Livet i svartvitt

Vi skall ändra åsikt om el. För nu tycker vi ju att den är bara smutsig, beroendeframkallande och dyr. Istället skall vi se den som vår vän, som berikar våra liv och får världen att gå runt!

Men el ÄR ju smutsigt! Det finns massor av smutsiga saker som berikar våra liv. En del saker är så smutsiga att vi verkligen borde ifrågasätta värdet av dem mer än vi gör, men vi gillar dem för mycket, därför finns de kvar. Måste de halvt om halvt förneka det?

Vi använder mer och mer elkrävande utrustning i hemmen, samtidigt som varje apparat blir mer och mer energisnål. Energianvändningen har stått stilla i 20 år, och det kommer den kanske att fortsätta med. För utrymmet som energibesparingar ger utnyttjas inte till att spara el, utan att skaffa mer apparater.

Jag sitter och tittar på ett reportage om oljesandsutvinningens nackdelar på TV, och ändå vet jag att jag kommer att köra bil i helgen, att vi funderar på att byta bil från bensin till diesel, och inte till el, trots att alla vet att det är bättre. För det Svensk Energi påstår är fel. Vi gillar el. Vi bråkar litet om hur den skall produceras och gnäller på priserna, men inte ens de som har valt att bo i torp i skogen med vedspis och stearinljus vill nog vara utan el den dagen de kör omkull med hästkärran och hamnar på sjukhus.

Vedspis och stearinljus i all ära, men det är nog smutsigare per kilowattimme än den el som erbjuds i Sverige. Å andra sidan är det krångligare att använda, så det går inte åt lika många kilowattimmar.

Få människor bryr sig om miljön, och jag tror att jag vet varför. Den förenklade information om klimatförändringarna, som jag förr var naiv nog att tro kunde leda även okunniga och obildade människor till handling, har uppenbarligen fått motsatt effekt.

I stället skräms folk till förnekelse. Det blir för jobbigt och skräckinjagande för dem att se problemet. Då är det enklare och bekvämare att hemfalla åt konspirationsteorier och pseudovetenskap än att anta utmaningen och se vilka fakta som ligger bakom de säljande löpsedlarna om "klimathot" och världens undergång, och vad man kan göra åt det. Och även om de flesta inte är faktaförnekare av den typ som påminner om den amerikanska kristna högerns kreationister, så smyger vi nog på skygglapparna litet där vi känner att vi behöver det. Annars blir ju semesterresan inte av, liksom.

Det är klart att jorden kan gå under. Det har den ju gjort förut, och det kommer säkert att ske igen, någon gång. OM nu AGW-förnekarna har rätt i att vi människor inte har orsakat klimatförändringarna, så är det definitivt början. Och det finns faktiskt en liten, liten möjlighet att de har rätt, mot de empiriska oddsen, eftersom AGW är långt ifrån så välunderbyggd som evolutionsteorin. Om vi inte har orsakat klimatförändringar och utdöenden, så kan vi inte göra mycket åt det heller. Vi människor, och många med oss, kommer att sälla oss till dinosaurier och trilobiter och andra utdöda varelser, eller åtminstone decimeras kraftigt, vad vi än försöker med.

Om vi hopplösa optimister och empirister har rätt får vi bara hoppas att den vetenskapliga konsensus har rätt, som säger att det inte är för sent att rätta till de misstag som vi människor gjorde när vi välvilligt, men oerfaret, skulle bygga en bättre värld.

Att släcka lampan när vi går ut ur ett rum gör kanske inte mycket till och från, men det betyder ju inte att vi bör ha den tänd bara för sakens skull. Svensk energi vill att vi skall bli medvetna om vår el, och jag tror att sådana småsaker som att tänka på lamporna ger mer medvetenhet, som kan smitta av sig på viktigare saker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar