Fråga barnen och generna

Dagens hälsoinlägg kommer att handla om abort och fetma. Mest fetma.

Men jag börjar med en undran om MRO (Människorätt För Ofödda) och deras kampanj mot abort, där de visar stora bilder på aborterade foster på en bil som de kör runt. Det skall skrämma folk till abortmotstånd. Och visst, det är mycket blod och sönderslitna foster på deras hemsida, men jag vet ju redan att det är så det ser ut vid de ytterst fåtaliga sena aborter som utförs. Det är betydligt värre att se barnlik från krig och massakrer på nyheterna, och det skonas vi inte ifrån.

Däremot var min första tanke: Hur etiskt borde organisationen egentligen tycka att det är att visa bilder på döda foster, utan att fostren har gett sitt tillstånd till det? De pratar bara om att de inte tycker att kvinnan som gjort abort har rätt att bestämma över bilderna. Men om de verkligen betraktar fostren som människor med rättigheter borde de har nämnt deras rätt att slippa bli uppvisade döda och sönderslitna, uppslagna på jätteaffischer som täcker en hel lastbilssida.

Nästa reflektion handlar om barnfetma. Fetma är både svårt och kontroversiellt att diskutera, och när det gäller barn är det extra allt. Boken "Maggie goes on a diet" har kritiserats hårt redan innan den ens har kommit ut, för att den anses ge signalen att bantning leder till ökat självförtroende.

Författaren har gjort flera fel: Han har inte rådfrågat experter på barnfetma, han utmålar bantning som enkel och allena saliggörande, och det värsta av allt: Han skuldbelägger det tjocka barnet för att hon blir retad.

Jag tror inte att startskottet till den onda cirkeln med tröstätning och fetma har ett dugg med vikten att göra, utan det finns helt andra orsaker till att man en gång började gå upp i vikt. Det går inte att bara lägga om sina kost- och motionsvanor utan det är mer som måste ändras. Börja spela fotboll kan leda till en förändrad livsstil på många sätt. Och det är lättare att spela fotboll om man inte behöver dras med övervikt.

Det är förmodligen inte smalheten i sig som ger självförtroende och kompisar. Men att vara med och vinna en fotbollsmatch ger ökat självförtroende och i laget hittar man kompisar. Alla normalviktiga människor är naturligtvis inte bra eller intresserade av just fotboll, men det finns massor av aktiviteter som förenklas om man inte är alltför överviktig, samtidigt som det motverkar övervikt och social isolering. En god cirkel med andra ord.

Undrar om boken hade varit bättre om författaren hade angripit problemet från det hållet? Eller nöjt sig med att uppmuntra barn till rörliga aktiviteter och bra mat.

En kul parallell är "Lazy town" som tidigare gick på Playhouse Disney. Ibland på eftermiddagarna, när jag lät barnen slappa framför TV:n sådär som barnlösa och praktnissar förfasar sig över, hände det att dottern plötslig stängde av TV:n helt självmant, och började klä på sig ytterkläderna.

"Nu skall jag gå ut och leka", sa hon. "Det är nyttigt att leka och springa, precis som Sportacus och Stephanie i Lazy town."

Till sist tänkte jag reflektera om våra gener, hur de har blivit ett säljande mode. Jag har nog, helt ärligt, aldrig köpt en hälsoblaska själv, men jag har läst andras, och där fullkomligt vimlar det av recept på hur man bantar utifrån sina "förutsättningar", ibland analyserat på kroppsform, ibland på horoskop, eller annat trams. Och nu har alltså turen kommit till generna. För endast 159 US-dollar kan man få en genanalys som talar om vilken bantningsmetod du skall äta enligt för att gå ner i vikt.

Visst, det finns inte en universallösning som passar alla, så länge den privata lösningen följer principen Energi in - Energi ut < 0. Kanske generna i någon mån styr vilka näringsämnen vi tenderar att lägga på oss, men det är ändå alldeles för tidigt för vinstdrivande företag att skinna oss på så mycket pengar. Det behövs förmodligen många års forskning till innan de har tillräckligt med stöd för att veta om de kan oss den service de erbjuder eller ej.

Men en lönande affär är det säkert. Och det kommer nog att hjälpa många att gå ner i vikt. Dock troligen inte på det sätt som det sägs, utan som ren mental placebo.