Den första dagen lät det som vanligt: Ett gäng högerextremister svartmålade islam, samtidigt som de slog sig för bröstet och gapade högt om hur "politiska inkorrekta" de var som kunde säga det så säkert redan. Vänster och liberaler å sin sida upprepade tålmodigt att de flesta muslimer inte är terrorister.
Sen greps förövaren. Och allt kom av sig. Få verkade veta hur de skulle resonera när de inte längre kunde kopiera tidigare kommentarer och blogginlägg. Vi har ju inga standardfraser på lager om en terrorist som inte är muslim. Dessutom skämdes nog många av oss litet, även bland oss som hade sagt oss inte vilja spekulera i gärningsmannens religiösa och politiska hemvist. För även om vi försökte trycka undan bilden som poppade upp i huvudet, så föreställde den en man med typiskt arabiska drag.
Det finns naturligtvis massor att säga och många chanser till analyser om vad som hände i Oslo och på Utöya, och varför. Tankar om vad en stark tro på något, vare sig det är islam, kristendom, nationalism eller teknikfientlighet, kan leda till. Tankar om hur många, från början ensamma, galningar kan forma terrornätverk tillsammans, eller inte.
Nu tycks folk ha sansat sig och vi börjar få ihop bilden av den blonde konservative terroristen. Några försöker fortfarande skilja honom från muslimska terrorister genom att hävda den ensamme galningen kontra terrornätverk, men det skall nog till en väldigt svartvit syn på verkligheten för att kunna inbilla sig någon skarp kontrast mellan Breivik å ena sidan och samtliga islamistiska terrorister å andra sidan.
Naturligtvis är alla terrorister olika. Det finns förmodligen inte två personer vars världsbild är exakt densamma. Den som ser skillnader mellan Breivik och en godtyckligt vald islamistisk självmordsbombare borde fundera på hur lika två godtyckliga islamister egentligen är.
Breivik ville också bli martyr. Dock inte som död i ett paradis fyllt av vackra läskedrycksserverande jungfrur, utan som försmäktande samvetsfånge i ett norskt fängelse, hyllningsbar av de likasinnade. Hur många de nu är.
Breivik har inget som helst stöd bland Sverigedemokrater och andra stockkonservativa element, utan de fördömer honom lika mycket som vi mer "politiskt korrekt" lagda. Islamistiska självmordsbombare har inte heller något stöd bland majoriteten av muslimerna, utan de fördömer dem lika mycket som vi ateister och kristna och buddhister och judar och hinduer och hedningar och shintoister och pastafarianer och vad helst vi kan tänkas vara.
Men det är kanske bra att anklaga Sverigedemokraterna litetgrann för att vara "indirekt ansvariga", så får de smaka sin egen medicin när de påstår att alla muslimer är indirekt ansvariga till självmordsattentaten.
Jag tror inte att någon specifik ideologi kan kopplas till våld. Den som vill bruka våld kan bara ta en valfri ideologi, plocka russinen ur kakan och tolka som han eller hon vill, sno ett maskingevär eller en dynamitladdning och gå ur och panga litet. Oftast väljer våldsverkarna en ideologi som anses litet spännande och icke-mainstream. Men en skicklig terrorist kan nog hitta stöd för sina handlingar i folkpartiets partiprogram med litet letande.
Det har ju t.ex. varit superpoppis att omvärdera Pinochet ett tag. Av en del kallas han liberal och alltså inte så dum ändå, medan dessas kritiker protesterar mot att han skulle vara liberal eftersom han var så dum. Men kombinera litet och man får en liberal OCH dum person, och jag tycker faktiskt inte att sådana egentligen är mer motsägelsefulla än våldsverkande muslimer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar