Det här inlägget skriver jag inspirerad av Palestinas FN-ansökan. Det är därför jag koncentrerar mig på Israel-Palestinakonflikten. Det är inte för att jag tycker att den konflikten objektivt sett är mer intressant än andra konflikter, men just nu vill jag skriva om den.
Det mesta som jag har att säga om konflikten är redan sagt av andra. Palestinierna som vill utplåna Israel är grymma och det är svårt att lösa konflikten så länge självmordsbomare och andra bombare stöds bland så många palestinier. Bosättarna som vill ha rätten till även de Palestinska delarna är dumma och egoistiska.
Men jag har en annan fundering som jag går och bär på, och den handlar om vem som har rätt till området. Nu pratar jag naturligtvis inte om de israeler och palestinier som redan bor där, för de är ju självklart hemmahörande där.
Men hur är det med det judiska folkets hemortsrätt där? Det här är väl inget annat än den vanliga sammanblandningen av religion och samhälle? Judarna är en etnisk grupp som definieras av en religiös regel. Det är naturligtvis helt oproblematiskt i alla sammanhang, men med ett undantag: Religion skall inte blandas med stat och politik. Om jag vill hålla Svenska Kyrkan skild från staten, och fördöma islamistiska lagar i Iran, Saudiarabien och andra länder, Palestina t.ex., så kan jag i den sekulära konsekvensens namn inte hålla med om att det finns något bra skäl till att Israel skall tillhöra det judiska folket oavsett var i världen de bor.
Nationalstatstänkande är över huvud taget läskigt. Etniska grupper är svårdefinierade, och att tala om ett land för varje folk är omöjligt utan att blanda in någon sorts rasistiska argument. Men religiös/politisk/etnisk gruppkänsla, hela vägen från stormakternas invånare, i det här fallet hela västvärldens folk och hela arabvärldens folk, till invånarna i de små länder som utnyttjas som slagpåsar i maktkampen, är en förutsättning för att hålla konflikten levande.
Egentligen tycker jag allstå inte alls att Palestina borde vara ett eget land. I en öppen och tolerant värld skulle nämligen israeler och palestinier samsas på samma mark, oavsett vilken etnisk grupp de kände sig tillhöriga. Men nu lever vi i verkligheten och folk är uppviglade att slåss mot varandra. Så vad är den verkliga förklaringen till att Palestina ännu inte ett erkänt land? Ja, jag vet hur det förklaras historiskt, men är den förklaringen fortfarande godtagbar? Är det inte så, att om Palestina räknas som stat så blir de, i nationalstatstänkandets högborg, erkända som folkgrupp och det ger bränsle åt konflikten. Dessutom blir ju Hamas terroristdåd understödda av en stat, och är inga terroristdåd längre utan legitima krigshandlingar. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar