Kirurgen och sonen

En far och hans son var ute och åkte bil. De råkade ut för en bilolycka. Fadern dog omedelbart, men sonen transporterades till sjukhuset. När han rullades in i operationssalen sade kirurgen: "Jag kan inte operera denna patient, för det är min son"

Vilken relation hade kirurgen till pojken?

Anledningen till att den här gåtan är så infernaliskt svår, att intelligenta, välutbildade, normalt kreativa människor helt misslyckas med att lista ut svaret, är att det knappt finns kvinnliga kirurger i vår föreställningsvärld.

Svaret "det var ett gaypar som hade adopterat barnet" är naturligtvis möjligt, och det är ju trevligt att gayföräldrar i något sammanhang ses som mer normalt än två föräldrar av olika kön. Men att det svaret ofta kommer först visar nog tyvärr mer hur otänkbart det är med kvinnliga kirurger än hur accepterat det är med gayföräldrar.

Likadant är det med styrelsemedlemmar i börsnoterade företag, och många andra yrken, både kvinnodominerade och mansdominerade. Kvotering må kännas orättvist för den vanligtvis privilegierade majoritet som tillfälligt mister sina privilegier. Men det har en stor vinst förutom att ge en bredare erfarenhetsblandning i gruppen. Nämligen att förändra föreställningen om hur en styrelsemedlem ser ut.

Det finns en politisk vilja att alla skall ges samma förutsättningar att välja det yrke de vill. De förutsättningarna är inte de bästa för en flicka som vill bli kirurg, när så många människor inte kan tänka sig en kirurg som är mamma till någon, trots att det är ganska vanligt att barn har två föräldrar av olika kön. Det finns dock en gammal föreställning om kvinnors "vårdande instinkter", som kan ha gjort kvinnor tänkbara som just läkare, så att mansdominansen håller på att brytas. Jag tror att turen snart kommer till kirurgin också, när bilden av hur en läkare ser ut förändras.

I företagsstyrelserna är det värre, eftersom de tillsätts av någon, och personen som tillsätter har förmodligen en bild av hur en styrelsemedlem ser ut, precis som vi har en bild av hur en kirurg ser ut. Det bilden kommer troligen att påverka vem som tillsätts. Där kan kvotering vara ett sätt att bryta mansdominansen. Så fort kvinnor blir tänkbara som styrelsemedlemmar, så kommer kompetens, och inte tillsättarens bild av en man, att vara det avgörande fullt ut.

I övrigt ser jag med glädje att både samernas och asiaternas utsatthet för rasism börjar uppmärksammas i media.

Som kvinna sitter jag snällt och väntar på min tur att få slippa hån, nidbilder och förväntningar och krav som är förnedrande att leva upp till. Som att vi skall le och vara glada och inte tänka på oss själva. Sådant är fortfarande ok att säga i media. Det sliter själen ur mig, men vem bryr sig om vad en kvinna blir förnedrad av?

Som mamma har man i alla fall möjlighet att göra som man vill om man döljer det bakom snurriga teorier om vad som är bäst för barnen. Om jag vill utöva mina intressen, så kan jag alltid hänvisa till att det är bäst för barnen att ha en glad mamma som får egentid. Baksidan är att det blir så mycket bråk om vad som egentligen är bäst för barnen. För mammor vill ju så olika saker, samtidigt som vi helst inte får vilja något alls.