Ondskan

Hur ofta gläds vi åt att en människa är död? Jag har svårt att se Osama Bin Ladin som en människa. Jag ser honom inte som ett monster eller liknande, för att jag vet att han inte är artskild från mig. Men ändå ser jag mest hans symboliska betydelse som ondskan personifierad. Hur kommer det sig egentligen?

Jag minns den där dagen. Jag kom in i mitt arbetsrum, för jag skulle hämta mina saker och gå tidigare. Några arbetskamrater stod vid datorn och sa: "Något har hänt i USA." Det lät allvarligt, så när jag hade cyklat hem slog jag på TV:n. Det såg ut som en filminspelning. Det var så maffigt, litet kusligt vackert på något sätt. Planen som kom flygande, kraschade rakt in i skyskraporna, som sedan rasade i ett enormt moln av damm. Det tog en stund att ta till sig att det var på riktigt.

Chocken först. Sen diskussionerna om vad man skulle göra åt saken. USA:s attack på Afghanistan kändes litet luddigt missriktad vad jag minns. Men det fanns väl inget annat sätt? Gärningsmännen var ju redan döda. Då återstår deras ledare. Och kanske passa på att göra upp med litet orättvisor i ett odemokratiskt land, och det är väl i sig inget fel i det, om det nu var det de ville? Men det kändes som så väldigt mycket bomber för en enda person, som man inte ens visste var han fanns.

Och nu är han död. Jag är egentligen mot dödsstraff, hopplöst idealistisk nästan totalpacifist. Men jag kan inte hjälpa att jag känner att det är litet skönt att han är död.

Undrar vilken betydelse det har för al-Quaida. Kommer de att komma av sig, kommer de att dyrka honom som martyr, eller kommer de bara att tillsätta en ny ledare? Jag vet så litet om hur terroristgrupper fungerar. Har de den sortens frälsarpersonsdyrkan som bara kan riktas mot en levande, aktiv människa? Eller är det den sortens andliga ledardyrkan som även kan riktas mot en död? Eller är det ingen dyrkan av någon specifik ledare alls?

Jag har nog själv faktiskt en litet frälsarpersonsk hållning i den här frågan. Jag ser Bin Ladin som en symbol för ondskan, men symbolen lever inte vidare. Med honom dog hans ondska.