Mitt i debatten om skolmedicin kontra alternativmedicin byter miljöpartiet språkrör. Gustaf Fridolin var en säker kandidat, men på kvinnosidan var det två konkurrerande kandidater, varav den ena har kommit med konstiga motioner i hälsofrågor. Det kanske var bra att hon inte blev vald, jag hoppas att Åsa Romson är bättre på den punkten.
Alternativmedicinarna säger sig vara öppna och vilja ifrågasätta någon sorts snäv och förstelnad syn på vår hälso- och sjukvård. Och visst finns det mycket att kritisera inom den etablerade skolmedicinen. Men vi behöver inte den ännu snävare synen som alternativmedicinarna alltför ofta står för.
Skolmedicinen är under ständig förändring. Den är inte alltid bra, men den är ständigt granskad. Det dåliga försvinner, ofta under stor uppmärksamhet i pressen, och fördömande av hela skolmedicinen från alternativförespråkarnas håll. Men det mesta är bra och får vara kvar. Nya saker tillkommer, som går samma väg.
Alternativmedicinen händer det inte lika mycket med. Det dåliga ifrågasätts, men det försvinner inte, eftersom det fortfarande finns folk som tror på det. Det bra blir så småningom skolmedicin. För skillnaden mellan komplementärmedicin och skolmedicin handlar inte ens om hur naturlig eller hur gammal medicinen är, utan bara om hur testad den är.
Jag hittade en motion från miljöpartiet, om traditionell kunskap för en hållbar utveckling. Den handlar inte om läkekonst, utan om lantbruk, fiske och byggnadskonst, men jag tycker att den passar här eftersom den visar dessa ledamöters naturromantiska drag. Jag har inget emot naturromantik, jag är nog själv litetgrann av en naturromantiker. Men det är inget annat än just romantik och har inte så mycket med någon traditionell kunskap att göra.
"Gammal klokskap" handlar faktiskt inte om respekt för naturen i vår mening, utan om brist på teoretisk kunskap om ekosystemet i en lyckad kombination med brist på teknik att överexploatera naturen. Praktisk kunskap att långsiktigt utnyttja och hushålla med sina resurser hade människorna innan industrialismen, men det var för att resurserna var märkbart och obarmhärtigt begränsade som de tvingades leva "i samklang med naturen", inte att de var miljömedvetna i nutidens bemärkelse.
Det var tyvärr mötet mellan den kunskapen och den moderna tekniken som ledde till den miljöförstöring som vi nu är i full gång att försöka minska skadeverkningarna av. Plötsligt fanns det mer saker än de behövde att tillgå, och idén om att hushålla trots att vi lever i en illusion av överflöd har vi inte börjat ta till oss förrän nu. Det är den sortens teoretiska klokskap som människor ibland tror är gammal, trots att den i själva verket är väldigt ny.
När det gäller naturmedicin så fanns det visst gammal folkmedicin som var verksam mot sjukdomar utan att ha orimliga biverkningar. Men den folkmedicinen är inte den som idag räknas till alternativmedicinen, utan den tillhör skolmedicinen numera. Det är den overksamma som är den som kallas komplementär.
All gammal folkmedicin är visserligen inte utforskad än. Det pågår hela tiden mycket seriösa och moderna läkemedelsscreeningar av gammal folkmedicin från olika länder. Nästan hälften av alla nyupptäckta läkemedel kommer ifrån naturprodukter idag. Jag är ju själv naturproduktskemist. Just nu är jag inblandad i ett projekt som går ut på att extrahera substanser ur olika trädslag, som är verksamma mot prostatacancer. Ha gärna det i åtanke när ni stöder mustaschkampen nu under maj månad!
Ändå skrivs det motioner om komplementärmedicin, som hävdar att den skall vinna ett bättre erkännande för att "vetenskap och beprövad erfarenhet" är ett luddigt begrepp. Men rätt väg att gå borde egentligen vara att definiera begreppet bättre. Att "bygga broar" och integrera vårdformerna i varandra kan bara ha en fördel, liksom att registrera utövarna av alternativmedicin, och det har med patientsäkerhet att göra, så att läkarna vet om patienterna har gått igenom behandlingar som t ex försämrar effekten av vissa läkemedel.
Avslutningsvis skulle jag vilja gå tillbaka till Karin Dalhbergs artikel i Borås tidning. Där finns det ett typexempel som på ett bra sätt sammanfattar en del av de missuppfattningar av skolmedicinen som alternativmedicinförespråkare ibland har. Det påstås att det inte går att mäta att barn mår bra av kärlek och frågas om vi inte skall tilldela barn kärlek i så fall.
Fel och fel. Det går att mäta och har mätts. Det finns evidens på att barn mår bra av kärlek och god omsorg. Och även om det inte gick att mäta så skulle ingen förvägra sina barn kärlek, eftersom det inte handlar om några kommersiella intressen som drar vinning av det på andras bekostnad. Och så länge ingen undanhåller sina barn en bevisat bättre uppväxt, så finns det inga hinder för att följa "magkänslan".
För det är problemen med alternativmedicin. Att människor luras till att köpa bevisat verkningslös medicin, eller medicin som inte ens har genomgått några kliniska undersökningar för att ta reda på verkningar och biverkningar. Ingen hindrar någon från att gå ut i skogen och plocka örter och göra dekokter av, och ingen hindrar kloka gubbar och gummor att dela ut häxbrygder och handpåläggningar, så länge de inte tjänar pengar på att lura på folk verkningslösa behandlingar och undanhåller dem från bevisat verksamma läkemedel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar