SMHI för oss bakom ljuset...

I den pågående väderdiskussionen i DN ställdes idag en mycket märklig fråga: Litar du på SMHI:s prognoser?

Vad menar de? Varför skulle inte SMHI göra sitt bästa för att med vedertagna metoder och modeller försöka räkna ut den troligaste vägen för väderfenomenens rörelser över jorden? Så, ja, jag litar på dem. De är proffs, de kan sitt jobb. Jag tror gott om folk och tror att de flesta sköter jobbet bra. Men 63% svarar nej på frågan. Menar de att de inte litar på att de har rätt. Och nej, de har inte alltid rätt, eftersom metoderna inte är fullkomliga. Men de är de bästa och mest tillförlitliga som finns.

Väderdissionen började bra med en kul artikel om vädrets inkomstbringande potential och tidningarnas lösnummerförsäljningslockande nyord som "snösmocka" och "tyska skräckvädret". Affärsidkare använder väderprognoser till att bestämma vilka lockvaror de skall ha i butikerna, eftersom vissa varor säljer mer i ett visst väder. Jag hörde en gång på radio att om det är varmt, så folk spiller glass, eller kallt, så folk stannar inne och smittar varandra med förkylningsvirus, så säljs mest toapapper.

Därefter följde en småtrevlig etnologisk reflektion om hur vädret inverkar på våra liv och varför väderdiskussioner har blivit i det närmaste en symbol för kallprat. Vi får veta sambandet mellan samtalsintresset och ett växlande klimat, kopplingen till äldre tider, och Sveriges likhet med England i avseendet. Jag tänkte på Eliza i Pygmalion, som rabblade väderleksrapporten utantill på sin första praktiska övning som fin dam.

Själv gillar jag väder för att det är så skönt omöjligt att påverka. Allt annat i livet måste man göra rätt, välja rätt, påverka rätt, men vädret är det bara att lungt acceptera som det är. Det ger mig sinnesro. Det enda vi kan göra är att förhålla oss till det. "Det finns inget dåligt väder, det finns bara olämpliga kläder", sa min pappas kusins f d make (Lassieklubbspoäng!) Sten Brander. Det är ett så bra uttryck för massor av saker. En positivare variant av "klaga inte på mörkret, tänd ett ljus", som bara konstaterar, utan att anklaga eller uppmana.

Men nu har DN:s väderdebatt spårat ur till att diskutera hur pålitliga meteorologerna är. Det blir en antydan till konspirationsteoretiska drag över det, när de nästan ifrågasätter om de gör sitt bästa.

Meteorologi är vetenskap, och inte tro. Jag kunde bara svara på frågan om väderprognosernas tillförlitlighet ur den synvinkeln. Det går inte att vara säker på framtiden, och att sitta inne med sanningar handlar om tro. Därför tycker jag det är konstigt att så många inte litar på SMHI:s prognoser. Jag undrar litetgrann om de tror att det är klassiska spågubbar och -gummor som sitter på SMHI. Då skulle inte jag lita på dem heller.