Monarkin orsak eller verkan

Kanske är jag en garderobsmonarkist skriver Henrik Berggren i DN i dag. I en glasgarderob utan dörrar och väggar, utställd mitt på torget och försedd med megafoner i alla riktningar, kanske?

Att peka på monarkins baksidor är faktiskt rätt så svårt. Att bemöta argumenten för den konstitutionella monarkin är däremot inte särskilt svårt. Argumenten från båda sidor är oftare känslomässiga än bra, och följdaktligen handlar motargumenten mest om argumentens giltighet. Hela debatten handlar mest om hur man tolkar betydelsen av vissa ord, och om nyanser i språket.

De flesta av rojalisternas argument bygger på "Det har alltid varit så"-retoriken. Allt från tusenårsargumentet till fostransargumentet har drag av det och måste analyseras utifrån det. Hur vi ser på dessa argument beror på hur vi betraktar förändring och stabilitet i ett land. Det beror också på hur väl vi vill att symbolerna för dessa skall samverka med det de representerar:

• Skall en mänsklig symbol för Sverige själv vara ett exempel på de ideal vi har om den sortens demokrati som bygger på allas lika värde och rättigheter?
• Skall denna symbol räknas in i de "alla" som skall ha lika värde och rättigheter?
• Eller kan den undantas från ovanstående krav och endast stödja dem utifrån?
• Är en person som har fostrats utanför gruppen "alla" i en nation mer lämpad att symbolisera den nationen än en som har fostrats som en del av den?

och

• Är bevarandet av det gamla något självändamål som skall tilldelas värde?

Hur man svarar på dessa frågor kanske avgör om man är republikan eller monarkist. Om jag svarar Ja, Ja, Nej, Nej och Nej, och definierar mig som republikan, hur tror vi att en som definierar sig som monarkist svarar? Skulle en monarkist förstå min definition av "demokrati"? Skulle han eller hon förstå min definition av det lilla enkla ordet "alla"?

Visst kan man som monarkist börja prata om att alla inte alls har lika värde och rättigheter. Det skiljer sig ändå p g a kön, socialgrupp, intelligens o s v. Men skulle den personen verkligen aktivt arbeta för att bevara den skillnaden även inom andra områden?

Huruvida man bör bevara traditioner eller ej kan aldrig bli något annat än ett rent värdeomdöme. Det går inte att argumentera om sådana, bara acceptera att vi tycker olika.

Huruvida stabiliteten i ett land tryggas av monarkin kan vi inte veta förrän vi har provat. Och det har provats i andra länder. När det gäller uppror har både kungar och presidenter avsatts när nya makthavare har velat ta över. Monarkin var tydligen inte någon garant för stabilitet i de länderna. Det finns undantag, men absolut ingen garanti.

Vårt nordvästeuropeiska hörn av världen är bland det stabilaste och mest monarkirika. Men monarkin har inte orsakat stabiliteten, utan precis tvärtom: Stabiliteten har gjort att vi har monarkin kvar. Kungens makt har inte berövats honom med våld, utan bit för bit eliminerats genom riksdagsbeslut. Det krävs bara två riksdagsbeslut för att eliminera hela kungaämbetet, mer dramatiskt än så är det inte. Stabiliteten kommer att bestå, den vilar inte på kungaämbetet.

Men om man vill genomföra den lilla sista förändringen till fullt folkstyre eller ej handlar mest om rent tyckande.