Det var väl för väl att Nobels fredspris gick till en demokratiförespråkare och kämpe för demokratin. Demokratin är på tillbakagång i många länder i världen, och det behövs uppmärksammas att vi måste kämpa för att behålla den. Enligt demokratisk fredsteori krigar inte demokratier med varandra.
Isak Svensson, professor vid Uppsala universitets institution för freds- och konfliktforskning säger:
– Det är ett pris som riktar fokuset på demokrati och på Machados arbete som en samlande figur för oppositionen. Man lyfter också sambandet mellan demokrati och fred som mycket forskning visat är mycket starkt, både mellan och inom länder.
Nu är det kanske inte ett direkt orsak-verkan-förhållande, utan snarare att stabila förhållanden i ett land är den tredje faktorn. Men jag tänker att allt ändå hör ihop. Demokrati leder till stabilitet, som leder till fred, som leder till stabilitet och så vidare. I en fullvärdig demokrati är det riskfritt att avsätta dåliga ledare. I en diktatur är det upplagt för missnöje och konflikter.
Jag ser årets fredspris som en berättigad käftsmäll åt den ledare som har orsakat en av tidernas största och mest betydande nedmonteringar av demokratin i sitt land. Han ville ha fredspriset, han fick det inte, tack och lov. Tänk om han kunde läsa in samma budskap i utnämningen som jag.
