Katastrofhjälp och asgamar

Nu är det rätt tid att vara på plats lyder en rubrik i SvD idag. Efter en katastrof är det mycket att återuppbygga. Då gäller det för svenska företag att vara på hugget och investera i Japan.

Rubriken låter värre än resten av texten. Den är torrt konstaterande, att situationen är svår, men nu börjar det se positivt ut. De svenska företagen som tror på Japans förmåga till återuppbyggnad är kloka. De är en stark ekonomi, och det finns stora möjligheter där på sikt.

Visst har Johan Myrsten rätt i sak. Och visst har både Japan och svenska företag att vinna på att någon vågar investera. Men jag kan inte låta bli att fundera över rubriksättningen, och den krassa optimismen i att beskriva en tragedi som en chans att utnyttja situationen för att ta marknadsandelar.

De som från början är negativa till kapitalismen, och ser affärsmän som asgamar som gärna gottar sig i andras olycka för att tjäna pengar kommer inte precis att ändra åsikt när de ser detta. De kommer nog snarare försöka få vatten på sin kvarn om hur ond kapitalismen är.

Japan är välbärgade, och katastrofen kommer inte att få lika allvarliga konsekvenser som de som sker i litet fattigare länder. Jag minns inte hur det var när t ex den förra tsunamin slog till i Indiska oceanen. Stod det likadant då, att det gällde att vara på hugget för att ta tillvara möjligheterna att investera i Indonesien efter katastrofen?

Visst investerar man även i Indonesien. Men syftet ser på beskrivningarna ut att vara delvis ett annat, att förutom att tjäna pengar även få fart på deras ekonomi.

Johan Myrsten kunde ha fått sin artikel att se mindre ondsint ut genom att bättre lyfta fram att även Japan kommer att vinna på utländska investeringar.