Nu har det hänt! Trots att det är fullkomligt otänkbart att något sådant någonsin skulle kunna framföras i media, har äntligen en artikel slunkit undan censorernas saxar, och fört fram den nydanande och vidsynta åsikten i offentlighetens ljus att ... Tada: Män är bättre författare än kvinnor...
Jahapp. Då måste vi ta det en runda till: Texter uppfattas olika beroende på om läsaren tror att det är en man eller en kvinna som har skrivit den. Det finns en väldigt känd studie av Jan Einarsson från 1979, "Två roller söker sina egenskaper. En pilotstudie." (I: Könsroller i språk 3. (FUMS-rapport 75.) Institutionen för nordiska språk, Uppsala. S. 3–17.) Jag har inte studien i sitt original, men författaren redovisar för studien, och två till studier, på sidorna 31-34 i den här rapporten.
I studien visas att en grupp studenter bedömde samma text olika beroende på om de trodde att författaren var en kvinna eller en man. I ytterligare en studie av Jan Einarsson visas att personerna i en scen ur "Scener ur ett äktenskap" bedömdes olika om könen byttes ut jämfört med originalet. En studie av Gerald R. Millera och Michael McReynolds, "Male chauvinism and source competence: A research note" (Communication Monographs, Volym 40, Nummer 2, 1973, sidorna 154 - 155)
visar samma resultat gällande läsarnas attityder.
Nu är dessa studier gamla och urvalet är ganska litet, men det visar i alla fall att det finns tendenser att ens förutfattade meningar om kön inverkar på hur vi uppfattar text. Dessutom är det knappast kontroversiellt att våra personliga referensramar styr vår uppfattning om det mesta vi ser och hör, så uttalandet om kvinnliga författare verkar förvånande trångsynt för att komma från en person i en yrkesgrupp vars medlemmar brukar räknas till den absoluta intellektuella eliten. Som om jag nu skulle lyckas hålla mig för god för att vädra mina fördomar om lastgamla, indiska gubbars inställning till kvinnor.
Det är mycket möjligt att Naipaul i många fall kan avgöra om en text är skriven av en kvinna eller en man. Att vi generellt sett skiljer oss i beteende och uttryckssätt är väl allom bekant, trots att orsakerna till det är ett omtvistat ämne. Och det ger Naipaul ännu större möjligheter att i ett tidigt skede begränsa sin förmåga till en objektiv analys av textens litterära värde.
Egentligen skall jag väl inte begära av en skönlitterär författare att ha ett objektivt vetenskapligt förhållningssätt till allt han tycker och säger. Vidare får Naipaul naturligtvis ha vilken personlig smak han vill. Men en så känd person, begåvad nog att t o m få nobelpriset, borde dels besitta en viss kunskap om att hans subjektiva tolkning av omvärlden inte ger ens honom själv någon rättvisande bild av verkligheten, dels vara så medveten om sin auktoritet, att han är mer försiktig med att uttrycka denna tolkning officiellt.
Och detta är sagt med reservation för att artikelförfattarna naturligtvis kan ha missförstått och/eller förvrängt det Naipaul sade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar