreningens vice ordförande Magdalena Streijffert. Ingen gjorde särskilt bra ifrån sig. Det går liksom inte i en debatt där allt bygger på känslor från båda sidor. Men sämst var rojalisten, då han visade sig ha häpnadsväckande stora kunskapsbrister om både statsskick och statistik.
Jag hörde precis häromdagen talas om en vandringssägen om att prinsessan Madeleine när hon gick i skolan, på frågan om vilket Sveriges statsskick är, svarade ”demokrati”. De flesta människor ser nog komiken i detta. Men rojalisternas ordförande hade, trots hela grundskolan och förmodligen ännu mer, inte bättre kunskaper än den unga prinsessan påstods ha.
Sveriges statsskick är monarki, eller hur? Styrelseskicket är demokrati. Visst kan alla slinka med tungan ibland, men när man som rojalisten sitter och argumenterar för att statsskicket är demokrati, då är det något som fattas.
Då har jag ändå inte nämnt det värsta. När republikanen hänvisade till undersökningar om att stödet för kungen minskar, svarade rojalisten att det bara beror på vem man frågar och hur man ställer frågan. Programledaren frågade rojalisten om de hade gjort egna studier, som kunde bekräfta hans påstående, varpå han svarade:
-Nej, vi har inte gjort några undersökningar, för vi anser att det inte behövs. Vi anser att stödet för monarkin är starkt.
Oj då!
Vidare förvånas jag över demkokratisynen som alltid brukar skymta fram i statsskicksdebatter. Rojalister påstår gärna att kungen är demokratiskt vald, eftersom en majoritet vill ha honom som statschef. Med det resonemanget skulle även ett demokratiskt beslut om att förbjuda minoritetsåsikter, t.ex. att förbjuda Sverigedemokraterna att ställa upp i riksdagsvalet, vara demokratiskt. Och visst, demokrati i sig garanterar inget. Det klassiska exemplet är landet som väljer att ha diktatur. Med den synen på demokrati så är monarkin demokratisk.
Men det är den inte om man sammanför demokratin med de mänskliga rättigheterna, som vi är vana vid att förknippa den med.
Tyvärr verkar rojalister ibland inte vara främmande för sådana tankar om minoritetsåsikter. ”Du är odemokratisk, du vill något som majoriteten inte vill, du vill alltså inte ha demokrati”, sa en rojalist till mig en gång. Han gav sig dock direkt när jag påpekade att det är min demokratiska rättighet att tycka annorlunda än majoriteten. Detta är nämligen en klok rojalist. Att en åsikt har stöd av majoriteten gör den inte till det enda rätta, även om vi måste rätta oss efter den i en demokrati. Tyvärr är det här ändå ett av rojalistiska föreningens huvudargument för monarki.
Den kloke rojalisten käftade inte heller emot mig när jag sa att monarkin är ett avsteg från demokratin, som man är tvungen att göra om man vill ha kungen kvar. Han sade då att det var OK för honom med sådana undantag. Jag skulle vilja se mer av den sortens debatt, när man reflekterar över vad demokrati är innan man slänger ordet i ansiktet på meningsmotståndaren. Så farligt är det ju inte med avsteg. Lagarna om hets mot folkgrupp m.fl. gör ju avsteg från yttrandefriheten. Visserligen för att skydda enskilda människor på ett sätt som monarkin inte gör, men jag nämner det ändå för att ingen skall tro att jag inte har tänkt på att även jag är för vissa undantag.
Visst kan det spontant, mänskligt, kännas litet vulgärt att börja diskutera sånt här när man får veta att ett par skall få sitt första barn. Men det måste vi tänka bort, för det är det inte. Victoria väntar svenska folkets nya statschef, så just i det här fallet är det väldigt passande med sådana till synes vulgära diskussioner. Så vulgär är monarkin.
När Victoria själv föddes diskuterades det mycket p.g.a. det grundlagsbeslut som skulle göra henne till kronprinsessa. Nu spekuleras det inte så mycket om vilket kön det är på fostret. Däremot har rojalister försökt övertyga mig om monarkins förträfflighet, för det är vår största chans till en kvinnlig statschef.
Är det så, så finns det väldigt mycket viktiga saker att ställa till rätta i samhället, som inte direkt gynnas av att vi envist klamrar oss fast vid gamla hopplösa traditioner som hämmar utvecklingen. Den konstitutionella monarkin med könlös arvsrätt är ju perfekt för antifeministerna: ”Ge feministerna en kvinnlig maktlös statschef, så kan de hålla käften sen.”
Om vi införde republik skulle vi alltså vara tvungna att ta tag i det där jämställdhetsproblemet också, ovanpå allt jobb med utredningar, grundlagsändringar och presidentval. Så det är klart att det enklaste är att behålla monarkin Det enklaste är att aldrig förändra något, men hade vi resonerat så jämt, så hade vi levt kvar på stenåldern än.
Till följd av det glada tillkännagivandet om kronprinsessans graviditet var det en mindre glad debatt om monarkins vara eller icke-vara, mellan denne rojalist och republikanska föreningens vice ordförande Magdalena Streijffert. Ingen gjorde särskilt bra ifrån sig. Det går liksom inte i en debatt där allt bygger på känslor från båda sidor. Men sämst var rojalisten, då han visade sig ha häpnadsväckande stora kunskapsbrister om både statsskick och statistik.
Jag hörde precis häromdagen talas om en vandringssägen om att prinsessan Madeleine när hon gick i skolan, på frågan om vilket Sveriges statsskick är, svarade ”demokrati”. De flesta människor ser nog komiken i detta. Men rojalisternas ordförande hade, trots hela grundskolan och förmodligen ännu mer, inte bättre kunskaper än den unga prinsessan påstods ha.
Sveriges statsskick är monarki, eller hur? Styrelseskicket är demokrati. Visst kan alla slinka med tungan ibland, men när man som rojalisten sitter och argumenterar för att statsskicket är demokrati, då är det något som fattas.
Då har jag ändå inte nämnt det värsta. När republikanen hänvisade till undersökningar om att stödet för kungen minskar, svarade rojalisten att det bara beror på vem man frågar och hur man ställer frågan. Programledaren frågade rojalisten om de hade gjort egna studier, som kunde bekräfta hans påstående, varpå han svarade:
-Nej, vi har inte gjort några undersökningar, för vi anser att det inte behövs. Vi anser att stödet för monarkin är starkt.
Oj då!
Vidare förvånas jag över demkokratisynen som alltid brukar skymta fram i statsskicksdebatter. Rojalister påstår gärna att kungen är demokratiskt vald, eftersom en majoritet vill ha honom som statschef. Med det resonemanget skulle även ett demokratiskt beslut om att förbjuda minoritetsåsikter, t.ex. att förbjuda Sverigedemokraterna att ställa upp i riksdagsvalet, vara demokratiskt. Och visst, demokrati i sig garanterar inget. Det klassiska exemplet är landet som väljer att ha diktatur. Med den synen på demokrati så är monarkin demokratisk.
Men det är den inte om man sammanför demokratin med de mänskliga rättigheterna, som vi är vana vid att förknippa den med.
Tyvärr verkar rojalister ibland inte vara främmande för sådana tankar om minoritetsåsikter. ”Du är odemokratisk, du vill något som majoriteten inte vill, du vill alltså inte ha demokrati”, sa en rojalist till mig en gång. Han gav sig dock direkt när jag påpekade att det är min demokratiska rättighet att tycka annorlunda än majoriteten. Detta är nämligen en klok rojalist. Att en åsikt har stöd av majoriteten gör den inte till det enda rätta, även om vi måste rätta oss efter den i en demokrati. Tyvärr är det här ändå ett av rojalistiska föreningens huvudargument för monarki.
Den kloke rojalisten käftade inte heller emot mig när jag sa att monarkin är ett avsteg från demokratin, som man är tvungen att göra om man vill ha kungen kvar. Han sade då att det var OK för honom med sådana undantag. Jag skulle vilja se mer av den sortens debatt, när man reflekterar över vad demokrati är innan man slänger ordet i ansiktet på meningsmotståndaren. Så farligt är det ju inte med avsteg. Lagarna om hets mot folkgrupp m.fl. gör ju avsteg från yttrandefriheten. Visserligen för att skydda enskilda människor på ett sätt som monarkin inte gör, men jag nämner det ändå för att ingen skall tro att jag inte har tänkt på att även jag är för vissa undantag.
Visst kan det spontant, mänskligt, kännas litet vulgärt att börja diskutera sånt här när man får veta att ett par skall få sitt första barn. Men det måste vi tänka bort, för det är det inte. Victoria väntar svenska folkets nya statschef, så just i det här fallet är det väldigt passande med sådana till synes vulgära diskussioner. Så vulgär är monarkin.
När Victoria själv föddes diskuterades det mycket p.g.a. det grundlagsbeslut som skulle göra henne till kronprinsessa. Nu spekuleras det inte så mycket om vilket kön det är på fostret. Däremot har rojalister försökt övertyga mig om monarkins förträfflighet, för det är vår största chans till en kvinnlig statschef.
Är det så, så finns det väldigt mycket viktiga saker att ställa till rätta i samhället, som inte direkt gynnas av att vi envist klamrar oss fast vid gamla hopplösa traditioner som hämmar utvecklingen. Den konstitutionella monarkin med könlös arvsrätt är ju perfekt för antifeministerna: ”Ge feministerna en kvinnlig maktlös statschef, så kan de hålla käften sen.”
Om vi införde republik skulle vi alltså vara tvungna att ta tag i det där jämställdhetsproblemet också, ovanpå allt jobb med utredningar, grundlagsändringar och presidentval. Så det är klart att det enklaste är att behålla monarkin Det enklaste är att aldrig förändra något, men hade vi resonerat så jämt, så hade vi levt kvar på stenåldern än.
Åldersrasismen är på tapeten igen
Det är dags att återuppväcka mitt gamla blogginlägg, som jag skrev angående barnförbud på restauranger och bröllop. Nu är det flyget det gäller. Tåg har tidigare avhandlats i debatten. Numera får barn inte rabatterat pris i första klass. Det är naturligtvis ett styrmedel för barnfamiljer att välja andra klass, men de får ändå åka med på samma villkor som vuxna. Att det är billigare i andra klass är en bonus. Men att utestänga vissa folkgrupper med förbud, på samma sätt som vi utestänger andra djur från mänskliga gemenskaper, är inte acceptabelt. Vill man starta ett flygbolag och har den inställningen till olika folkgruppers rätt att ta del av den helt ofarliga service man erbjuder, så skall man låta bli. Hur man prissätter, om man vill ge barnrabatt eller ej, är däremot upp till ägaren.
Den som inte fattar hur viktiga barn är kan ju se filmen "Children of men". Det är intressant att se hur olika lätt recensenterna har för att ta till sig budskapet. Vissa fattar inte ens styrkan i storyn, medan andra tycker att budskapet är övertydligt. Jag antar att det har att göra med vilken inställning till barnens plats i samhället man har.
Den som inte fattar hur viktiga barn är kan ju se filmen "Children of men". Det är intressant att se hur olika lätt recensenterna har för att ta till sig budskapet. Vissa fattar inte ens styrkan i storyn, medan andra tycker att budskapet är övertydligt. Jag antar att det har att göra med vilken inställning till barnens plats i samhället man har.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)