Det finns stunder då även mina icke-religiösa tankebanor helt ologiskt kopplar till apokalypsen. När jag vaknade på morgonen och hörde resultatet i USA-valet hände det.
Begreppet "jordens undergång" kan förstås definieras på olika sätt. Det kan i vissa sammanhang kännas kul att uttrycka sig som att: "Jorden har gått under fem gånger" när de största fem massutdöendena i jordens historia åsyftas. Många tror att vi befinner oss i det sjätte, därav rubriken på inlägget. Det är inte alla som får uppleva en världsundergång, så litet privilegierat känns det på något läskigt sätt att vi som lever nu får göra det. Arter dör ut ungefär lika snabbt som när dinosaurierna dog ut, medan vi i godan ro lever våra liv. Mer dramatiskt än så här blir det alltså inte.
Under natten har jorden alltså upplevt ett förmodligen rätt betydande bidrag till katastrofen. Vem som blir USA:s president har tidigare varit rätt så oväsentligt här, men när det gäller stora beslut om klimatet så har det betydelse för hela jorden, eftersom det inte är lika lätt att bygga murar mot växthusgaser som mot mexikaner. River han upp det parisiska klimatavtalet och öppnar kolgruvorna så är vi närmare "point of no return".
Människan har vetat i över hundra år att eldningen av fossila bränslen på sikt skulle påverka klimatet. När de först räknade ut det var de bara glada, för det är väl fint med litet varmare väder? De komplexa, mer långtgående konsekvenserna hade de ingen koll på. De har biologer och forskare under den senare delen av 1900-talet ägnat mycket tid åt, allteftersom de började misstänka att vi kunde se effekterna av klimatförändringarna nu.
Att det finns folk som tvivlar övergår mitt förstånd. En del förnekare kan förstås förklaras med svag begåvning. Med reservation för att den blogg jag skriver om här är ett skämt som gör parodi av klimatförändringsförnekares korkade argument, så såg jag en kort serie mätdata från några få stationer på Grönland där de kallaste åren hade inträffat under det tidiga 1900-talet. Dessa ca 25 datapunkter skulle alltså fälla hela jordens klimatforskares miljardtals data och de enormt komplexa beräkningarna i världens mest kraftfulla datorer.
I går fick jag dessutom veta att Grönlands kust är det enda stället på jorden där temperaturen faktiskt har sjunkit. Och orsaken: Det rinner ut smältvatten från Grönlands smältande glaciärer som kyler ner havsvattnet lokalt. Alltså ytterligare ett av tusentals bevis för att klimatförändringarna faktiskt sker.
De som tror på klimatförändringarna men inte tror att människan har orsakat dem är litet lättare att förstå. Det skulle kunna vara vanliga paranoida konspirationsteoretiker, som har fått för sig att CIA i maskopi med de rymdvarelser, som hjälper dem att kontrollera våra hjärnor om vi inte skyddar dem med foliehattar, konspirerar mot oljeländerna för sin egen maktlystnads skull.
Trump tillhör dem som tycker att litet värme bara är skönt, för då skulle han slippa frysa på vintrarna, men han fattar ännu mindre än de första klimatforskarna på 1900-talet, eftersom han inte begriper att det är helt klarlagt att människan påverkar klimatet.
Han lär dock knappast kunna tro att CIA konspirerar, men det finns väl andra som kan konspirera! Hillary Clinton t.ex. Hon är ju redan konspiratör i hans fantasivärld, som försöker manipulera valresultatet i ett av de ca 25 länder på jorden där valfusk knappt förekommer. Hennes påstådda samarbete med IS har kanske att göra med att klimatkonspirationen kan hjälpa dem att ta makten i de oljerika arabländerna eller nåt. Det är kul att hitta på konspirationsteorier om man slipper tro på dem.
Att vi har en stringent internationell klimatpolitik är en av de viktigaste förutsättningarna för att jordens klimat inte ska skena. Trump sätter käppar i hjulet när han är president i en av världens största ekonomier. Kina hotar visserligen också i nuläget, men två fel gör inte ett rätt. Inget gott om Kina, men deras ledare verkar vara betydligt mer insatta och engagerade i klimatfrågan än Trump. Stringent politik som inte är direkt dödsstraffs- och tortyrrelaterad har Kina visat exempel på i deras ettbarnpolitik, som faktiskt hjälper mot jordens överbefolkning och därmed även är bra för klimatet.
Hoppas att jordens befolkning i genomsnitt är klokare än amerikanerna, för USAs statsskick är definitivt mer tilltalande än Kinas. USAs nyvalde president är kanske bättre än Xi Jinping på en del sätt, men klimatfrågan är så avgörande för jorden att stora makthavare inte får brista där.
De poppiga nobelprisens år
Jag tycker det är jättehäftigt att trä ringar av molekyler igenom varandra, och att trä en molekyltråd igenom en molekylring. Vilka grejer det går att göra! Årets kemipris handlar om några av de coolaste molekylerna jag vet.
Eftersom jag inte fattade någonting av den populärvetenskapliga texten på nobelkommittens hemsida för att de i sin iver att förenkla har råkat förenkla för mycket, tänkte jag, vars kunskaper är litet närmare allmänhetens än de riktiga experterna, försöka förenkla lagom. Men den som kan något om kemi ska ju hellre läsa den vetenskapliga bakgrunden direkt på hemsidan, den är rätt lätt.
Nobelpristagarna har utnyttjat metalljoners och molekylers egenskaper när de ska binda till ett annat ämne. Metalljoner har några bestämda platser som de kan binda till andra molekyler på. Stora molekyler tar de platser på jonen där de får bäst utrymme. Nobelpristagarna har räknat ut hur en ringformad molekyl och en trådlik molekyl kan binda till samma kopparjon så att tråden träs in i ringen. Sedan har de kunnat koppla en annan tråd till tråden, så att de tillsammans bildar en ring. När de sedan tar bort kopparjonen har de kvar två ringar som sitter fast i varandra.
De har även kunnat koppla ihop en molekyltråd till en ring runt en lång tråd genom att sätta en struktur (en bensenring med syre) på den långa tråden, som drar till sig den tråd som ska ringslutas. Om de har en annan struktur (en bensenring med kväve) på ett annat ställe på tråden kan de genom att höja eller sänka pH få de båda strukturerna att ändras så att ringen dras till den ena eller den andra beroende på vilket pH det är i lösningen.
De har även lyckats få delar av molekyler att rotera på ett visst sätt genom att koppla stora strukturer på en molekyl som hindrar den från att rotera. Men de har utformat molekylen så att de stora strukturerna kan byta plats när man lyser på dem med UV-ljus, och då roterar de. Jag läste att de skulle anordna en molekylbiltävling, med molekylbilar som har hjul gjorda av roterande delar.
Nobelpris behöver alltså inte vara tråkiga och djuplodande, och det behöver inte heller litteraturpriset vara. Det normala är ju att folk gnäller för att de inte känner till den författare som får nobelpriset. I år verkar de gnälla för att de känner till honom alltför väl. När är det lagom?
Jag tror att anledningen till att det alltid debatteras vild runt litteraturpriset, men sällan om kemipriset, är att gemene man tror att de kan en massa om litteratur men inget om kemi. I själva verket kan folk mycket mer om kemi än de tror. De vet varför de diskar i diskmedel och varför deg jäser, vad de ska tvätta bort målarfärg med och att sjön fryser på vintern. Och kanske t.o.m. varför sjön inte kommer att frysa i framtiden om alla jordens bilinnehavare fortsätter att köra med samma bränsle som nu.
Det är samma sak som att de kan använda grammatik när de talar och läsa litteratur på nobelprisnivå. Men vetenskapens systematiska analys av kemi, såväl som grammatik och litteratur, det kan bara experterna, de som sitter i vetenskapsakademin och svenska akademin.
Jag som inte kan något om litteraturvetenskap kan, trots att jag kan njuta av litteraturen, inte uttala mig om huruvida Bob Dylan är värd litteraturpriset eller ej. Det enda jag kan säga är att jag tycker att det är ett spännande val, och att jag hoppas att populärmusikens texter kan uppvärderas. Alla vet ju att det går utmärkt att skriva bra musik utan någon text alls, men inom populärmusiken finns det någon konstig regel om att allt måste ha en text, och resultatet blir att alltför många lägger till något meningslöst dravel som bara sänker nivån på låten.
Om texterna blev viktigare kanske de skulle våga befria sig själv från den bördan och satsa på att göra musiken ännu bättre, och överlåta åt dem som har något att säga i sina texter att göra det. Då skulle vi kanske också orka lyssna mer på de texter som finns, och fortsätta njuta av helt instrumental populärmusik.
Eftersom jag inte fattade någonting av den populärvetenskapliga texten på nobelkommittens hemsida för att de i sin iver att förenkla har råkat förenkla för mycket, tänkte jag, vars kunskaper är litet närmare allmänhetens än de riktiga experterna, försöka förenkla lagom. Men den som kan något om kemi ska ju hellre läsa den vetenskapliga bakgrunden direkt på hemsidan, den är rätt lätt.
Nobelpristagarna har utnyttjat metalljoners och molekylers egenskaper när de ska binda till ett annat ämne. Metalljoner har några bestämda platser som de kan binda till andra molekyler på. Stora molekyler tar de platser på jonen där de får bäst utrymme. Nobelpristagarna har räknat ut hur en ringformad molekyl och en trådlik molekyl kan binda till samma kopparjon så att tråden träs in i ringen. Sedan har de kunnat koppla en annan tråd till tråden, så att de tillsammans bildar en ring. När de sedan tar bort kopparjonen har de kvar två ringar som sitter fast i varandra.
De har även kunnat koppla ihop en molekyltråd till en ring runt en lång tråd genom att sätta en struktur (en bensenring med syre) på den långa tråden, som drar till sig den tråd som ska ringslutas. Om de har en annan struktur (en bensenring med kväve) på ett annat ställe på tråden kan de genom att höja eller sänka pH få de båda strukturerna att ändras så att ringen dras till den ena eller den andra beroende på vilket pH det är i lösningen.
De har även lyckats få delar av molekyler att rotera på ett visst sätt genom att koppla stora strukturer på en molekyl som hindrar den från att rotera. Men de har utformat molekylen så att de stora strukturerna kan byta plats när man lyser på dem med UV-ljus, och då roterar de. Jag läste att de skulle anordna en molekylbiltävling, med molekylbilar som har hjul gjorda av roterande delar.
Nobelpris behöver alltså inte vara tråkiga och djuplodande, och det behöver inte heller litteraturpriset vara. Det normala är ju att folk gnäller för att de inte känner till den författare som får nobelpriset. I år verkar de gnälla för att de känner till honom alltför väl. När är det lagom?
Jag tror att anledningen till att det alltid debatteras vild runt litteraturpriset, men sällan om kemipriset, är att gemene man tror att de kan en massa om litteratur men inget om kemi. I själva verket kan folk mycket mer om kemi än de tror. De vet varför de diskar i diskmedel och varför deg jäser, vad de ska tvätta bort målarfärg med och att sjön fryser på vintern. Och kanske t.o.m. varför sjön inte kommer att frysa i framtiden om alla jordens bilinnehavare fortsätter att köra med samma bränsle som nu.
Det är samma sak som att de kan använda grammatik när de talar och läsa litteratur på nobelprisnivå. Men vetenskapens systematiska analys av kemi, såväl som grammatik och litteratur, det kan bara experterna, de som sitter i vetenskapsakademin och svenska akademin.
Jag som inte kan något om litteraturvetenskap kan, trots att jag kan njuta av litteraturen, inte uttala mig om huruvida Bob Dylan är värd litteraturpriset eller ej. Det enda jag kan säga är att jag tycker att det är ett spännande val, och att jag hoppas att populärmusikens texter kan uppvärderas. Alla vet ju att det går utmärkt att skriva bra musik utan någon text alls, men inom populärmusiken finns det någon konstig regel om att allt måste ha en text, och resultatet blir att alltför många lägger till något meningslöst dravel som bara sänker nivån på låten.
Om texterna blev viktigare kanske de skulle våga befria sig själv från den bördan och satsa på att göra musiken ännu bättre, och överlåta åt dem som har något att säga i sina texter att göra det. Då skulle vi kanske också orka lyssna mer på de texter som finns, och fortsätta njuta av helt instrumental populärmusik.
Fädernas kyrka sjöngs på nationaldagen.
Det finns vissa tillfällen då jag inte kan låta bli att lägga mig i Svenska kyrkans förehavanden. Jag anser mig ha samma rätt till det som jag har att kommentera andra religioner och politiska partier. Så även denna gång, på Balingsta församlings nationaldagsfirande i år.
Vi var ett gäng entusiastiska bybor som begav oss med processionen till ruinen av tegelkyrkan för att hylla de demokratiska värderingar, jämlikhet och jämställdhet som råder i Sverige i dag. Att kyrkan arrangerar saken får man liksom ta i en liten by där ett konkurrerande icke-konfessionellt firande skulle omintetgöra underlaget för något firande alls. Att det sjungs psalmer får man följdaktligen också ta. Men ska man behöva ta att f.d. psalmer, som rensats ut p.g.a. deras stockkonservativa värderingar, som verkligen inte motsvarar dagens rådande idéer i vare sig Svenska kyrkan eller landet Sverige, sjungs?
Jag förstår inte vurmen för Fädernas kyrka. Jag förstår absolut idén om en samlande kraft och en kyrka som omfamnar hela folket, även om jag inte står för den själv, men det är inte vad som uttrycks i texten. Texten är istället splittrande, och ställer infödda-utlänningar, manligt-kvinnligt, Sverige-andra länder i motsatsförhållanden, med en uppmaning om att föra beväpnad kamp tillsammans med vår konung för att bevara de första leden ovan, i syfte att försvara territoriet, oavsett innehåll.
Den kontroversielle prästen som tog upp den på en konfirmation förra året försvarade sig med att texten är gammalmodig, men det är texten i Den blomstertid nu kommer, för att inte tala om Längtan till landet (Vintern rasat, alltså), också, vilket visar att gammalmodig text inte är liktydigt med så utpräglat mossiga värderingar som Fädernas kyrka förmedlar.
Pratet om att Sverigedemokraterna använder namnet till sitt kyrkopolitiska program tycker jag däremot inte hör till saken. Hade psalmen varit värd att sjungas hade jag tyckt att den borde sjungas för att visa att de inte har ensamrätt på den, liksom de inte har ensamrätt på flaggan. Men den är inte värd att sjungas, så för min del kan de gärna få ta den, men jag gillar inte guilt by association-argumentet mot dem som gillar den utan att vara sverigedemokrater.
Däremot togs den bort av en anledning, som är densamma som att sverigedemokraterna nu benämner sitt kyrkopolitiska program så. En anledning som liknar den ungkyrkliga rörelsens arbete för att ena svenska folket i kyrkan i början av 1900-talet. Jag tror inte att en liknande rörelse som bildades idag skulle ha samma nationalromantiska drag, och hade den funnits kvar levande och aktiv hade den säkert ändrat inställning på vissa punkter. Jag tror att det är fullt möjligt att även en sådan rörelse hade gjort sig av med psalmen i takt med att tider och idéer förändras.
Vi var ett gäng entusiastiska bybor som begav oss med processionen till ruinen av tegelkyrkan för att hylla de demokratiska värderingar, jämlikhet och jämställdhet som råder i Sverige i dag. Att kyrkan arrangerar saken får man liksom ta i en liten by där ett konkurrerande icke-konfessionellt firande skulle omintetgöra underlaget för något firande alls. Att det sjungs psalmer får man följdaktligen också ta. Men ska man behöva ta att f.d. psalmer, som rensats ut p.g.a. deras stockkonservativa värderingar, som verkligen inte motsvarar dagens rådande idéer i vare sig Svenska kyrkan eller landet Sverige, sjungs?
Jag förstår inte vurmen för Fädernas kyrka. Jag förstår absolut idén om en samlande kraft och en kyrka som omfamnar hela folket, även om jag inte står för den själv, men det är inte vad som uttrycks i texten. Texten är istället splittrande, och ställer infödda-utlänningar, manligt-kvinnligt, Sverige-andra länder i motsatsförhållanden, med en uppmaning om att föra beväpnad kamp tillsammans med vår konung för att bevara de första leden ovan, i syfte att försvara territoriet, oavsett innehåll.
Den kontroversielle prästen som tog upp den på en konfirmation förra året försvarade sig med att texten är gammalmodig, men det är texten i Den blomstertid nu kommer, för att inte tala om Längtan till landet (Vintern rasat, alltså), också, vilket visar att gammalmodig text inte är liktydigt med så utpräglat mossiga värderingar som Fädernas kyrka förmedlar.
Pratet om att Sverigedemokraterna använder namnet till sitt kyrkopolitiska program tycker jag däremot inte hör till saken. Hade psalmen varit värd att sjungas hade jag tyckt att den borde sjungas för att visa att de inte har ensamrätt på den, liksom de inte har ensamrätt på flaggan. Men den är inte värd att sjungas, så för min del kan de gärna få ta den, men jag gillar inte guilt by association-argumentet mot dem som gillar den utan att vara sverigedemokrater.
Däremot togs den bort av en anledning, som är densamma som att sverigedemokraterna nu benämner sitt kyrkopolitiska program så. En anledning som liknar den ungkyrkliga rörelsens arbete för att ena svenska folket i kyrkan i början av 1900-talet. Jag tror inte att en liknande rörelse som bildades idag skulle ha samma nationalromantiska drag, och hade den funnits kvar levande och aktiv hade den säkert ändrat inställning på vissa punkter. Jag tror att det är fullt möjligt att även en sådan rörelse hade gjort sig av med psalmen i takt med att tider och idéer förändras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)