EFIT (Ett Foto I Timmen, ungefär) 17/9 2009

6:53 Morgonsolens reflexer








7:57 Min kompis HPLC:n








8:34 Min andra kompis MPLC:n








9:32 Mina allra bästa kompisar.








10:39 Massor av jobb








11:56 Jag och mina prover








12:18 Lunch








13:51 Rulladirulla








14:59 Kaffe








15:34 Hur många milligram blev det?








16:50 Hemgång








17:21 På väg till Latino aerobics








19:01 Rotfruktsröra med korv








19:44 Litet gnidande på felan








20:34 Kvällspromenad till Sidsjön








21:26 Sundsvall at night

Tillträde förbjudet för judar, hundar och barn

En av tio vill ha barnfria zoner på stan.

I de förindustiella samhällena var barnen en investering för framtiden, precis som att köpa aktier i ett växande företag. Allt eftersom de växte kunde de bidra mer och mer till familjens ekonomi, för att kunna avlasta föräldrarna när de blev äldre och utslitna. Att alla, barn som vuxna, arbetade var en självklarhet innan lönearbetet och principen att sälja sin arbetskraft slog igenom som dominerande inkomstkälla. Först då började barnen vara i vägen och behovet att hålla dem på plats uppstod. Barn har inte lika mycket arbetskraft att sälja som vuxna.

Jag har sett inbjudningar till bröllop, där brudparet ger följande meddelande till gästerna: Vi älskar barn, men den här gången får de stanna hemma. Jag är övertygad om att de här brudarna och brudgummerna verkligen älskar barn. Barn är för dem ett nöje, en kul hobby. I rätt sammanhang vill de gärna höra barn stoja och leka, men så fort det inte passar skall de lätt kunna stuvas undan till barnvakter, förskolor och hemmaföräldrar. För samhället är inte deras plats, utom möjligen som accessoarer att köpa kläder, barnvagnar och bärsjalar till.

En del människor älskar inte barn, och det är verkligen ingenting konstigt med det! Varför skall man förväntas älska andra barn än sina egna? Ingen förväntar sig ju att jag skall älska andra kvinnors män. Visst kan man ha en allmän människokärlek, och den inrymmer både barn och vuxna, men älskar alla gör man inte. Däremot måste man respektera andra människors rätt att vistas bland folk. Om man t.ex. startar en restaurang gör man det för att servera människor mat, och man behöver inte älska alla sina kunder. Men börjar man vilja stänga ute vissa folkgrupper borde man fundera på ett annat jobb.

Julledigt

Nu har Jordriket haft ledigt under hela julruschen. Inte för att jag har ruschat särskilt mycket, man är väl klimatsmart, men jag har legat i och lärt mig ett och annat nyord från årets lista. Klimatsmart är det däremot inte att julkryssa på Viking Gabriella till Åbo, men det är ett smidigt sätt att fira jul, som jag snart kommer att berätta mer om.

Men tidningarna har redan bestämt att nästa år skall vi bli klimattrötta i stället. Det är trenden, och vem vill inte vara trendig? Fast hur mycket media har blivit påverkade att smälla upp rubrikerna, av dem som förlorar på klimatmedvetenheten, av dem som i vanliga fall tjänar på att folk konsumerar just deras varor och inte hemfaller åt att bygga upp en marknad för hushållning och återvinning, ja, det lär vi aldrig få veta. Lika litet som vi kommer få veta hur mycket lobbying som krävdes av Östersjökryssningsbolagen för att få Åland att räknas som taxfri zon och ändå inte. Vi vet bara att när det gäller sprit på Finlandsbåtarna så få vi numera både köpa hur mycket som helst, och lägga större delen av priset på ren välgörenhet till kryssningsbåtarna, istället för att lägga pengarna på skatt till vårt eget samhälles bästa.

Religionsfrihet och fred i advent

Första advent är i morgon, och då skall man gå i kyrkan. Vår familj är nämligen regelbundna kyrkobesökare, vi går en gång om året på första advent. Men jag fick nys om ett intressant bibelställe i går, Mika 4:3-5:

Han skall döma mellan alla folk,
skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran.
De skall smida om sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte lyfta svärd mot varandra
och aldrig mer övas för krig.

Var och en skall sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd,
och ingen skall hota honom.
Herren Sebaot har talat.

De andra folken håller sig till sina egna gudar,
men vi skall hålla oss till Herren, vår Gud,
alltid och evigt.

Taget sådär ur sitt sammanhang låter det riktigt bra. Alla får tro på den de vill och alla skall leva i fred. Sätter man in det i sitt sammanhang handlar freden om framtiden och religionsfriheten om nutiden. Tänker man ännu längre kan man tolka det som att freden handlar om den messianska tiden, då alla skall tro på judarnas Gud. Men faller inte det på det där med freden?

Apropå fred och världen och sånt fattar inte jag att jag inte alltid köper kläder på Myrorna! I går köpte jag ett bar gråa ull-långbyxor, ett par jeans och ett par stövlar för sammanlagt 365 kr. Det var fina kvalitetskläder och allt såg oanvänt ut. Ekonomiskt, ekologiskt och dessutom gör man en god gärning för uteliggarna. Vad dum man är som har sprungit på H&M och köpt skitgrejer för att spara pengar...

Jag har sökt jobb!

Tänka sig! Jag är 37 år gammal och för första gången har jag skickat in en ansökan om ett jobb som som jag inte vet att jag kommer att få. Det var annat förr.

Mitt första sommarjobb behövde jag egentligen inte. Jag tyckte bara det var pinsamt att vara 16 år gammal och aldrig ha jobbat. Så jag gick in på arbetsförmedlingen och ställde mig och såg dum ut. Efter en liten stund kom en kille ut och frågade om det var sommarjobb jag ville ha, för då kunde jag ringa ett städföretag som behövde folk. Sagt och gjord, jag ringde ett samtal och sedan städade jag på kontor i 4 veckor. Det var inte så kul, jag har alltid varit så slarvig av mig, så nästa sommar bestämde jag mig för att stanna i röran.

Jag ringde till posten. De ville att jag skulle komma på anställningsintervju. På avtalad tid tog jag mig till närmaste postkontor. Men de visste ingenting om någon intervju, och kände inte till personen jag skulle prata med. Fel ställe. 20 minuters promenad till det rätta. Visserligen hade man ju hört att komma för sent till en anställningsintervju var ungefär det värsta man kunde göra, men jag gick dit i alla fall. I dörren mötte jag en kille i min ålder, som också skulle på intervju. Han skulle ha varit där samtidigt som jag. Vi gick in och satte oss i en soffa. Ytterligare 5 minuter senare kom en man instörtande med andan i halsen och frågade efter oss:
-Ursäkta att jag är sen, sa han, har ni väntat länge?
-Ja, svarade vi.
Fy! Ljuga för sin chef. Men vi fick jobbet ändå.

Några somrar senare slutade jag gymnasiet. När sommarjobbet var slut och skolan inte började åkte jag och en kompis ut och tågluffade. Jag hade inte sökt något jobb tills jag kom tillbaka, men vem brydde sig? Möjligen arbetsgivarna, det var de som hade bekymmer, det fanns alldeles för många jobb som inte var tillsatta. Många av mina klasskamrater försörjde sig som lärarvikarier, och det verkade ju kul. Ett par samtal och jag hade ett vikariat under resten av terminen.

Till jul öppnade McDonalds Vasagatan, och i brist på annat så kunde man ju jobba där ett tag. Men, bah, jobba på McDonalds kan man ju inte göra så länge. Jag ringde till systembolaget som jag tyckte var mer klass. Till anställningsintervjun behövde jag ett anställningsintyg från posten. När jag kom dit för att hämta ett blev de mäkta förvånade och sa:
-Men du skulle ju börja här!
-Jaha, sa jag, öh, ja visst det kan jag väl. När skall jag börja?
-På måndag. Det slutade tre personer här i dag.

Det var tider det! När fanns det senast möjlighet att vara bortskämd nog att förakta jobb?

Möss och människor, och en och annan älg

Häromdagen när jag var på väg hem från jobbet såg jag två älgar, en ko och en halvvuxen kalv, springa över ett fält. Kon stannade på vägen, bara 30 meter framför mig, väntade in kalven ett ögonblick och sedan fortsatte de över vägen och fältet på andra sidan. Det var länge sedan jag såg älg på Uppsalas breddgrader. Senast jag såg älg var i Abisko 2003, och innan dess var det ännu längre sedan. När jag var liten såg man ju älg då och då, även så här långt söderut. Är det så att älgstammen har minskat sedan dess och att det är därför det är så sällsynt?

Jag tänker ibland när jag ser djur ute i det fria, på vem som egentligen bebor jorden. Vi människor betraktar ju oss som huvudinvånare, men vad säger älgarna om det? Tänk t ex på de rymdsonder som skickats iväg till främmande planeter, som innehåller bilder av jordens invånade, en man och en kvinna, människor förstås, som står och vinkar åt rymdvarelserna. Varför skickar de inte ett älgpar i stället? Visst, det är vi som skickar rymdsonden, och vi som vill ha kontakt, men vet vi vem vi vill ha kontakt med? Tänk om det bara är rymdälgarna som är intresserade av våra sonder, medan rymdmänniskorna är väldigt ointresserade. Rymdälgarna kanske förresten redan har försökt ta kontakt med jordälgarna, de kanske inte alls förväntar sig kontakt med oss.

I Douglas Adams "Liftarens guide till galaxen" är det mössen som styr utan att vi vet om det. Eller är det verkligen det? Kan vi säga att en viss art styr jorden när de övriga lever totalt ovetande och ointresserade av det vid sidan om? Det tänker jag inte svara på, jag tänker fortsätta att roa mig med att iaktta de andra på håll.