På ett 5 (fem) minuter försenad tåg satt en kvinna och pratade högljutt om att hon aldrig hade varit med om att det här tåget hade varit i tid. Personalen sprang omkring som skottspolar och frågade vart alla passagerare skulle för att kunna ordna så alla hann med sina anslutningar. Passagerarna sprang omkring som vilda och frågade i panik om dessa anslutningar.
En vanlig syn på svenska tåg? Knappast! Jag hade åkt just det här tåget varje vecka i ett års tid och det var väl tredje gången det inte höll sig punktligt till tidtabellen. Kvinnan måste med andra ord ha haft en rejäl otur om hon verkligen lyckades pricka in just dessa tre gånger.
Särskilt mycket klagas det på SJ, de privata bolagen får inte lika mycket klagomål. Altför ofta får SJ ta smällen även om det är ett annat bolag som har klantat sig. Priset togs väl när en insändare i tidningen hävdade att personalen på tågkompaniet var mycket trevligare än när sträckan kördes av SJ. Som om de skulle byta ut hela personalen när företaget säljs.
Jag har åkt tåg hundratals gånger de senaste fem åren, mest med SJ. Under samma tid har jag flugit tio gånger. Om vi räknar bort småförseningar på 5-10 minuter som ingen märker när det gäller flyg, eftersom det ändå alltid händer, så har jag under den tiden varit med om tre rejäla förseningar på tåget och två på flyget.
Men på flygplatserna är det otroligt tyst om hur inkompetenta de är. Alla sitter snällt och väntar på de alltför få stolarna eller på golven i vänthallarna, berövade på bagaget, instängda på en trång och trist flygplats utslängd i ödemarken långt utanför staden. Är ett tåg fem timmar försenat kan man lämna packningen i en förvaringsbox och ta en trivsam extra tur på stan, men på flygplatsen sitter man där man sitter.
Dessutom är hanteringen en helt annan på tåget. Tågpersonalen gör verkligen allt för att hålla alla passagerare informerade om läget, på flygplatsen blir man bara vänligt avvisad om man försöker fråga. När man stiger av ett försenat tåg vet man exakt vart man skall gå till nästa anslutning, eller till den taxi som står färdigbeställd av personalen och väntar utanför stationen till dem som har missat den enda anslutning som gick i rimlig tid. När jag har gått av ett försenat flyg har ingen vetat vad som händer härnäst.
Ändå hörs det från massor av håll att folk tänker välja flyget nästa gång för att de inte litar på tåget. Det är en gåta för mig.
Är det så att folk försöker dölja sitt dåliga samvete för att de flyger för mycket? Är tågresan 18 timmar lång så vinner de ju ändå i tid om flyget är fem timmar försenat som det var sist vi flög. Vill de vinna tid på ett så miljöfarligt färdmedel, så tar det ju emot att säga att det är självvalt, bättre då att skylla flygresan på SJ.
Eller är det så att vi trots allt ställer större krav på tåget för att vi innerst inne litar mer på det? Uttrycket "det går som tåget" skulle inte kunna översättas till "det går som flyget" med samma punktliga klang. Och SJ hyser nog många en slags hatkärlek till, tänk "SJ, SJ gamle vän" (Ny version). Finns det en allmänmänsklig folksjäl så har nog tåget sin hedersplats där, medan flyget är obönhörligen utestängt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar