Jag är miljöpartist. Jag har gått med i partiet.
Mina arbetskamrater avslöjade min nymålade färg när jag stod och spydde grön galla över att energibesparingar hela tiden äts upp av mer och större produkter, så vi kommer alltid bara tillbaka till ruta ett. Den här gången gällde det LED-TV, som skulle kunna vara energisnålare än gamla tjock-TV, men som bara finns, och framför allt bara tycks attraktiva, i så stora format så att det som bäst går på ett ut.
Samma sak har nyligen sagts om lysdioder om de skall ersätta glödlampan. Det blir bara mer ljus, allt enligt tidigare erfarenheter.
Så jag förstår de teknikfientliga människorna, som ibland påstås husera inom miljöpartiet. Teknik skulle kunna rädda världen, men det gör den inte så länge marknadskrafterna får agera fritt. Och det måste de väl få göra, eller? Motsatserna till marknadsekonomi och teknik är pest och kolera, och för att komplicera allt behövs marknaden och enligt vissa även tillväxten för att driva på tekniken.
Angående tillväxten sa däremot en ekonomidoktorand till mig att det inte är tillväxten i pengar som är avgörande när man talar om att det måste vara tillväxt för att bevara välfärdssamhället. Även ickemonetära värden, som biologisk mångfald, människors upplevda lycka, och ren miljö räknas i penningenheter, för den matematiska enkelhetens skull.
Det låter litet som en konstruktion i stil med uppfattningen som sägs företrädas av en del själavandringstroende. På frågan om varifrån alla själar kommer när befolkningen ökar, så skall de enligt den här uppfattningen svara att varje sandkorn i Sahara har en själ, och det är först när de är slut som befolkningstillväxten kommer att stagnera. Likaså om ekonomerna har sagt att ekonomisk tillväxt är nödvändig, så är det bara att definiera ekonomisk tillväxt på ett sånt sätt som gör att de har rätt. Och det kan vi väl låta dem få ha?
Jag tror att många människor är intresserade av regleringar och ekonomiska styrmedel för att låta tekniken få önskad utsläppsminskande effekt. Om de bara blir medvetna om varför de beskattas och hindras köpa allt de pekar på, så tror jag att de skulle kunna krypa till skatteindrivaren helt frivilligt och fortfarande hålla sin upplevda lycka på en tillväxtvänlig nivå.
Lösningen handlar i slutänden inte om renodlad teknik och ekonomi, utan om människans, både de tekniska och ekonomiska experternas och den breda massans, förmåga att ta ansvar för jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar