Själv sjöng jag den senast i måndags, med flaggviftande och firande, blågult tårtkalas och Eric Saade-konsert. Nuförtiden sjunger man ju den inte i skolan, p g a att det är helgdag på nationaldagen sedan några år tillbaka.
Det är litet svårt att hålla isär begreppen ibland. Ett minne av att ha stått på skolgården i början av juni och sjungit nationalsången, blir så lätt till att nationalsången sjöngs på skolavslutningen tills för några år sedan, om man vill man konstruera ett skräckexempel på hur invandrarna tar över vårt land. Och snart är myten skapad att staten/rektorn/kommunen har förbjudit det.
Det är förstås möjligt att en del skolor kan ha haft det som tradition, men jag har aldrig träffat någon, som inte vill använda det som argument mot invandringen, som kan dra sig till minnes att nationalsången någonsin har sjungits på skolavslutningen, utom de gånger då skolavslutningen har sammanfallit med nationaldagen och de har sjungit den därför. Alla står lika frågande inför påståendet: Va? Nationalsången på skolavslutningen? Nej, då sjunger man sommarsånger.
Precis som man sjunger julsånger på julavslutningen. För det finns ingen som tror sig minnas att de har stått i klassrummets stearinljussken och stämt upp nationalsången på julavslutningen.
I dag var allsångerna Idas sommarvisa och Den blomstertid. Traditionstyngda sånger, som jag nog, i likhet med en del föräldrar och lärare, men förmodligen inga barn, skulle sakna om de inte fanns med. Litet jobbigt är det ju att sjunga om Gud i andra versen på Den blomstertid. Vi borde sjunga bara första versen, för det är ju helt ok att stryka verser som inte passar, det gör alla.
Flaggviftande var det också. Några sjätteklassare hade fått i uppdrag att vara fanborgen. Det var seriöst. De bar rätt, höll rätt och bytte av rätt. Väl inövat. Svenska flaggan hör fortfarande hemma på skolavslutningen.
Prästen (kyrkoherde Lars-Ove Sjöstedt i Balingsta) höll ett bra och rätt så sekulariserat tal idag. Han pratade om att fånga dagen. Först föreställde han sig hur det skulle se ut om vi såg en dag flyga förbi, och tog fast den och försökte stoppa den i fickan eller i en burk och behålla den. Sen kom han fram till att det inte går. Om vi vill fånga dagen, så får vi lov att hålla fast i den och låta oss dras med, så att vi följer dagen och vad den har att erbjuda, istället för att hålla kvar en dag som snart nog tillhör det förflutna, eller oroa oss för mycket för en dag som inte har kommit än.
Sen smög han in en hänvisning till en psalm, Blott en dag, apropå det där med att ta en dag, ett ögonblick i sänder. Och vidare konstaterade han att nästa strof, att allting vilar i min faders händer, tänkte han sig som att det fanns en högre kraft som tar hand om dagarna i framtiden, och ser till att de blir helt ok även om vi lever i nuet. Men, konstaterade han, så tänker ju inte alla, men oavsett hur man tänker, så kan man låta sig följa med dagen som är nu och lita på att alla dagarna i framtiden blir ok. Ett erkännande av oss som inte tror på en högre kraft!
Skolavslutningen var alltså på skolgården med präst, men dagisavslutningen senare på dagen var i kyrkan, den enda tillräckligt stora samlingslokalen i närheten, fast utan präst. Och utan psalm. Vi sjöng Idas sommarvisa som avslutningsallsång innan tårtkalaset på dagisgården. Så nu är det sommarlov. Ja, inte för mig förstås, men för typ resten av släkten, för alla verkar vara lärare utom jag. Och nuförtiden vet jag att lärare är minst lika glada för sommarlovet som eleverna.
När jag var liten trodde jag att lärarna blev ledsna över att det blev sommarlov. Och det var konstigt, eftersom min pappa också var lärare och jag visste att han var jätteglad, men jag kopplade väl inte att han var en riktig lärare som de i min skola. Jag var bara med på festerna i hans skola, så jag trodde ett tag att de festade jämt.
Ändå har jag firat denna vackra dag med en hel massa dopp i vår nyinköpta budgetpool, som var och en nuförtiden kan införskaffa för att uppfylla sina rikemansdrömmar om en egen swimmingpool i villaträdgården. Så fick jag också inviga min nya atombaddräkt innan vi gick till sängs i det glittrande solsken som ännu lyste upp sovrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar