Ibland går tankarna trögt hos populasen. Kreativitet verkar inte uppskattas alls. Här kommer Carin Jämtin och brainstormar friskt, och istället för att uppskatta hennes förmåga att tänka utanför ramarna, och förstå fördelen med att vissa människor gör så, så haglar det kommentarer om hur dum och korkad hon är i största allmänhet. Men det de glömmer är att det är avsevärt mycket bättre att våga tänka dumt än att göra som alltför många människor: inte tänka alls.
Människors mentala förmåga fungerar på olika sätt. Vissa människor är tankelekare, de slänger ur sig vilda idéer som kanske inte har så stor verklighetsförankring i det första stadiet. Andra människor måste ha tid på sig att smälta, begrunda och göra verklighet av tankelekarnas idéer. I ett första stadium kan det tyckas att idéerna är dumma, men slutar det alltid där så kommer aldrig något nytt att kunna hända.
Vissa av de kreativt tänkande människornas idéer är verkligen dumma. Men tänkarna är verkligen inte dumma. Det är de som för utvecklingen framåt. De seende hönorna må hitta fler korn. Men de blinda har större chans att hitta de riktiga guldkornen, eftersom de letar på ställen där de seende inte skulle få för sig att leta.
Och idén om muslimska helgdagar är ändå inte den vildaste idén jag har hört. Det är kul att olika slags svenska kulturer har börjat få uppmärksamhet. Numera vet alla om det är Ramadan eller ej. En utmaning (man skall ju inte använda ordet problem) är att muslimerna inte är den enda religiösa grupp som skulle behöva egna helgdagar.
Men tanken om att ha en helgdagspott att ta av låter märklig. Dels har vi redan en helgdagspott i form av semesterdagar, dels tycker jag (subjektivt eller ej) att det är bra med helgdagar som förenar människor. Om vi skall ha en helgdagspott bör vi försäkra alla människor om att de verkligen har lagstadgad rätt att ta ut dem under sina speciella religiösa högtider, i största möjliga mån. Och då följer genast fler utmaningar angående hur stor den månen skall vara.
Om vi såg över helgdagarna så finns det några som traditionellt betraktas som kristna som vi bör ha kvar, för de firas av de flesta "etniska svenskar": Juldagen och påskdagen. Annandagarna och långfredagen är mer tveksamma. Midsommardagen bör också vara kvar, för midsommar firas också, och även om den räknas till de kristna högtiderna så är den inte det. Nationaldagen är viktigast av alla: den ultimata enande dagen för alla boende i Sverige.
Men vem firar trettondag jul, av någon annan anledning än att ta strid mot "nya svenskar"? De som vill fira den dagen, Kristi Himmelsfärd och Första maj kan ju använda sina semesterdagar, eller helgdagspotten, om det blir någon lösning med ledighetsgaranti under vissa bestämda dagar.
Då har vi massor av dagar kvar att fördela på de andra stora religionernas stora högtider. Jag har inga problem med att vara ledig på Eid-al-Fitr istället för på trettondag jul. Den flyttar sig dessutom över året, så det blir litet omväxling i ledigheterna. Och just jag har ju också möjlighet att byta ut dagarna litet informellt p g a att jag har ett sånt jobb, och den möjligheten är jag inte ensam om.
Om helgdagarna skall fungera som enande för folket, vare sig de skall ena nationen, den etniska gruppen eller den religiösa gruppen, så kanske det inte är en dum idé att låta alla inom nationen vara med och bestämma. Det är inte säkert att muslimerna ens tycker att det är nödvändigt med en helgdag för att ena dem under Eid, men en viss öppenhet behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar