100000 kr per svensk

Det är naturligtvis inte bra att vi medborgare skall ta kostnaden för ett privat företag om det går dåligt, om vi inte får del av vinsten när det går bra. Men då beror det väl på att det är fel på ägarförhållandena och inte på vad företaget producerar och på vilket sätt?

Samtidigt betalar energibolagen skatt, vilket är en form av försäkringspremie (kolla bamsebilden!), så det kanske inte är så illa som det låter att svenska folket får betala ut försäkringspengarna vid ett kärnkraftshaveri. Men det är inte det jag tänker prata om, utan hur mycket ett kärnkraftshaveri skulle kosta, och varför lönsamheten i rena pengar är ett så tunt argument i energidebatten, i synnerhet för en miljöpartist!!

100000 kr är ungefär vad det kostar om jag vill sätta upp solceller på taket som täcker min elförsörjning under sommarhalvåret. Ännu mer än så betalade jag också nyligen för att installera bergvärme, som sades minska elförbrukningen till uppvärmningen med 80%.

Om det skulle bli ett kärnkraftshaveri så får jag alltså punga ut med lika mycket pengar till? Inte mer?? Enligt beräkningarna skall det ske ett stort haveri vart 10000:e reaktorår. Vilket har visat sig stämma rätt så bra hittills, även om det statistiska underlaget (lyckligtvis!) är litet. I Sverige finns det 10 reaktorer, då borde risken att det sker för varje år vara 1/1000 (nu får statistiker rätta mig om jag har fel!)

Alltså, skulle jag välja mellan att helt säkert betala 250000 kronor eller ta en risk på 1/1000 att betala 100000 kr, så väljer jag ju det sista. I vilket annat sammanhang som helst skulle ju det vara det mest rimliga, eller hur?

Nu har jag naturligtvis inte räknat med den avgift som jag redan betalar för min energimix, som jag skulle uppskatta till sisådär 30000 kr/år. Och vare sig den avgiften eller nätavgiften kommer jag ju ifrån på vintern även om jag köper de där solcellerna. Det känns som om kärnkraftshaveriavgiften är en droppe i havet. Särskilt med tanke på hur liten risken är för att jag behöver betala den.

Och det där med lönsamheten. Hur kan vi prata lönsamhet och samtidigt miljö? För en massa stora företag är det just lönsamheten det faller på om de vill installera reningsverk för sina utsläpp eller ej. Visst har folkopinionen en viss inverkan, ingen vill betala för hur smutsiga varor som helst. Men hittills är det få som har undvikit att köpa el även om den så kommer ifrån tysk brunkol med undermålig rening. Vilket dessutom är en relativt billig och säkert enormt lönsam produkt, men naturligtvis helt miljövidrig.

Kan vi tänka oss att satsa pengar på miljön, så kan vi satsa pengar på miljövänliga energikällor också. Därför tycker jag att lönsamhetsprat blir konstigt när det gäller kärnkraft. Anledningen till att Åsa Romson och Lise Nordin inte vill satsa pengar på kärnkraft är att de inte vill ha den av någon annan anledning. Varför kan de inte tala om vad de ser för nackdelar med den miljömässigt istället för att tala om lönsamhet?

(Om någon undrar varför det är så mycket kärnkraftssnack på min blogg är att det är ett dilemma för mig att vara miljöpartist och samtidigt kärnkraftsförespråkare. Det känns ju nästan som att vara moderat och för planekonomi. Jag får ihop det ideologiskt, men ställ mig gärna mot väggen i frågan!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar