Det har varit mycket kärnkraftsolyckor i år, 2-3 härdsmältor redan. Nu har det inte hänt en gång till. Egentligen vill jag vänta litet och se hur debatten kommer att arta sig, men antagligen kommer inga kärnkraftsförespråkare att dra förhastade slutsatser om motståndares utnyttjande av explosionen i Frankrike för att sprida kärnkraftshat. Troligen kommer inte heller några motståndare att dra några växlar på det. Och det är väl bäst så. Vi behöver inte förvandla en persons alltför tidiga död till storpolitik varje gång en olycka sker.
Men det var tur i oturen att biogasolyckan som skedde i Uppsala ungefär samtidigt inte ledde till några dödsfall. Det låter litet ovant när en sån poppig inneteknik som biogas drabbas av olyckor. Det påminner om nyåret 1989/1990, när det i TV spelades upp ett tänkt framtida nyhetsinslag som skulle föreställa år 2000, och det pratades om en vindkraftsolycka. Oj, vad konstigt det lät!
Men alla tekniker har sina brister. När de är nya hyllas de, i de fall nybörjarturen väger upp barnsjukdomarna. När bristerna blir för stora försvinner de. Likadant är det med företag, de kommer och går allteftersom jorden snurrar vidare kring solen. Nu har så turen kommit till SAAB.
Som barn var jag familjemedlem med en SAAB 95. En "husarblå" tvåtaktare med frihjul och uppfällbara extrasäten i bagageutrymmet. Det var flygplansplåt i den bilen. Blev det en buckla tog min pappa en klubba och bankade ut den. I den SAABen, som vi döpte till "Petrus", för han kom till vår familj på Petrusdagen, kuskade vi runt Norden på 7-veckorssemesterresor med tält och trangiakök. Och spydde ut mängder med okatalyserade blydrypande avgaser. Men förgasaren på dessa bilar var uppbyggd på ett sådant sätt att de ofta tog eld, vilket även hände denna kära bil.
SAAB på den tiden var litet speciella. Precis som Citroën inte är riktigt som andra bilar. De hade litet egna lösningar på saker och ting. Nu är bilmärkena mer likriktade. Kanske det visade sig att den vanligaste lösningen trots allt var den bästa, trots att märkets "själ" försvann.
Och nu är inte bara själen utan även kroppen historia för SAAB. Och nu står nog några driftiga kineser som hökar för att köpa det mesta av konkursboet. Litet av SAAB kanske återuppstår, som ett livets kretslopp. Nya biltekniker med nya barnsjukdomar och ny nybörjartur kommer ständigt, för experimentlustan sinar inte.
Det enda som sinar, långsamt med obevekligt, är vätet i solen. Om några miljarder år är det slut. Vem sa att solenergi är förnybar? Det är den inte, bara väldigt, väldigt långlivad. Sen får vårt hopp stå till att även nya solar bildas. Om vi ens behöver bry oss då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar