Det är roligare att säga ja!

Det är spännande med retorik. Och viktigt. Den mäktigaste politikern är inte den som har de mest populära åsikterna, utan den som är bäst på retorik. Kolla folkomröstningarna, de är väldigt tydliga: Vi har haft 6 folkomröstningar i Sverige. Regeringens alternativ har alltid varit "ja". Så utformas problemet, säkert väldigt medvetet.

Nya moderaterna har gått samma väg. Från att vara ett nejsägarparti som först och främst klagar på höga skatter, har de profilerat sig som ett jasägarparti, som vill att det skall "löna sig att jobba". "Jobblinjen" har lyckats vrida deras huvudfråga från nej till höga skatter till ja till låga skatter, och det ger resultat i valurnorna. Fast det är väl ändå samma sak?

Undrar om det är svårt att bryta trenden för den som en gång har blivit ett oppositionsparti? Sossarna har lyckats vinna på ja till förbättrad välfärd i 80 år, men under åtminstone de 40 år jag har varit med har det mer och mer först stagnerat till det betongaktigt konservativa ja till bevarad välfärd sen övergått till dagens nej till avvecklad välfärd. Vad de behöver är ett nytt, roligt ja-alternativ att locka väljare med.

Men läskigast är det att Sverigedemokraterna har lyckats vränga sin huvudfråga från nej till invandring till ja till ansvarsfull invandring. Invandringen befinner sig på en likadan skala som både skatten och välfärden. Alla vill ha en skattefinansierad välfärd på samma villkor för alla som bor i Sverige, samtidigt som vi vill kunna leva gott på våra löner. Var gränserna dras i denna balansgång är bara gradskillnader. Visserligen kan det skilja ganska många grader emellan, men vi befinner oss i alla fall på samma skala. Därför kan Sverigedemokraterna i den här frågan spela jasägande normalparti.

Vad som emellertid skiljer Sverigedemokraterna från andra partier mer än några grader hit och dit är inte invandringspolitiken, utan invandrarpolitiken, d.v.s. hur vi skall behandla de invandrare som redan är här. Där spelar de inte bara i en annan division utan håller på med en helt annan sport om jag får hitta på en fånig liknelse.

Låt oss dra oss till minnet det gamla kända uttrycket om antisemitismens tre stadier:
Första stadiet (assimilering): Ni har ingen rätt att leva bland oss som judar.
Andra stadiet (deportering): Ni har ingen rätt att leva bland oss.
Tredje stadiet (folkmord): Ni har ingen rätt att leva.

Det här gäller all rasism, ordet "judar" kan bytas ut mot vilken grupp människor som helst! Sverigedemokraterna befinner sig redan på första stadiet. De kanske inte går vidare, men tänk vad några små ja-argument skulle kunna göra;

Ja till att uppvärdera den svenska kulturen.
Ja till att stärka svenskarnas rätt att bo i fred i sitt land.
Ja till svenskarnas unika rätt att leva.