Strålande kärna

En papperssvala för Japans katastrofdrabbade,
insamling på Stora Torget i Uppsala i går

Visst är det tragiskt att så mycket fokus i en stor katastrof med tiotusentals döda och hela bortspolade städer i en flodvåg riktas mot en olycka i ett kärnkraftverk, vars eventuella dödsoffer i värsta tänkbara fall kommer att kunna räknas i tiotal. Men det är egentligen inte så märkligt, för kärnkraft är mer relevant för oss i Sverige. Vi har inga sannolika tsunamis och jordbävningar på behörigt avstånd här, men vi har väldigt mycket kärnkraft, och är lika introverta som de flesta på jorden förmodligen är.

Det är intressant att se hur den rätt ovanliga, men ändå alltför spridda, fobin för strålning av alla de slag kan göra de drabbade helt blockerade i en sån här situation. Det är klart att de som vägrar äta mikrouppvärmd mat för att den har utsatts för strålning blir skräckslagna när det läcker från ett kärnkraftverk. Fast normalt vet ju folk att den enda strålning som faktiskt har skadat de flesta av oss vid något tillfälle är den som kommer från solen, och den fortsätter vi att frivilligt maximera vår exponering för.

Jag tillhör dem vars spontana, litet naiva, reaktion på olyckan i Fukushima var fascination över att kärnkraftverket över huvud taget står kvar, hur stabila kärnkraftverk det går att bygga. Kärnkraften kanske inte är så farlig ändå?

Sen finns det ju mängder av bloggar som hävdar att det är fler som har ramlat ner från taket när de skall montera solceller än som har dött av kärnkraft räknat per energienhet. Det stämmer förmodligen att det är färre som har dött av kärnkraft än av de flesta andra energikällor hittills, Tjernobyl inräknat. Kärnkraft är en oerhört säker energikälla när den fungerar, och jag tycker att vi har sett några exempel nu på att den är relativt säker även när den inte fungerar.

Men det stora problemet är att den kärnkraft vi använder nu har potential att döda människor i tiotusentals år till. Det har inte sol- och vindkraft. Däremot kan man nog räkna med liknande långtidseffekter för kol och olja. Så frågan kvarstår hur många liv de båda farliga energikällorna har skördat per terrawattimme i en avlägsen framtid, när kärnkraftsavfallet har sönderfallit och oljan återbildats långt nere i jordlagren.

Tills dess kan vi ju fundera på hur stor sannolikheten är för att en jättemeteorit faller ner i havet utanför Östhammar och orsakar en gigantisk tsunami som sköljer bort hela Uppland. Och huruvida våra förberedelser för att hantera en sådan katastrof bör vara mycket mer rigorösa av den anledningen att det står ett kärnkraftverk där. Jo, även jag fattar att det är större risk att Forsmarksverket havererar av någon annan anledning, men även om man bör lägga säkerhetstänkandet på en annan sannolikhetsnivå när det gäller kärnkraft, så måste ju måttet på sannolikhet gälla lika för kärnkraft och andra saker.

Självklart skall vi ha nolltolerans mot kärnkraftsolyckor, fattas bara annat! Men betyder det nödvändigtvis att vi måste avskaffa kärnkraften bara för att risken aldrig kan bli exakt noll annars? Nolltolerans mot bilolyckor betyder ju inte att avskaffa bilar, trots att det är det enda sättet att utplåna risken helt.

Fast det bästa vore om vi kunde ägna tiden åt det allra nyttigaste: Att utveckla förnyelsebara energikällor. Och gärna förfina tekniken och ta oss råd att bränna av kärnkraftsavfallet i såna där bridreaktorer först, så är vi av med det också. För även om kärnkraften förtjänar respekt och eftertanke snarare än rädsla, så är det långt ifrån den mest hållbara energikällan på lång sikt. Hoppas vi kan klara oss utan i framtiden.