De kallas visst spegelneuroner, de nervceller som reagerar på andras beteende. Det måste alltså ha varit mina spegelneuroner som fick mig att känna sådana fruktansvärda skamkänslor när ordföranden för Rojalistiska föreningen, Patrik Åkesson, satt och gjorde bort sig i TV i morse.
Till följd av det glada tillkännagivandet om kronprinsessans graviditet var det en mindre glad debatt om monarkins vara eller icke-vara, mellan denne rojalist och republikanska föreningens vice ordförande Magdalena Streijffert. Ingen gjorde särskilt bra ifrån sig. Det går liksom inte i en debatt där allt bygger på känslor från båda sidor. Men sämst var rojalisten, då han visade sig ha häpnadsväckande stora kunskapsbrister om både statsskick och statistik.
Jag hörde precis häromdagen talas om en vandringssägen om att prinsessan Madeleine när hon gick i skolan, på frågan om vilket Sveriges statsskick är, svarade ”demokrati”. De flesta människor ser nog komiken i detta. Men rojalisternas ordförande hade, trots hela grundskolan och förmodligen ännu mer, inte bättre kunskaper än den unga prinsessan påstods ha.
Sveriges statsskick är monarki, eller hur? Styrelseskicket är demokrati. Visst kan alla slinka med tungan ibland, men när man som rojalisten sitter och argumenterar för att statsskicket är demokrati, då är det något som fattas.
Då har jag ändå inte nämnt det värsta. När republikanen hänvisade till undersökningar om att stödet för kungen minskar, svarade rojalisten att det bara beror på vem man frågar och hur man ställer frågan. Programledaren frågade rojalisten om de hade gjort egna studier, som kunde bekräfta hans påstående, varpå han svarade:
-Nej, vi har inte gjort några undersökningar, för vi anser att det inte behövs. Vi anser att stödet för monarkin är starkt.
Oj då!
Vidare förvånas jag över demkokratisynen som alltid brukar skymta fram i statsskicksdebatter. Rojalister påstår gärna att kungen är demokratiskt vald, eftersom en majoritet vill ha honom som statschef. Med det resonemanget skulle även ett demokratiskt beslut om att förbjuda minoritetsåsikter, t.ex. att förbjuda Sverigedemokraterna att ställa upp i riksdagsvalet, vara demokratiskt. Och visst, demokrati i sig garanterar inget. Det klassiska exemplet är landet som väljer att ha diktatur. Med den synen på demokrati så är monarkin demokratisk.
Men det är den inte om man sammanför demokratin med de mänskliga rättigheterna, som vi är vana vid att förknippa den med.
Tyvärr verkar rojalister ibland inte vara främmande för sådana tankar om minoritetsåsikter. ”Du är odemokratisk, du vill något som majoriteten inte vill, du vill alltså inte ha demokrati”, sa en rojalist till mig en gång. Han gav sig dock direkt när jag påpekade att det är min demokratiska rättighet att tycka annorlunda än majoriteten. Detta är nämligen en klok rojalist. Att en åsikt har stöd av majoriteten gör den inte till det enda rätta, även om vi måste rätta oss efter den i en demokrati. Tyvärr är det här ändå ett av rojalistiska föreningens huvudargument för monarki.
Den kloke rojalisten käftade inte heller emot mig när jag sa att monarkin är ett avsteg från demokratin, som man är tvungen att göra om man vill ha kungen kvar. Han sade då att det var OK för honom med sådana undantag. Jag skulle vilja se mer av den sortens debatt, när man reflekterar över vad demokrati är innan man slänger ordet i ansiktet på meningsmotståndaren. Så farligt är det ju inte med avsteg. Lagarna om hets mot folkgrupp m.fl. gör ju avsteg från yttrandefriheten. Visserligen för att skydda enskilda människor på ett sätt som monarkin inte gör, men jag nämner det ändå för att ingen skall tro att jag inte har tänkt på att även jag är för vissa undantag.
Visst kan det spontant, mänskligt, kännas litet vulgärt att börja diskutera sånt här när man får veta att ett par skall få sitt första barn. Men det måste vi tänka bort, för det är det inte. Victoria väntar svenska folkets nya statschef, så just i det här fallet är det väldigt passande med sådana till synes vulgära diskussioner. Så vulgär är monarkin.
När Victoria själv föddes diskuterades det mycket p.g.a. det grundlagsbeslut som skulle göra henne till kronprinsessa. Nu spekuleras det inte så mycket om vilket kön det är på fostret. Däremot har rojalister försökt övertyga mig om monarkins förträfflighet, för det är vår största chans till en kvinnlig statschef.
Är det så, så finns det väldigt mycket viktiga saker att ställa till rätta i samhället, som inte direkt gynnas av att vi envist klamrar oss fast vid gamla hopplösa traditioner som hämmar utvecklingen. Den konstitutionella monarkin med könlös arvsrätt är ju perfekt för antifeministerna: ”Ge feministerna en kvinnlig maktlös statschef, så kan de hålla käften sen.”
Om vi införde republik skulle vi alltså vara tvungna att ta tag i det där jämställdhetsproblemet också, ovanpå allt jobb med utredningar, grundlagsändringar och presidentval. Så det är klart att det enklaste är att behålla monarkin Det enklaste är att aldrig förändra något, men hade vi resonerat så jämt, så hade vi levt kvar på stenåldern än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar